Marguerite Perey

Marguerite Perey
FöddMarguerite Catherine Perey
19 oktober 1909
Chicago, USA
Död13 maj 1975 (65 år)
Louveciennes, Frankrike
Medborgare iFrankrike
Utbildad vidUniversitetet i Paris
SysselsättningFysiker, kemist, universitetslärare
ArbetsgivareStrasbourgs universitet
Gift medogift
Barnbarnlös
FöräldrarÉmile Louis Perey
Anne Jeanne Ruissel
Utmärkelser
Officer av Hederslegionen (1960)
Kommendör av Akademiska palmen (1960)
Leconte-priset (1960)
Lavoisiers medalj (1964)
Kommendör av Nationalförtjänstorden (1974)
72 noms de femmes de sciences pour la tour Eiffel
Redigera Wikidata

Marguerite Catherine Perey, född 19 oktober 1909 i Villemomble, Seine-Saint-Denis, Frankrike, död 13 maj 1975 i Louveciennes, Yvelines, Frankrike, var en fransk fysiker, som upptäckte grundämnet francium 1939, när hon höll på att rena prover av lantan som innehöll aktinium. År 1962 blev hon den första kvinnan att väljas in i Franska vetenskapsakademin.

Biografi

Perey var elev till Marie Curie på hennes radiuminstitut i Villemomble. Även om hon hoppades kunna studera medicin, försatte hennes fars död familjen i ekonomiska svårigheter.

Perey uppnådde ett kemidiplom vid Paris tekniska skola för kvinnors utbildning år 1929. Även om det inte var en "examen", kvalificerade det henne för att arbeta som kemitekniker. År 1929, vid 19 års ålder, intervjuades Perey för en tjänst som personlig assistent (tekniker) till Marie Curie vid Curies radiuminstitut i Paris, Frankrike, och anställdes. Marie Curie tog på sig en mentorroll för Perey och anställde henne som sin personliga assistent.

Karriär

Under Marie Curies ledning vid Radiuminstitutet lärde sig Perey att isolera och rena radioaktiva element, med fokus på det kemiska grundämnet aktinium (upptäckt i Curies laboratorium 1899 av kemisten André-Louis Debierne ). Perey tillbringade ett decennium med att sålla ut aktinium från alla andra komponenter i uranmalm, vilket Curie sedan använde i sin studie av grundämnets sönderfall. Marie Curie dog av aplastisk anemi bara fem år efter att Perey började arbeta med henne, men Perey och Debierne fortsatte sin forskning om aktinium och Perey befordrades till radiokemist.

Efter att ha tagit sin doktorsexamen återvände Perey till Radiuminstitutet som seniorforskare och arbetade där fram till 1949.

Perey utnämndes till chef för institutionen för kärnkemi vid universitetet i Strasbourg 1949, där hon utvecklade universitetets program i radiokemi och kärnkemi och fortsatte sitt arbete med francium. Hon grundade ett laboratorium som 1958 blev laboratoriet för kärnkemi vid Centrum för kärnforskning, där hon var chef. Hon tjänstgjorde också som medlem i Atomviktskommissionen från 1950 till 1963.

På grund av sitt arbete med francium nominerades Perey fem gånger till Nobelpriset, men hon fick det aldrig.

Perey hoppades att francium skulle hjälpa till att diagnostisera cancer, men i själva verket var det i sig cancerframkallande, och Perey utvecklade skelettcancer som så småningom dödade henne. Perey dog den 13 maj 1975 (65 år). Hon har fått erkännande för att ha förespråkat bättre säkerhetsåtgärder för forskare som arbetar med strålning.

År 1962 blev hon den första kvinnan att bli invald till Franska vetenskapsakademin, en utmärkelse som inte förärades hennes mentor Curie.

Upptäckten av francium

År 1935 läste Perey en artikel av amerikanska forskare som påstod sig ha upptäckt en typ av strålning som kallas betapartiklar som emitteras av aktinium och var skeptisk eftersom den rapporterade energin från betapartiklarna inte verkade matcha aktinium. Hon bestämde sig för att undersöka själv och teoretiserade att aktinium sönderfaller till ett annat element (en dotteratom) och att de observerade betapartiklarna faktiskt kom från den dotteratomen. Hon bekräftade detta genom att isolera extremt rent aktinium och studera dess strålning mycket snabbt. Hon noterade en liten mängd alfastrålning, en typ av strålning som innebär förlust av protoner och därför förändrar en atoms identitet. Förlust av en alfapartikel (bestående av 2 protoner och 2 neutroner) skulle förvandla aktinium (element 89, med 89 protoner) till elementet 87.

Perey tillkännagav upptäckten av det tidigare okända grundämnet 87 som en anteckning i Comptes Rendus som presenterades vid Académie des Sciences av Jean Baptiste Perrin den 9 januari 1939 med titeln "Om ett grundämne 87, härlett från aktinium". Pereys upptäckt tillkännagavs av Perrin, inte Perey själv, eftersom hon bara var laboratorieassistent utan universitetsexamen. Perey döpte grundämnet francium efter sitt hemland, och det anslöt sig till de andra alkalimetallerna i grupp 1 i det periodiska systemet. Francium är det näst sällsyntaste grundämnet (efter astat) – endast ca 550 g finns i hela jordskorpan vid varje given tidpunkt – och det var det sista grundämnet som upptäcktes i naturen. (Fem grundämnen som upptäcktes syntetiskt visade sig senare existera i naturen: teknetium, prometium, astat, neptunium och plutonium.)

Perey fick ett stipendium för att studera vid Sorbonne i Paris, men eftersom hon inte hade en kandidatexamen krävde Sorbonne att hon tog kurser och tog motsvarande en kandidatexamen för att uppfylla kraven för doktorandprogrammet innan hon kunde ta sin doktorsexamen. Hon tog examen vid Sorbonne 1946 med en doktorsexamen i fysik. Hennes avhandling handlade om hennes nyligen upptäckta grundämne 87. Hennes jurykommitté bestod av André-Louis Debierne, Irène Joliot-Curie och biologen Pierre-Paul Grassé. Joliot-Curie kommenterade under Pereys försvarstal att hennes "mor [Marie Curie] skulle ha varit lycklig".

Utmärkelser och priser

[Redigera Wikidata]

År 2026 utnämndes Perey till en av 72 historiska kvinnor inom STEM, vars namn har föreslagits läggas till de 72 män som redan hyllats på Eiffeltornet. Planen tillkännagavs av Paris borgmästare, Anne Hidalgo, efter rekommendationer från en kommitté ledd av Isabelle Vauglin från Femmes et Sciences och Jean-François Martins, som representerar det operativa bolaget som driver Eiffeltornet.

Arkiv

Pereys arkiv med material från 1929 till 1975 finns vid universitetet i Strasbourg. De innehåller laboratorieanteckningsböcker, kursmaterial från hennes arbete som professor i kärnkemi, artiklar från hennes laboratoriechefskap och publikationer. Alla dokument finns på Archives départementales du Bas-Rhin (Bas-Rhins avdelningsarkiv).

Publikationer i urval

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Marguerite Catherine Perey, 17 september 2026.

Noter

  1. 1 2 3 4 5 matchID, matchID-ID: 6_RtQZozG-x0, läst: 8 april 2023.[källa från Wikidata]
  2. ↑ Léonoredatabasen, Frankrikes kulturministerium, Léonore-ID: 19800035/1297/49920, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  3. 1 2 FemBios databas, FemBio-ID: 21742, läst: 9 oktober 2017.[källa från Wikidata]
  4. ↑ Gemeinsame Normdatei, Deutsche Nationalbibliotheks katalog-id-nummer: 11749988067749153-1, läst: 20 april 2026.[källa från Wikidata]
  5. 1 2 Marilyn Bailey Ogilvie, The Biographical Dictionary of Women in Science : Pioneering Lives From Ancient Times to the Mid-20th Century, vol. 2, Routledge, 16 december 2003, s. 1006, ISBN 978-1-135-96342-2, läs online, läst: 6 oktober 2020.[källa från Wikidata]
  6. 1 2 3 4 Veronique Greenwood (3 December 2014), ”My Great-Great-Aunt Discovered Francium. It Killed Her.”, New York Times Magazine, https://www.nytimes.com/2014/12/07/magazine/my-great-great-aunt-discovered-francium-and-it-killed-her.html
  7. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 12 13 Stewart, Doug. ”Marguerite Perey” (på amerikansk engelska). Famous Scientists. https://www.famousscientists.org/marguerite-perey/.
  8. 1 2 3 Ogilvie, Marilyn Bailey; Harvey, Joy Dorothy (2000) (på engelska). The Biographical Dictionary of Women in Science: L-Z. Taylor & Francis. ISBN 9780415920407. https://books.google.com/books?id=LTSYePZvSXYC&q=marguerite+perey&pg=PA1007
  9. 1 2 Hayes, Katherine A. (Spring 2005). ”Documentation Preserved”. AIP History Newsletter XXXVII (1). http://www.aip.org/history/newsletter/spring2005/doc.htm.
  10. ↑ Stu Borman (11 september 2017). ”Women overlooked for Nobel honors” (på engelska). C&EN Global Enterprise 95 (36): sid. 22–24. doi:10.1021/cen-09536-scitech2. ISSN 2474-7408. https://pubs.acs.org/doi/10.1021/cen-09536-scitech2.
  11. ↑ Jean-Pierre Adloff, George B. Kauffman: Triumph over Prejudice: The Election of Radiochemist Marguerite Perey (1909–1975) to the French Académie des Sciences. In: The Chemical Educator. Band 10, Nr. Issue 5, 2005, S. 395–399; doi:10.1333/s00897050955a
  12. ↑ Les Membres de l'Académie des sciences depuis sa création (en 1666) Arkiverad 1 maj 2012 hämtat från the Wayback Machine.
  13. 1 2 Jean-Pierre Adloff; George B. Kauffman (2005). ”Francium (Atomic Number 87), the Last Discovered Natural Element”. Chem. Educator 10: sid. 387–394. http://www.perey.org/genealogy/MP%202.pdf. Läst 9 februari 2021.
  14. 1 2 Hiley, Robin (7 januari 2021). ”Marguerite Perey and the element Francium”. Science Museum Blog. https://blog.sciencemuseum.org.uk/marguerite-perey-and-francium/.
  15. ↑ Chapman, Kit (3 augusti 2020). ”Marguerite Perey and the last element in nature”. chemistryworld.com. https://www.chemistryworld.com/culture/marguerite-perey-and-the-last-element-in-nature/4012198.article.
  16. 1 2 3 Preston, Sarah S. (2018), ”Marguerite Perey (1909–1975): Discoverer of Francium”, i Mainz, Vera V.; Strom, E. Thomas (på engelska), ACS Symposium Series, "1311", Washington, DC: American Chemical Society, s. 245–263, doi:10.1021/bk-2018-1311.ch010, ISBN 978-0-8412-3391-1, läst 9 juli 2026
  17. ↑ ”Eiffel Tower: a list of 72 women scientists will soon be inscribed on the Parisian monument” (på engelska). www.sortiraparis.com. https://www.sortiraparis.com/en/news/in-paris/articles/340564-eiffel-tower-list-of-72-women-scientists-soon-to-be-honored-on-the-paris-landmark.
  18. ↑ ”Les noms des 72 femmes pour la Tour Eiffel ont été révélés.” (på franska). Femmes & Sciences. https://www.femmesetsciences.fr/news/les-noms-des-72-femmes-pour-la-tour-eiffel-ont-%C3%A9t%C3%A9-r%C3%A9v%C3%A9l%C3%A9.
  19. ↑ 72 femmes de sciences pour la tour Eiffel Femmes & Sciences (in French). Retrieved 2026-06-26
  20. ↑ ”Eiffel Tower to honor 72 women scientists for posterity” (på engelska). 26 januari 2026. https://www.lemonde.fr/en/france/article/2026/01/26/eiffel-tower-to-honor-72-women-in-science-for-posterity_6749828_7.html. Läst 5 februari 2026.
  21. ↑ Perey, M. (1939). ”L'élément 87 : AcK, dérivé de l'actinium”. Journal de Physique et le Radium 10 (10): sid. 435–438. doi:10.1051/jphysrad:019390010010043500. ISSN 0368-3842. http://www.edpsciences.org/10.1051/jphysrad:019390010010043500.
  22. ↑ Perey, M. (1946). ”L'élément 87”. Journal de Chimie Physique 43: sid. 155–168. doi:10.1051/jcp/1946430155. ISSN 0021-7689. http://jcp.edpsciences.org/10.1051/jcp/1946430155.
  23. ↑ Lecoin, M.; Perey, M.; Riou, M.; Teillac, J. (1950). ”Sur les rayonnements β et γ de l'actinium et de l'actinium K”. Journal de Physique et le Radium 11 (5): sid. 227–234. doi:10.1051/jphysrad:01950001105022700. ISSN 0368-3842. http://www.edpsciences.org/10.1051/jphysrad:01950001105022700.
  24. ↑ Perey, M.; Adloff, J.P. (1956). ”Sur la descendance de l'actinium k : 22387Fr”. Journal de Physique et le Radium 17 (7): sid. 545–547. doi:10.1051/jphysrad:01956001707054500. ISSN 0368-3842. http://www.edpsciences.org/10.1051/jphysrad:01956001707054500.

Vidare läsning

Externa länkar