Mark Matheson

Mark Matheson
Mark Matheson 2012.jpg
NationalitetKanada Kanada
Född1 februari 1984 (42 år)
Calgary, Kanada
Spelardata
PositionBack
SkjuterVänster
Längd188 cm
Vikt88 kg
Klubbar
Spelade för
Övrigt
Proffsår2007–2022

Mark Matheson, född 1 februari 1984 i Calgary, Kanada, är en kanadensisk före detta professionell ishockeyspelare. Matheson inledde ishockeykarriären genom att spela collegeishockey för University of Massachusetts Amherst i NCAA. Mellan 2007 och 2013 spelade han i AHL och representerade Milwaukee Admirals och Chicago Wolves. Från och med säsongen 2013/14 spelade Matheson enbart i Europa. Efter en kort sejour med österrikiska Vienna Capitals i EBEL anslöt han i slutet av 2013 till Linköping HC i SHL. Efter drygt ett år i Linköping värvades han av norska Stavanger Oilers i Eliteserien med vilka han vann det inhemska guldet. De två följande säsongerna spelade Matheson för den franska klubben Dragons de Rouen. Säsongen 2015/16 vann han Ligue Magnus med klubben och utsågs dessutom till slutspelets mest värdefulla spelare.

Mellan 2017 och 2022 spelade Matheson nästan uteslutande i den brittiska ligan EIHL. De två första säsongerna tillhörde han Sheffield Steelers innan han anslöt till Nottingham Panthers inför säsongen 2019/20. Under en kort period spelade han 2020 för den ungerska klubben Gyergyói HK i Erste Liga. Under den förkortade säsongen 2020/21 utsågs Matheson till EIHL-series bästa back, blev uttagen till All Star-laget samt vann mästerskapsturneringen. 2022 avslutade han sin spelarkarriär. Under tiden i EIHL var han under korta perioder också huvudtränare för både Steelers och Panthers.

Karriär

2000–2006: Början av karriären

Matheson påbörjade sin karriär som ishockeyspelare i Calgary. Under sin ungdomstid representerade han Ontario i Air Canada Cup 2000/01 där laget vann silvermedalj. Efter juniortiden fortsatte Matheson sin utveckling inom collegehockeyn och spelade för University of Massachusetts Amherst i NCAA. Under sin tid med UMass Minutemen i Hockey East utsågs han till ligans All-Academic Team vid tre tillfällen, säsongerna 2003/04, 2005/06 och 2006/07. Säsongen 2006/07 hade Matheson sin främsta offensiva säsong i NCAA. Han blev UMass Minutemens poängmässigt främsta back efter att ha noterats för 24 poäng på 38 matcher. Hans 13 mål var näst flest bland backarna i hela NCAA.

2006–2013: Etablering i AHL

Efter fyra säsonger med University of Massachusetts Amherst avslutade Matheson sin collegekarriär efter säsongen 2006/07. Under sin sista NCAA-säsong hade han varit en av de främsta offensiva backarna i collegehockeyn och stod för 13 mål och 24 poäng på 38 matcher. Kort därefter skrev han ett amatöravtal med Milwaukee Admirals i AHL. Han gjorde sin AHL-debut den 28 mars 2007 i en 2–3-förlust mot Grand Rapids Griffins och avslutade säsongen med sju grundseriematcher och fyra slutspelsmatcher för Milwaukee. Matheson etablerade sig därefter i Admirals organisation och spelade huvudsakligen i AHL under de följande säsongerna. Säsongen 2007/08 noterades han för tio poäng på 49 grundseriematcher med Admirals och gjorde även tre matcher för Cincinnati Cyclones i ECHL i november 2007. På dessa matcher stod han för sex poäng, varav ett mål. 2008 spelade han sitt första Calder Cup-slutspel där Admirals slogs ut i åttondelsfinal av Chicago Wolves med 4–2 i matcher. I den femte matchen som spelades den 24 april 2008 noterades Matheson för sitt första mål i AHL, på Ondřej Pavelec, i en 1–4-förlust. På dessa sex matcher bidrog Matheson totalt med två poäng.

Under säsongen 2008/09 tog Matheson en större roll i Admirals och stod för sin poängmässigt bästa grundserie dittills i AHL. På 76 grundseriematcher noterades han för 25 poäng, varav två mål och 23 assist. I Calder Cup-slutspelet tog sig Admirals till kvartsfinal där man slogs ut med 4–3 i matcher av Houston Aeros. På elva slutspelsmatcher svarade Matheson för tre assist. Säsongen därpå stod han för 17 poäng på 58 grundseriematcher. I Calder Cup-slutspelet slogs man ut i den första rundan med 4–3 i matcher mot Chicago Wolves. Matheson spelade fem av dessa matcher och noterades för en assist.

Den 3 augusti 2010 skrev Matheson kontrakt med Chicago Wolves. Under sin första säsong med Wolves stod han för sin bästa poängmässiga AHL-säsong i karriären med 33 poäng på 70 matcher, fördelat på nio mål och 24 assist. Han var även en av lagets främsta offensiva backar med en andraplats i den interna poängligan. Wolves misslyckades att ta sig till slutspel sedan man slutat på sjätte plats i West Division. Den 1 juni 2011 förlängde han sitt kontrakt med klubben och spelade därefter 60 grundseriematcher säsongen 2011/12, där han noterades för 15 poäng (2 mål, 13 assist). I Calder Cup-slutspelet spelade han ytterligare fem matcher då man slogs ut i åttondelsfinal av San Antonio Rampage med 3–2 i matcher. Den 21 juni 2012 förlängde han återigen sitt kontrakt med Wolves. Under säsongen 2012/13 stod han för 21 poäng på 67 grundseriematcher, varav sex mål och 15 assist. Wolves misslyckades att ta sig till slutspel efter att man slutat på fjärde plats i Midwest Division.

2013–2017: Flytt till Europa

Matheson med Linköping HC 2014.

Den 9 juli 2013 lämnade Matheson Nordamerika för första gången som professionell spelare när han skrev ett ettårskontrakt med österrikiska Vienna Capitals i EBEL. Tiden i Wien blev dock kortvarig och den 19 november 2013 meddelade klubben att samarbetet avslutats efter att han spelat 16 matcher och svarat för fyra assist. Den 1 december 2013 skrev Matheson kontrakt med Linköping HC i SHL. Den 10 december gjorde han debut i Elitserien i en 7–1-seger mot Leksands IF. Den 6 februari 2014 noterades han för sitt första Elitseriemål, på Fredrik Pettersson-Wentzel, i en 2–4-seger mot Färjestad BK. På 25 grundseriematcher stod Matheson för fyra poäng, varav ett mål. Linköping slutade på nionde plats i grundserien och tog sig via play-in till kvartsfinal där man slog ut Frölunda HC med 4–3 i matcher. I semifinalserien föll man mot Skellefteå AIK med 4–1 i matcher. På 14 slutspelsmatcher stod Matheson för ett mål.

Efter säsongen förlängde klubben hans kontrakt med ett år den 23 april 2014. Den 26 november 2014 lämnade dock Matheson Linköping då klubben ansåg att man inte kunde erbjuda honom tillräckligt med istid. Han hann spela elva matcher för klubben och noteras för ett mål och en assist. Den 1 februari 2015 skrev han kontrakt för återstoden av säsongen med norska Stavanger Oilers i Eliteserien. Han spelade sex grundseriematcher för Oilers och stod på dessa för tre assist. Oilers vann grundserien och tog sig sedan till finalspel i det följande slutspelet sedan man slagit ut både Stjernen Hockey och Vålerenga Ishockey med 4–0 i matcher. Matheson tilldelades ett norskt guld sedan Oilers vunnit finalserien med 4–3 i matcher mot Storhamar Ishockey. På 15 slutspelsmatcher stod Matheson för ett mål och tre assist.

Efter en kort period utan klubb skrev Matheson den 8 december 2015 kontrakt med franska Dragons de Rouen i Ligue Magnus. Säsongen 2015/16 hade Matheson stora framgångar i Frankrike och vann både det franska mästerskapet och franska cupen. Han utsågs även till slutspelets mest värdefulla spelare och var, tillsammans med Patrick Coulombe, den poängmässigt bästa backen. På 15 slutspelsmatcher noterades han för 13 poäng (två mål, elva assist). Den 12 maj 2016 förlängde han sitt kontrakt med Rouen. Säsongen 2016/17 var han med från start och stod för 17 poäng på 35 grundseriematcher. Laget slutade på tredje plats i grundserien och tog sig därefter åter till final i slutspelet. Där föll man dock mot Rapaces de Gap med 4–2 i matcher.

2017–2022: Spel i Storbritannien

Den 23 maj 2017 lämnade Matheson Frankrike för spel i Storbritannien och Sheffield Steelers i EIHL. Under sin första säsong i klubben blev han snabbt en av ligans främsta offensiva backar. Säsongen 2017/18 stod han för 49 poäng på 56 grundseriematcher, fördelat på nio mål och 40 assist, vilket gjorde honom till lagets näst bästa poängplockare. I slutspelet noterades han för ytterligare fem poäng på fyra matcher. Under samma säsong utsågs han till IIHF Continental Cups bästa back och tog plats i EIHL:s andralag. Inför säsongen 2018/19 förlängde Matheson sitt kontrakt med Sheffield Steelers den 1 juni 2018. Samtidigt fick han en större roll i klubben och fungerade även som assisterande tränare vid sidan av spelarkarriären. Under hösten 2018 var han tillfällig huvudtränare mellan den 1 och 9 oktober innan han återgick till rollen som assisterande tränare. På isen stod han för 31 poäng på 46 grundseriematcher och var återigen en av lagets främsta offensiva spelare.

Den 14 juni 2019 skrev Matheson kontrakt med Nottingham Panthers. Under sin första säsong i klubben fortsatte han att kombinera spelarrollen med en ledarroll som assisterande tränare. Säsongen 2019/20 noterades Matheson för 44 poäng på 46 matcher, varav nio mål och 35 assist. Han blev därmed den back som gjorde flest assist i EIHL och slutade som tvåa i såväl Panthers interna poängliga som backarnas poängliga. För sina insatser utsågs han till EIHL:s bästa back och tog plats i ligans All-Star Team.

Den 12 juni 2020 lämnade Matheson Nottingham Panthers och skrev kontrakt med ungerska Gyergyói HK. Tiden i klubben blev dock kortvarig och han spelade endast sju matcher i Erste Liga, där han noterades för ett mål och två assist. Den 15 mars 2021 återvände han till Panthers efter att ha stått utan klubb. Under den förkortade EIHL Series-säsongen 2020/21 var Matheson återigen en av ligans främsta backar. På 16 matcher stod han för 16 poäng, varav fyra mål och tolv assist, vilket gjorde honom till både den poäng- och assistmässigt bästa backen i serien. Han utsågs till seriens bästa back, valdes till All-Star Team och vann mästerskapet med Panthers. Den 29 maj 2021 förlängde Matheson sitt kontrakt med Panthers. Under säsongen 2021/22 fortsatte han även i en kombinerad roll som spelare och assisterande tränare. Den 5 januari 2022 utsågs han till huvudtränare för klubben, samtidigt som han fortsatte som spelare. På isen spelade han 53 grundseriematcher och noterades för 24 poäng. I slutspelet spelade han ytterligare två matcher.

Statistik

    Grundserie   Slutspel/kval
SäsongKlubbLiga MatcherMålAssistPoängUtv. MatcherMålAssistPoängUtv.
2006–07 Milwaukee Admirals AHL 70002 40002
2007–08 Milwaukee Admirals AHL 490101032 61128
2007–08 Cincinnati Cyclones ECHL 31560 —————
2008–09 Milwaukee Admirals AHL 762232542 110332
2009–10 Milwaukee Admirals AHL 584131730 50112
2010–11 Chicago Wolves AHL 709243312 —————
2011–12 Chicago Wolves AHL 602131516 50004
2012–13 Chicago Wolves AHL 67615218 —————
2013–14 Vienna Capitals EBEL 160448 —————
2013–14 Linköping HC SHL 2513410 141010
2014–15 Linköping HC SHL 111124 —————
2014–15 Stavanger Oilers Eliteserien 60330 1513410
2015–16 Dragons de Rouen Ligue Magnus 100552 15211132
2016–17 Dragons de Rouen Ligue Magnus 353141714 191676
2017–18 Sheffield Steelers EIHL 569404924 42350
2018–19 Sheffield Steelers EIHL 4611203110 —————
2019–20 Nottingham Panthers EIHL 469354420 —————
2020–21 Gyergyói HK Erste Liga 7123— —————
2020–21 Nottingham Panthers EIHL Series 164121612 —————
2021–22 Nottingham Panthers EIHL 534202429 20000
AHL totalt 3872398121142 3115618

Referenser

Noter

  1. ↑ Rice, Jeremy (30 mars 2007). ”Pair of Minutemen headed to the pros” (på engelska). dailycollegian.com. https://dailycollegian.com/2007/03/pair-of-minutemen-headed-to-the-pros/. Läst 26 juli 2026.
  2. ↑ ”Wolves add d-man Matheson” (på engelska). theahl.com. 3 augusti 2010. https://theahl.com/news/wolves-add-d-man-matheson. Läst 27 juli 2026.
  3. ↑ ”Wolves Bring Back Matheson” (på engelska). chicagowolves.com. 1 juni 2011. Arkiverad från originalet den 23 juni 2011. https://web.archive.org/web/20110623161549/http://www.chicagowolves.com/releases/2617-wolves-bring-back-matheson. Läst 27 juli 2026.
  4. ↑ ”Matheson Back in the Fold” (på engelska). chicagowolves.com. 21 juni 2012. Arkiverad från originalet den 29 juni 2011. https://web.archive.org/web/20120629112700/https://www.chicagowolves.com/releases/3102-matheson-back-in-the-fold. Läst 27 juli 2026.
  5. ↑ ”Capitals verpflichten Kanadier Matheson” (på tyska). kurier.at. 9 juli 2013. Arkiverad från originalet den 18 juli 2013. https://web.archive.org/web/20130718044530/https://kurier.at/sport/wintersport/eishockey-capitals-verpflichten-kanadier-matheson/18.494.511. Läst 27 juli 2026.
  6. ↑ ”Mit einer Veränderung ins Heimspieltriple” (på tyska). vienna-capitals.at. 19 november 2013. Arkiverad från originalet den 9 december 2013. https://web.archive.org/web/20131209053910/http://www.vienna-capitals.at/newsdetails/items/mit-einer-veraenderung-ins-heimspieltriple.html. Läst 27 juli 2026.
  7. ↑ Pettersson, Gustaf (1 december 2013). ”Två spelare ansluter till LHC”. lhc.eu. https://www.lhc.eu/article/s22eains0-30c01/view. Läst 22 juli 2026.
  8. ↑ Calén, Peter (6 februari 2014). ”Transatlanterna lyfte LHC”. Östgöta Correspondenten. https://www.corren.se/sport/ishockey/artikel/transatlanterna-lyfte-lhc/jo70741r. Läst 27 juli 2026.
  9. ↑ Pettersson, Gustaf (23 april 2014). ”Två spelare förlänger med LHC”. lhc.eu. Arkiverad från originalet den 24 april 2014. https://web.archive.org/web/20140424093610/http://www2.lhc.eu/artikel/55015/. Läst 24 april 2014.
  10. ↑ Pettersson, Gustaf (26 november 2014). ”LHC och Matheson går skilda vägar”. lhc.eu. Arkiverad från originalet den 28 november 2014. https://web.archive.org/web/20141128042134/https://www2.lhc.eu/artikel/60524/. Läst 27 juli 2026.
  11. ↑ Garvik, Kjetil (1 februari 2015). ”Oilers forsterker backkorpset” (på norska). oilers.no. Arkiverad från originalet den 22 februari 2015. https://web.archive.org/web/20150222052512/http://www.oilers.no/index.cfm?id=422366. Läst 27 juli 2026.
  12. ↑ ”TRANSFERT : MARK MATHESON DÉBARQUE À ROUEN !” (på franska). rhe76.com. 8 december 2015. Arkiverad från originalet den 9 december 2015. https://web.archive.org/web/20151209183755/http://www.rhe76.com/News1117. Läst 27 juli 2026.
  13. ↑ ”Synerglace Ligue Magnus” (på franska). liguemagnus.com. https://liguemagnus.com/eti/bilans-saison-20152016/. Läst 27 juli 2026.
  14. ↑ ”The Blue Line Gets Strong with the Addition of Mark Matheson” (på engelska). sheffieldsteelers.co.uk. 23 maj 2017. Arkiverad från originalet den 18 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200618021704/https://sheffieldsteelers.co.uk/the-blue-line-gets-strong-with-the-addition-of-mark-matheson/. Läst 27 juli 2026.
  15. ↑ ”Matheson Returns for a Second Season with the Steelers.” (på engelska). sheffieldsteelers.co.uk. 1 juni 2018. Arkiverad från originalet den 18 juni 2020. https://web.archive.org/web/20200618013735/https://sheffieldsteelers.co.uk/matheson-returns-for-a-second-season-with-the-steelers/. Läst 28 juli 2026.
  16. ↑ ”Paul Thompson Leaves the Sheffield Steelers” (på engelska). sheffieldsteelers.co.uk. 1 oktober 2018. Arkiverad från originalet den 1 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181001182705/https://sheffieldsteelers.co.uk/paul-thompson-leaves-the-sheffield-steelers/. Läst 28 juli 2026.
  17. ↑ ”Matheson switches to Nottingham” (på engelska). panthers.co.uk. 14 juni 2019. Arkiverad från originalet den 16 juni 2019. https://web.archive.org/web/20190616162230/https://www.panthers.co.uk/home/190614-matheson-switches-to-nottingham. Läst 28 juli 2026.
  18. ↑ ”Matheson” (på engelska). panthers.co.uk. 15 mars 2021. Arkiverad från originalet den 15 mars 2021. https://web.archive.org/web/20210315194944/https://www.panthers.co.uk/home/210315-matheson. Läst 28 juli 2026.
  19. ↑ ”Matheson” (på engelska). panthers.co.uk. 29 maj 2021. Arkiverad från originalet den 29 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210529201704/https://www.panthers.co.uk/home/210529-matheson. Läst 28 juli 2026.
  20. ↑ ”Wallace relieved of coaching duties at Panthers” (på engelska). eliteleague.co.uk. 5 januari 2022. https://www.eliteleague.co.uk/article/1951-wallace-relieved-of-coaching-duties-at-panthers. Läst 28 juli 2026.

Externa länkar