Inverterbar matris

Inom linjär algebra har en matris A egenskapen inverterbarhet eller invertibilitet, om och endast om det existerar en matris B sådan att

𝐀𝐁=𝐁𝐀=𝐈 

där I är enhetsmatrisen. Då kallas A en inverterbar matris och B kallas inversen till A och skrivs A−1. Det följer av definitionen att både A och A−1 är kvadratiska matriser av samma dimension n×n. En kvadratisk matris som inte är inverterbar kallas för en singulär matris.

Ekvivalenta egenskaper

Att en n × n-matris A är inverterbar är ekvivalent med att:

Analytisk lösning

Transponering av en matris bestående av underdeterminanter (kofaktorer), kan vara ett effektivt sätt att beräkna inversen till små matriser, men denna rekursiva metod är ineffektiv för större matriser:

𝐀−1=1|𝐀|𝐂T=1|𝐀|(𝐂11𝐂21⋯𝐂n1𝐂12𝐂22⋯𝐂n2⋮⋮⋱⋮𝐂1n𝐂2n⋯𝐂nn)

så att

(𝐀−1)ij=1|𝐀|(𝐂T)ij=1|𝐀|(𝐂ji)

där |A| är A:s determinant, C är matrisen av underdeterminanter och CT representerar den transponerade matrisen.

Invertering av 2 × 2 matriser

Invertering av dessa matriser kan göras enligt

𝐀−1=[abcd]−1=1det⁡𝐀[d−b−ca]=1ad−bc[d−b−ca]

Detta är möjligt därför att 1/(ad − bc) är det reciproka värdet av determinanten till A (som antas vara nollskild) och samma strategi kan användas för andra matrisstorlekar.

Cayley–Hamiltons sats anger att

𝐀−1=1det⁡𝐀[(tr⁡𝐀)𝐈−𝐀].

Invertering av 3 × 3 matriser

En beräkningsmässigt effektiv metod för invertering av 3 × 3 matriser ges av

𝐀−1=[abcdefghi]−1=1det⁡(𝐀)[ABCDEFGHI]T=1det⁡(𝐀)[ADGBEHCFI]

(där skalären A inte skall förväxlas med matrisen A). Om determinanten är nollskild är matrisen inverterbar, där skalärerna (A, B, ...) ges av

A=(ei−fh)D=−(bi−ch)G=(bf−ce)B=−(di−fg)E=(ai−cg)H=−(af−cd)C=(dh−eg)F=−(ah−bg)I=(ae−bd)

A:s determinant kan beräknas med hjälp av Sarrus regel:

det⁡(𝐀)=aA+bB+cC.

Cayley–Hamilton-uppdelningen ger

𝐀−1=1det⁡(𝐀)[12((tr⁡𝐀)2−tr⁡𝐀2)𝐈−𝐀tr⁡𝐀+𝐀2].

Se även