| Microtus schelkovnikovi Status i världen: Nära hotad | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Gnagare Rodentia |
| Familj | Hamsterartade gnagare Cricetidae |
| Underfamilj | Sorkar Arvicolinae |
| Släkte | Åkersorkar Microtus |
| Art | Microtus schelkovnikovi |
| Vetenskapligt namn | |
| § Microtus schelkovnikovi | |
| Auktor | (Satunin, 1907) |
| Synonymer | |
| Pitymys schelkovnikovi | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Microtus schelkovnikovi är en däggdjursart som först beskrevs av Konstantin Alexeevitsch Satunin 1907. Microtus schelkovnikovi ingår i släktet åkersorkar, och familjen hamsterartade gnagare. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
En medelstor åkersork med cylindrisk kropp och små ögon, som alla åkersorkar, och påtagligt små öron. Kroppslängden från nosspets till svansbas är mellan 9,5 och 11 mm, svanslängden från 2 till 3 cm, och vikten från 23 till 29 g. Ryggpälsen är mörkt gråbrun, övergående till buksidans ljusare grå.
Arten lever i fuktiga, subtropiska lövskogar i berg vid lägre höjder, som 600 till 1 000 m, gärna i gläntor i ungskog. Den föredrar branta sluttningar och raviner täckta med buskage, mossa och ormbunkar, gärna i skuggiga platser med kraftig undervegetation. I Talysh-skogarna förekommer den enbart i bok- och avenboksskogar.
Sorken lever delvis underjordiskt, i bon med flera utgångar (2 – 6), troligtvis i familjegrupper. Lektiden börjar i slutet av mars; kullstorleken är 1 till 4 ungar.
Utbredningsområdet omfattar endast skogsområdena längs Kaspiska havets sydkust, i södra Azerbajdzjan (Talışbergen) och nordvästra Iran (Elburzbergskedjan).
IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig, men populationen minskar. Främsta skälen är habitatsförlust till följd av det moderna skogsbruket med ökande avverkning, och ökat betestryck.
|