Mike Oldfield

 Den här artikeln omfattas av Wikipedias policy om biografier. Den behöver fler eller bättre källhänvisningar för att kunna verifieras. (2025-06)
Åtgärda genom att lägga till pålitliga källor (gärna som fotnoter). Uppgifter utan källhänvisning kan ifrågasättas och tas bort utan att det behöver diskuteras på diskussionssidan.
Mike Oldfield
Mike Oldfield på scen 2006.
FödelsenamnMichael Gordon Oldfield
Född15 maj 1953 (73 år)
Reading, Berkshire, England
BakgrundStorbritannien Storbritannien
GenrerEuropop (1984–1989), experimentell musik (1990–1991), celtic fusion (1996), chill out (2002), trance (2005), ambient minimalistisk musik, new age, progressiv rock, rock, världsmusik
InstrumentSång, gitarr, basgitarr, banjo, piano, percussion, keyboard, synthesizer, harpa, tubular bells, vibrafon, trummor
År som aktiv1967 –
SkivbolagVirgin Records (1973-1991), Warner Music Group (1992-2003), Mercury Records (2004–)
ArtistsamarbetenMaggie Reilly, Kevin Ayers, Robert Wyatt, David Bedford, Anita Hegerland, Pekka Pohjola
WebbplatsOfficiell Hemsida
Utmärkelser
Grammy Award för bästa instrumentalkomposition (1975)

Michael Gordon "Mike" Oldfield, född 15 maj 1953 i Reading i Berkshire, är en brittisk rockartist, multiinstrumentalist och kompositör.

Hans mest kända verk är det instrumentala albumet Tubular Bells, samt hans singelhit Moonlight Shadow.

Biografi

När Mike Oldfield var 15 år gammal bildade han tillsammans med sin äldre syster, Sally Oldfield, gruppen Sallyangie. De släppte ett album Children of the Sun 1968, och singeln Two Ships året därpå innan gruppen upplöstes. Efter det turnerade Mike Oldfield tillsammans med sin äldre bror Terry Oldfield som gruppen Barefoot. 1969 anslöt Mike Oldfield till gruppen Kevin Ayers and the Whole World som basist och gitarrist, och de turnerade tillsammans i två år. Oldfield medverkade även på två studioalbum, Shooting at The Moon och Whatevershebringswesing.

1972 skickade Mike Oldfield en demoversion av Tubular Bells till alla större skivbolag. Han spelade alla instrument själv på demoinspelningen (liksom senare på det färdiga albumet). Han fick nobben av samtliga; de tyckte inte att det lät tillräckligt kommersiellt. I stället kontaktades han av Richard Branson, som ägde en kedja av lågprisskivaffärer. Branson var mycket imponerad, men hade då inte ekonomiska medel att spela in skivan. Ett år senare beslöt Branson sig för att lansera ett nytt skivbolag, Virgin, och ringde därför Oldfield angående Tubular Bells som bolagets första utgåva, och kontrakt skrevs. Oldfield arbetade då som andre reservgitarrist i musikalen Hair i London.

Debutalbumet Tubular Bells kom ut i maj 1973. Musiken uppfördes också den 28 juni 1973 i Queen Elizabeth Hall i London, med en rad musiker däribland Mick Taylor och Steve Hillage. Fastän det var svårt att sätta en etikett på musiken blev albumet en stor succé; såväl publik som recensenter var entusiastiska. Detta framgick tydligt av skivförsäljningen; hittills (2026) har över 16 miljoner album sålts över hela världen. Tubular Bells är därmed skivbolaget Virgins mest säljande album genom tiderna. Delar av musiken kom att användas i skräckfilmen Exorcisten.

Året därpå, 1974, släppte Mike Oldfield sitt andra studioalbum, Hergest Ridge, som musikaliskt fortsatte i samma stil. Oldfields två första album lade den ekonomiska grunden för Virgins stora satsning på Punk och New Wave-album i slutet på 1970-talet.

Oldfield fortsatte att ge ut studioalbum, Ommadawn och Incantations, med drygt 20 minuter långa kompositioner, turnerade 1979 med en 50-man stor orkester och släppte därefter livealbumet Exposed. Oldfield hade samma år fått en mindre Disco-hitsingel i Storbritannien med Guilty.

Oldfield startade därefter samarbeten med inhyrda vokalister. I november 1979 släpptes det femte studioalbumet Platinum som innehöll några kortare låtar, bl.a. en coverversion av Gershwins låt I Got Rhythm som sjöngs av Wendy Roberts. På det efterföljande albumet QE2, från 1980, medverkade Phil Collins på trummor, bl.a på en coverversion av Abbas låt Arrival. Den 17 juni 1981 spelade Mike Oldfield på Gröna Lund inför 10 000 i publiken.

På albumet Five Miles Out från 1982 fanns singeln Family Man som i en version inspelad av Hall & Oates blev en hitsingel i USA året därpå, med en sjätte plats på Billboard Hot 100.

Mike Oldfields mest kända singelhit blev Moonlight Shadow som släpptes i maj 1983, och var med på albumet Crises som släpptes samma år. Sångsolist på Moonlight Shadow var Maggie Reilly, som samarbetade med Oldfield på fem studioalbum på 1980-talet. På albumet Crises sjöng även Jon Anderson på låten In High Places. Oldfield fortsatte att spela in instrumentalmusik och gjorde 1984 filmmusiken till Dödens fält. Den 20 september 1984 spelade Mike Oldfield på Olympen i Lund.

1987 sjöng sångerskan Bonnie Tyler på låten Islands, och Anita Hegerland sjöng på flera låtar, däribland singlarna Pictures in the Dark från 1985 och Innocent, från 1989. Albumet Earth Moving var en kompromiss och det fanns då stora meningsskiljaktigheter och dispyter mellan skivbolaget Virgin, Branson och Oldfield. 1990 släpptes det helt instrumentala albumet Amarok, och året därpå släppte Oldfield sitt fjortonde studioalbum Heaven's Open, under namnet Michael Oldfield, där han själv var sångare på fem låtar. Det blev det sista albumet på skivbolaget Virgin efter 18 års samarbete.

På hösten 1992 släppte han Tubular Bells II på skivbolaget Warner, där Trevor Horn var medproducent.

I november 1994 släppte Oldfield det instrumentala albumet The Songs of Distant Earth som baserades på Arthur C. Clarkes bok Sånger från vår fjärran jord.

27 juli 2012 framförde Oldfield delar av sin musikproduktion vid invigningsceremonin till OS i London 2012. Oldfield har fortsatt att ge ut flera instrumentala studioalbum, med olika musikaliska uttryck. I mars 2014 släppte Oldfield sitt 25:e studioalbum, Man on the Rocks, som innehöll kortare låtar med sång av Luke Spiller från gruppen The Struts.

Oldfield valde att släppa Return to Ommadawn, 2017, som var en fortsättning på hans tredje soloalbum Ommadawn, och samtidigt en återgång till att själv spela samtliga instrument. Albumet bestod, precis som föregångaren från 1975, av två instrumentala drygt 20-minuter långa kompositioner.

Familj

Mike Oldfield har sju barn. Han fick tre barn i början av 1980-talet med Sally Cooper. Under senare delen av samma årtionde fick han två barn med Anita Hegerland. På 2000-talet gifte han sig med Fanny Vandekerckhove; de har tillsammans två barn.

Mike Oldfields äldsta son Dougal avled 33 år gammal året 2015.

Oldfield har bott i Nassau sedan 2009 och är bahamansk medborgare.

Utmärkelser

Asteroiden 5656 Oldfield är uppkallad efter honom.

Diskografi

Studioalbum

Livealbum

Soundtrack

Samlingsalbum, Remixar o.d

Källor

  1. ↑ Grammy Award.[källa från Wikidata]
  2. ↑ ”allmusic.”. https://www.allmusic.com/artist/mike-oldfield-mn0000489520. Läst 31 mars 2026.
  3. ↑ ”bbc/programmes”. https://www.bbc.co.uk/programmes/p01jm6hw/p01jm63b. Läst 31 mars 2026.
  4. ↑ Richard Branson (20 juni 2021). ”The album that changed my life” (på engelska). virgin.com. https://www.virgin.com/branson-family/richard-branson-blog/the-album-that-changed-my-life. Läst 1 juli 2025.
  5. ↑ ”mike-oldfield-platinum-1979/”. https://pienemmatpurot.com/2024/11/23/review-mike-oldfield-platinum-1979/. Läst 1 april 2026.
  6. ↑ ”gronalund/underhallning/mike-oldfield/”. https://historia.gronalund.com/underhallning/mike-oldfield/. Läst 1 april 2026.
  7. ↑ original konsertaffisch.
  8. ↑ ”olympen-mike-oldfield/”. https://bilderisyd.se/produkt/olympen-mike-oldfield/. Läst 1 april 2026.
  9. ↑ ”alla-artisterna-pa-olympen-1971-2009/”. https://www.sydsvenskan.se/lund/alla-artisterna-pa-olympen-1971-2009/. Läst 1 april 2026.
  10. ↑ ”1991-end-virgin-years”. https://www.mikeoldfield.org/1991-end-virgin-years. Läst 1 april 2026.
  11. ↑ ”tubular/discography/TubularBellsII”. https://tubular.net/discography/TubularBellsII. Läst 1 april 2026.
  12. ↑ Sneum, Jan (2005). Bonniers Rocklexikon. sid. 871
  13. ↑ Oldfield, Mike (2007). Changeling: The Autobiography of Mike Oldfield. https://archive.org/details/changelingautobi0000oldf
  14. ↑ ”Dark star”. https://www.mikeoldfield.org/. Läst 30 mars 2026.
  15. ↑ ”mike-oldfield/man-on-the-rocks/”. https://kritiker.se/skivor/mike-oldfield/man-on-the-rocks/. Läst 31 mars 2026.
  16. ↑ ”mike-oldfield-return-to-ommadawn”. https://www.loudersound.com/features/mike-oldfield-return-to-ommadawn. Läst 1 april 2026.
  17. ↑ Oldfield, Mike (2026-04-01). Changeling-The autobiography of Mike Oldfield
  18. ↑ ”musikern-mike-oldfields-son-ar-dod/”. https://www.expressen.se/noje/musikern-mike-oldfields-son-ar-dod/. Läst 1 april 2026.
  19. ↑ ”mike-oldfield-interview-tubular-bells-drugs”. https://www.theguardian.com/music/2014/mar/20/mike-oldfield-interview-tubular-bells-drugs. Läst 1 april 2026.
  20. ↑ ”dailymail/lifestyle/My-haven-Mike-Oldfield-home-Bahamas.”. https://www.dailymail.co.uk/lifestyle/article-4300344/My-haven-Mike-Oldfield-home-Bahamas.html. Läst 1 april 2026.
  21. ↑ ”Minor Planet Center 5656 Oldfield” (på engelska). Minor Planet Center. https://www.minorplanetcenter.net/db_search/show_object?object_id=5656. Läst 30 maj 2023.

Externa länkar

v • r
Mike Oldfield
Studioalbum
Samlingsalbum
Filmmusik
Livealbum
Övrigt