| Serbisk Mi-17. | |
| Beskrivning | |
|---|---|
| Roll | Transporthelikopter |
| Första flygning | 1975 |
| Tillverkare | Ca 12 000 |
| Antal tillverkade | Ca 12 000 |
| Besättning | 3 personer |
| Dimensioner | |
| Flygkroppslängd | 18,465 m |
| Höjd | 4,76 m |
| Rotordiameter | 21,25 m |
| Vikter | |
| Tom | 7 489 kg |
| Maximal startvikt | 13 000 kg |
| Prestanda | |
| Motor(er) | 2 × Klimov TV3-117VM gasturbiner |
| Effekt | 2 × 1 633 kW |
| Maximal hastighet | 250 km/h |
| Stridsräckvidd | 465 km |
| Maximal altitud | 6,000 m |
| Lastförmåga | |
| Lastförmåga | 4 000 kg i kabinen |
| Kapacitet | 30 soldater eller 12 bårar |
Mil Mi-17, förkortat Mi-17 (ryska: Мил Ми-17, Ми-17) är en förbättrad variant av Mil-8 och en bästsäljare som flugit i många länder. Mi-17 är utvecklad från flygkroppen till Mil-8 som har kombinerats med de större motorerna, rotorer och transmisionen från Mil Mi-14.
Mi-17 utförde sin första flygning 1975 och gick i tjänst 1981. Sedan 1977 har ca 12 000 stycken Mi-17 tillverkats.
Exempel på länder och före detta som använder eller har använt Mil Mi-17 är Serbien, Ryssland, Nordmakedonien, Serbien och Montenegro, Ukraina, Östtyskland, Bulgarien, Polen, Iran, Tjeckoslovakien, Sovjetunionen, Pakistan, Kina, Mongoliet, Slovakien och Mali.
| |||||