Större hästmussla

Större hästmussla
Status i Sverige: Starkt hotad
Skal av hästmussla
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamBlötdjur
Mollusca
KlassMusslor
Bivalvia
OrdningMytiloida
FamiljBlåmusslor
Mytilidae
SläkteModiolus
ArtStörre hästmussla
M. modiolus
Vetenskapligt namn
§ Modiolus modiolus
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
trivialnamn
  • Stor blåmussla
  • Hästmussla
vetenskapliga
  • Lithophaga gigantea (Stuckenberg, 1898)
  • Modiola gallica Dautzenberg, 1895
  • Modiola gigantea Clessin, 1889
  • Modiola grandis R.A.Philippi, 1844
  • Modiola modiolus (Linnaeus, 1758)
  • Modiola modiolus var. minor Cailliaud, 1865
  • Modiola papuana Lamarck, 1801
  • Modiola vulgaris J.Fleming, 1828
  • Modiolus gallicus (Dautzenberg, 1895)
  • Musculus modulus Röding, 1798
  • Mytilus curtus Pennant, 1777
  • Mytilus curvirostratus da Costa, 1778
  • Mytilus curvirostrus da Costa, 1778
  • Mytilus modiolus Linnaeus, 1758
  • Mytilus modiolus var. cylindrica J.T.Marshall, 1893
  • Mytilus modiolus var. gigas J.T.Marshall, 1893
  • Mytilus modiolus var. ovata Jeffreys, 1864
  • Mytilus umbilicatus Pennant, 1777
  • Paychoya sicaria Lutkevich & Lobanova, 1956
Hitta fler artiklar om djur med

Större hästmussla (Modiolus modiolus) är en mussla som beskrevs 1758 av Carl von Linné. Arten ingår i släktet Modiolus och familjen Mytilidae. Enligt Rödlista 2025 är större hästmussla starkt hotad (EN). Den är även typisk för naturtypen 1170 Rev i den atlantiska marina regionen.

Utseende

Större hästmussla kan förväxlas med blåmusslan men blir större, upp till 230 mm lång och är även trubbigare i formen. Skalbucklan sitter strax bredvid den spetsiga framänden, och undersidan där skalhalvorna möts är rak till svagt S-formad. Skalet har koncentrisk skulptur med tydliga tillväxtlinjer. På insidan finns en smal och slät låsplatta nedanför bucklan. Periostracum är brunsvart och ofta försedd med kraftiga, styva borst med rundad bas, även om borsten ofta saknas hos större individer. Utsidan är mörkblå till brun medan insidan är vit. Hästmusslan blir mer än dubbelt så stor som blåmusslan men växer betydligt långsammare, även om tillväxten är snabb i tidiga stadier, troligen för att minska risken för predation. Den kan skiljas från blåmusslan genom sin trubbigare form och bucklans placering, samt från unga Musculus-arter genom att den saknar det nätmönster av radiära och koncentriska ribbor som dessa arter har.

Höger och vänster klaff av samma exemplar:

Utbredning

Större hästmussla har stor utbredning på norra halvklotet. I Atlanten förekommer den från Vita havet, Färöarna samt Island till Biscayabukten. Längs Nordamerikas östkust förekommer den från Labrador till North Carolina medan den i Stilla havet förekommer från Berings hav till Japan och Kalifornien.

Förekomst i Sverige

I svenska vatten förekommer arten från Bohuslän till Öresund, men rikare hästmusselbankar är mycket ovanliga och finns bara vid två lokaler, där den ena är Knähaken i norra Öresund.

Ekologi

Större hästmussla lever som filtrerare, ofta halvt nedgrävd i mjukbottnar med blandat bottensubstrat ned till cirka 200 meters djup. Oftast förekommer den djupare än 15 meter, och vanligast på 20–50 meters djup. Lokalt kan arten bilda musselbankar på strömsatta bottnar, där de binds samman med byssustrådar till klumpvisa samlingar och fungerar då som livsmiljö för en mycket rik epifauna. Hästmusslan är värd för krabban musselväktare (Pinnotheres pisum) som ibland finns inuti musslan.

Större hästmussla har yttre befruktning och frisimmande planktoniska larver, blir könsmogen sent vid cirka 4–6 års ålder och fortplantar sig mindre intensivt än blåmusslan, med år då reproduktionen kan utebli. Livslängden kan överstiga 45 år.

Hot

Den globala populationen är inte hotad, men i svenska vatten och i Östersjön är den rödlistad och bedömdes som starkt hotad (EN). Största hoten utgörs bland annat av bottentrålning och bottenskrapning. Bottenredskap kan förstöra hela musselbankar, medan långsam tillväxt och begränsad reproduktion kan försvåra återetableringen. Ett ytterligare hot för musslan är de varmare haven, på grund av klimatförändringar.

Åtgärder

Eventuella naturvårdsåtgärder är att skydda kända musselbankar genom marina skyddsområden och begränsningar av skadliga bottenredskap. Regelbunden övervakning behövs för att upptäcka förändringar i bankarnas utbredning och täthet. Långsiktiga klimatåtgärder är också viktiga för att minska ytterligare miljöbelastning.