NVHJ 22
Ånglok |
 |
| Även kallad | HWJ 22, SJ 1322 |
|---|
| Fordonstyp | Överhettarlok |
|---|
| Tillverkningsår | 1907 |
|---|
| Tillverkare |  Nohab
Tillverkningsnummer 848 |
|---|
| Operatörer | Tjustbygdens Järnvägsförening |
|---|
| Tekniska fakta |
|---|
| Längd (över buffert) | 12 400 mm |
|---|
| Axelföljd (UIC-systemet) | 1-C-T2 |
|---|
| Största tillåtna hastighet | 60 km/h |
|---|
| Drivmedel | Kol |
|---|
Lokomotiv NVHJ 22 är ett smalspårigt ånglokomotiv för 891 millimeters spårvidd, som tillverkades av Nohab i Trollhättan 1907 för Hultsfred–Westerviks Jernvägs AB och fick beteckningen HWJ 22. När järnvägen 1924 övertogs av Norsholm–Västervik–Hultsfreds Järnvägar (NVHJ), fick loket beteckningen NVHJ 22.
Norsholm-Västervik-Hultsfreds Järnvägar förstatligades 1949, och loket fick efter det att bolaget integrerats i Statens Järnvägar beteckningen SJ Littera L18p nummer 3147.
Loket är det enda av de 31 ånglok, vilka levererades under åren 1877-1916 till NVHJ och de tre bolag som bildade NVHJ, som inte skrotades i början av 1960-talet. Statens Järnvägar hade under 1950-talet avvecklat ångdriften i sina person- och godståg på banan. År 1963, när loket slopades, räddades NVHJ 22/SJ L18p 3147 och finns i dag bevarad som veteranlok för Tjustbygdens Järnvägsförening, som driver museijärnvägen Smalspårsjärnvägen Hultsfred–Västervik med trafik mellan Västervik och Hultsfred. Loket fick så småningom tillbaka tidigare beteckning NVHJ 22.
Loket har i omgångar använts i trafik av Tjustbygdens Järnvägsförening fram till 2017, då loket ställdes av på grund av slitna takstagsbultar.
Historik
Loket var Västerviksbanornas första lok med överhettare. Det levererades till Norsholm i delar, och där monterades det och provkördes. Vid leveransen var största tillåtna hastighet 57 km/timme, vilket senare justerades till 60 km/timme. Det användes till en början i första hand för persontågstjänst, och användes från 1914 mer till godstågstjänst. Under SJ-tiden gick loket enbart i godstågstjänst.
År 1950 genomgick loket storrevision vid Kalmar Verkstad. Bland annat byggdes förarhytten om och tendern fick ett utökat kolförråd. Bland de sista gångerna som loket användes i SJ-tjänst var den 17 februari 1955, då loket användes i ett snöplogståg mellan Västervik och Norsholm. År 1957 byttes pannan mot en begagnad panna på Kalmar Verkstad, varefter det uppställdes som beredskapslok i lokstallet i Valdemarsvik.
I början av 1960-talet flyttades loket från Valdemarsvik till Norrköpings östra station och 1963 beslutade SJ att loket skulle skrotas. Beslutet upphävdes senare samma år, efter det att Sveriges Järnvägsmuseum begärt att få ta hand om loket och ställa upp det som museilok i Västervik. Loket stod i Västervik från 1964 till 1979, då det började renoveras av den nybildade Tjustbygdens Järnvägsförening. År 1981 provkördes loket mellan Västervik och Jenny, och året därefter startades ångtågstrafik i föreningens regi mellan Västervik och Verkebäck. Föreningen köpte loket 1983.
Loket renoverades från 1995, varvid bland annat en ny asklåda sattes in, pannan höjdes, tubsatsen byttes ut och belysningen byttes ut från gas till elektrisk. Dt Loket sattes åter i trafik 2006.
.JPG)
.JPG)
