| Nikos Kazantzakis | |
| Född | Νίκος Καζαντζάκης 2 mars (18 februari enl. g.s.) 1883 Heraklion, Kreta, Grekland |
|---|---|
| Död | 26 oktober 1957 (74 år) Freiburg, Baden-Württemberg, Tyskland |
| Begravd | Fortifications of Heraklion |
| Medborgare i | Grekland |
| Utbildad vid | Ursulines Skole i Naxos Atens universitet, doktorsexamen Universitetet i Paris |
| Sysselsättning | Författare, journalist, manusförfattare, politiker, lexikograf, prosaist, barnboksförfattare, översättare, reseförfattare, poet, brevskrivare, filosof, dramatiker, dramaturg |
| Befattning | |
| Grekisk minister utan portfölj Regeringen Themistoklis Sofoulis 1945 (1945–1946) | |
| Maka | Galateia Kazantzakē (g. 1911–1926) Heleni Kazantzaki (g. 1945–1957) |
| Utmärkelser | |
| Græske statslitteraturpris (1956) | |
| Namnteckning | |
| Webbplats | kazantzaki.gr/gr |
| Redigera Wikidata | |
Nikos Kazantzakis, född 2 mars (18 februari enl. g.s.) 1883 i Heraklion, Kreta, död 26 oktober 1957 i Freiburg, Baden-Württemberg, Tyskland, var en grekisk författare, poet, översättare, dramatiker och filosof.
Kazantzakis studerade juridik i Aten och bodde flera år i Paris där han studerade statskunskap och filosofi och bland annat följde filosofen Henri Bergsons föreläsningar. Efter andra världskriget verkade han som departementschef och minister. Från 1946 bodde han utomlands, främst på Franska rivieran. Han skrev på franska och nygrekiska. Han debuterade 1906 med skådespelet Ximerónei och berättelsen Ophis kai Krino. Han har förutom romaner skrivit om Bergson och Nietzsche, reseskildringar, skådespel och verseposet Odysseia, 1938.
På hans gravsten i Heraklion står:
| ” |
|
„ |
Hans mest kända verk är Víos kai politeia tou Aléxi Zorbá, 1946 (Spela för mig, Zorbas, 1949) och O teleftaíos pirasmós, 1955 (Kristi sista frestelse, 1988), som både blivit berömda filmer, se Zorba och Kristi sista frestelse.
Kazantzakis var nominerad till Nobelpriset i litteratur fjorton gånger åren 1947 till 1957.
