| Nils Meinander | |
| | |
| Född | 4 augusti 1910 Ekenäs |
|---|---|
| Död | 3 juli 1985 (74 år) Helsingfors |
| Medborgare i | Finland och Storfurstendömet Finland |
| Utbildad vid | Helsingfors universitet Svenska handelshögskolan |
| Sysselsättning | Politiker, journalist, professor |
| Befattning | |
| Ledamot av Finlands riksdag Lärare Direktör, Näringslivets forskningsinstitut Professor Finlands finansminister Regeringen Sukselainen I (1957) | |
| Politiskt parti | |
| Svenska folkpartiet i Finland | |
| Redigera Wikidata | |
Tor Nils Hilding Meinander, född den 4 augusti 1910 i Ekenäs, Finland, död den 3 juli 1985, Helsingfors, var en finlandssvensk politiker, nationalekonom och skribent. Meinander var professor i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan, riksdagsledamot 1945–1962 och finansminister 1957.
Meinanders föräldrar var bankdirektören och vicehäradshövdingen Sven Hilding Andreas Meinander och Valborg Anna Amanda Grotenfelt. Meinanders far dog när Meinander var tonåring vilket medförde att han tidigt bidrog till familjens försörjning.
Meinander avlade filosofie kandidatexamen 1933. Hans aktivitet i Nylands nation och Nyliberala studentförbundet lade en grund till hans politiska färdigheter. Meinander disputerade 1950.
Före sin politiska karriär arbetade Meinander i Nordiska Unionsbanken 1929–1934, inom Svenska Folkpartiet 1934–1936, vid Hufvudstadsbladet 1937–1942, samt vid Åbo Akademi som lärare 1942–1944. Han var en av de ledande inom fredsoppositionen under fortsättningskrigets slutskede 1943–1944 och hade samtidigt en viktig befattning inom Statens informationsverk. Under sin tid som biträdande direktör vid Statens informationsverk började Meinander utöva kontrainformationsverksamhet i antikrigstidskriften Selvät sanat.
Han var senare 1953–1973 professor i nationalekonomi vid Svenska handelshögskolan i Helsingfors.
Meinander valdes till finska riksdagen 1945 på Svenska Folkpartiets lista över östra Nylands valkrets, och han behöll sin plats där till 1962. I hans politiska karriär ingick även poster som andre finansminister 1950–1951 och 1953, och finansminister och vice statsminister 1957.
Under sin tid som politiker var Meinander en regelbunden medverkare i det finskspråkiga radioprogrammet Pienoisparlamentti (Lilla parlamentet)(fi). Även efter att radioprogammet lades ner förblev han en offentlig person då han verkade som aktiv artikelförfattare, kolumnist och debattör.
Meinander var anhängare av Paasikivis utrikespolitiska linje och medverkade som elektor till omval av presidenten 1950. Han var ursprungligen även en anhängare av Urho Kekkonen, men kom i opposition mot denne i slutet av 1950-talet, vilket innebar slutet på hans politiska karriär.
Meinander gifte sig 1937 med Gunnel Estlander och 1947 med ekonomen Anita Gabriella Cavén. Han hade fem barn, bland dem entomologen Martin Meinander.
Som ekonom skrev Meinander företagshistoriker och medverkade som kolumnist i Hufvudstadsbladet. I sitt vetenskapliga författarskap skrev han bland annat om den finländska sågindustrin utgående från dess ekonomisk-historiska utveckling. Han publicerade vidare politiska memoarer, Insyn och efterklokhet (1977), och böckerna Det fria Finland formas (1980), en exposé över 1920-talet och Finland mognar (1983), en samling essäer kring det finländska 1930-talet.
|