
En nonieskala är en skala som är fast relativt avläsningspunkten mot huvudskalan på vissa instrument och mätverktyg, till exempel skjutmått, och är ett avläsningshjälpmedel som förhöjer mätnoggrannheten.
Om en sträcka med längden N på instrumentets huvudskala har n indelningar, så är nonieskalan indelad i n delar på en sträcka med längden M (sådan att M<N). Man kan därigenom göra en avläsning med noggrannheten (N-M)/n av huvudskalans skalstrecksindelning. Vanligtvis väljer man N och M sådana att M=N-1.
Om man vill ha längre avstånd mellan markeringarna på nonieskalan, kan detta enkelt åstadkommas genom att man ökar avståndet mellan skalstrecken med N/n (det vill säga från M/n till (M+N)/n) - som på skjutmåttet i bild 2 - nonieskalan blir då å andra sidan drygt dubbelt så lång (M+N i stället för M: 39 mm i stället för 19 mm i bild 2).

För att använda nonieskalan vid till exempel mätning av storleken på en mutter, se bild 2, läser man först av huvudskalan (på bilden 24 millimeter); sedan ser man efter vilket av nonieskalans streck som ligger mitt emot ett streck på huvudskalan (vilket som helst) och i detta fallet ligger nonieskalans 7:e streck mitt emot 52-millimetersstrecket på den andra skalan. Alltså är mutterns nyckelvidd 24 millimeter + 0,7 millimeter = 24,7 millimeter. Med precisionsgravyr och förstorande optik kan noggrannheten förbättras.
Nonieskalan har fått sitt namn efter den portugisiske matematikern Pedro Nunes (på latin Petrus Nonius) som beskrev en liknande konstruktion i De crepusculis liber unus 1542, men den egentliga utformningen konstruerades snarare av Pierre Vernier 1631 (La construction, l'usage, et les propriétés du quadrant nouveau de mathématique) och bygger på ett förslag av Christopher Clavius (publicerat i Geometria practica 1604 och Opera mathematica 1612) De ursprungliga användningsområdena var för att kunna göra noggrannare mätningar av astronomiska vinklar med exempelvis en kvadrant.