| Notiosorex evotis Status i världen: Livskraftig (lc) | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Ordning | Soricomorpha |
| Familj | Näbbmöss Soricidae |
| Släkte | Notiosorex |
| Art | Notiosorex evotis |
| Vetenskapligt namn | |
| § Notiosorex evotis | |
| Auktor | (Coues, 1877) |
| Utbredning | |
Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Notiosorex evotis är en däggdjursart som först beskrevs av Elliott Coues 1877. Notiosorex evotis ingår i släktet Notiosorex och familjen näbbmöss. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Populationen listades tidvis som synonym till Notiosorex crawfordi. Typexemplaret hittades nära staden Mazatlán.
Arten förekommer i västra Mexiko vid Stilla havet. Näbbmusen hittas i delstaterna Jalisco, Michoacán, Nayarit och Sinaloa. Den lever i låglandet och i kulliga områden upp till 550 meter över havet. Mellan bergstrakterna Sierra Madre Occidental och Sierra Madre del Sur når djuret regioner längre inåt landet. Habitatet utgörs av buskskogar, växtlighet mellan åkermark, områden med några kaktusar och andra torra landskap. Regionalt dominerar växter av släktena Neltuma och Strombocarpa som liknar växter av släktet Prosopis. Exemplaren söker skydd bakom stenar och träbitar. En hona var i juli 1962 dräktig med fem embryon. Inget är känt gällande aktivitetstider och födan.
Håren som bildar djurets päls har mörkgråa, mörk gråbruna och rosavita avsnitt. Pälsen har därför på ovansidan en mörkbrun och på undersidan en ljusare färg. Svansen är på toppen och på undersidan mörk. Notiosorex evotis skiljer sig i avvikande detaljer av kraniets konstruktion från andra släktmedlemmar. Arten är med en kroppslängd (huvud och bål) av 54 till 73 mm, en svanslängd av 23 till 32 mm och en vikt av 5 till lite över 6 g störst i sitt släkte. Även öronen är med 7 till 9 mm för släktet stora och bakfötterna är 11 till 13 mm långa. Djurets tänder är vita. I överkäken ligger bredvid framtänderna tre tänder med en enda spets.
Regionala populationer påverkas av landskapets omvandling till jordbruksmark. Djuret har en stor utbredning och det finns flera skyddszoner. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.
|