Nyctimene major

Nyctimene major
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassDäggdjur
Mammalia
InfraklassHögre däggdjur
Eutheria
OrdningFladdermöss
Chiroptera
FamiljFlyghundar
Pteropodidae
SläkteNyctimene
ArtNyctimene major
Vetenskapligt namn
§ Nyctimene major
Auktor(Dobson, 1877)
Utbredning
Utbredningsområde, fynd på öar norr om Vanuatu inte synliga
Hitta fler artiklar om djur med

Nyctimene major är en däggdjursart som först beskrevs av George Edward Dobson 1877. Nyctimene major ingår i släktet Nyctimene och familjen flyghundar.

Inga underarter finns listade i Catalogue of Life. Wilson & Reeder (2005) skiljer mellan fyra underarter.

Utseende

Denna flyghund blir utan svans 90 till 138 mm lång, svanslängden är 18 till 33 mm och vikten varierar mellan 52 och 100 g. Underarmarna är 65 till 88 mm långa, bakfötternas längd är 15 till 24 mm och öronen är 12 till 18 mm stora. Huvudet kännetecknas av rörformiga näsborrar och spetsiga öron. Den tjocka och ulliga pälsen på ovansidan är gråbrun med en 4 till 8 mm bred svartbrun linje på ryggens centrum. Den sträcker sig från axlarna till stjärten. undersidan är ljusare gråbrun med gula nyancer. Påfallande är gula punkter på vingarna, bakbenen och öronen. Vid andra fingret finns en klo för att vårda pälsen. Svansen är inte rak och en del ligger utanför den smala svansflyghuden. I underkäken finns endast en framtand per sida och den tappas innan djuret är vuxet. De nedre molarerna är däremot breda.

Utbredning och ekologi

Denna flyghund förekommer på öar kring Nya Guinea, till exempel Bismarckarkipelagen och på Salomonöarna. Arten vistas i låglandet och i låga bergstrakter upp till 900 meter över havet. Habitatet utgörs främst av tropiska regnskogar samt av andra skogar och odlade regioner. En eller några få individer vilar tillsammans gömda i växtligheten.

Födan utgörs främst av fikon, frön av Gymnostoma papuanum och nektar. Exemplaren är nattaktiva. Dräktiga honor är kända från tiden mellan augusto och november. Honor med aktiva spenar hittades i december och januari.

Hot

För beståndet är inga hot kända. Denna flyghund har bra anpassningsförmåga. IUCN kategoriserar arten globalt som livskraftig.

Källor

  1. 1 2 3 Lamoreux, J. 2019 Nyctimene major . Från: IUCN 2019. IUCN Red List of Threatened Species. Version 2018.1. Läst 6 november 2025.
  2. ↑ Wilson, Don E., and DeeAnn M. Reeder, eds. (1992) , Mammal Species of the World: A Taxonomic and Geographic Reference, 2nd ed., 3rd printing
  3. ↑ Wilson, Don E., and F. Russell Cole (2000) , Common Names of Mammals of the World
  4. 1 2 Bisby F.A., Roskov Y.R., Orrell T.M., Nicolson D., Paglinawan L.E., Bailly N., Kirk P.M., Bourgoin T., Baillargeon G., Ouvrard D. (red.) (26 oktober 2011). ”Species 2000 & ITIS Catalogue of Life: 2011 Annual Checklist.”. Species 2000: Reading, UK. http://www.catalogueoflife.org/annual-checklist/2011/search/all/key/nyctimene+major/match/1. Läst 24 september 2012.
  5. ↑ ITIS: The Integrated Taxonomic Information System. Orrell T. (custodian), 2011-04-26
  6. ↑ (2005) , website Nyctimene major, Mammal Species of the World
  7. 1 2 Wilson, Lacher Jr. & Mittermeier, red (2019). ”Nyctimene major”. Handbook of the Mammals of the World. "9 - Bats". Barcelona: Lynx Edicions. sid. 120−121. ISBN 978-84-16728-19-0

Externa länkar