Morfem

Ett morfem eller ordled är den minsta betydelsebärande enheten i ett språk. Ett morfem ingår i allmänhet i ett ord, och byggs i sin tur upp av fonem. Läran om ordens inre struktur, det vill säga morfemen, kallas morfologi.

Huvudtyper

Det finns två huvudtyper av morfem:

• Rotmorfem, basmorfem eller fria morfem – ord eller ordstam med egen självständig betydelse
  • Lexikalt morfem, rotmorfem som fungerar som ett eget ord, t.ex. dag, snäll, tomte, den, att
  • Övriga rotmorfem är ordstammar som behöver kompletteras för att bilda ord, t.ex. häll-, flick-
• Affix eller bundna morfem – ordled utan egen betydelse, men modifierar rotmorfem
  • Prefix, t.ex. o- och be-
  • Suffix, t.ex. -het, -isk
  • Interfix eller fogmorfem, sammanfogar ord, t.ex. u i gatubarn
  • fler undertyper av affix listas i artikeln Affix

Morfem behöver inte vara uttalade eller noteras i skrift. Exempelvis motsvaras nollplural av ett tomt morfem eller nollmorfem. Inom lingvistiken skrivs dessa som Ø:

• Ett hus, flera hus-Ø.

Morfotax

Inom lingvistiken är morfotax det regelsystem som styr hur morfem används och vilka angränsande morfem de kan ha.

Avstavning

I svenska språket är en av de två huvudmetoderna för avstavning baserad på ordled, nämligen Ordledsprincipen.

Se även

• Allomorf

Vidare läsning

• ”Språkets byggstenar” (pdf). sanomautbildning.se. https://www.sanomautbildning.se/globalassets/gymn-vuxenutb/pdf/svenska-impulser/svenskaimpulser2_sid455_474.pdf. Läst 11 juni 2024. 

Referenser