Oskar Perron

Oskar Perron
	Oskar Perron
	Oskar Perron, 1948.
Född	7 maj 1880; Frankenthal, Tyskland
Död	22 februari 1975 (94 år); München
Begravd	Haidhausen Friedhof; kartor
Medborgare i	Tyskland
Utbildad vid	Münchens universitet
Sysselsättning	Matematiker, universitetslärare
Arbetsgivare	Tübingens universitet (1910–1913); Ruprecht-Karls-Universität Heidelberg (1913–1922); Münchens universitet (1922–1960)
Noterbara verk	Perron-Frobenius sats och Perrons formel
Föräldrar	Heinrich Perron
Utmärkelser
	Järnkorset (1918); Hedersdoktor vid Tübingens universitet (1956); Bayerska förtjänstorden (1959)
	Redigera Wikidata

Oskar Perron, född 7 maj 1880 i Frankental, Tyskland, död 22 februari 1975 i München, var en tysk matematiker som gav många bidrag angående differentialekvationer.

Biografi

Oskar Perrons far var köpmannen och bankiren Jakob Heinrich August Perron (1850-1925). År 1898 tog han gymnasieexamen och senare samma år började han sina studier i matematik och fysik vid Münchens universitet. Enligt den tidens sed att tillbringa terminer vid olika universitet studerade han också vid Berlins universitet. Han forskade för sin doktorsexamen i München under handledning av Ferdinand von Lindemann och 1902 tog han doktorsexamen vid Ludwig-Maximilians-universitet i München på sin avhandling Über die Drehung eines starren Körpers um seinen Schwerpunkt bei Wirkung äusserer Kräfte.

År 1910 antog Perron en tjänst som extraordinarie professor vid Universitetet i Tübingen och den 13 december 1913, blev han ordinarie professor vid universitetet i Heidelberg där han arbetade fram till 1922. Han innehade därefter ordinarie professur vid universitetet i München från 1922 till 1951.

Perron bidrog med många differentialekvationer och partiella differentialekvationer, som Perronmetoden för att lösa Dirichlets problem för elliptiska partiella differentialekvationer. Han skrev en encyklopedisk bok om kontinuerliga bråk, Die Lehre von den Kettenbrüchen. Han introducerade Perrons paradox för att illustrera faran med att anta att lösningen till ett optimeringsproblem existerar:

Låt N vara det största positiva heltalet. Om N>1, då är N2>N, vilket motsäger definitionen av N. Därför är N=1.

Arbeten

Über die Drehung eines starren Körpers um seinen Schwerpunkt bei Wirkung äußerer Kräfte, Diss. München 1902
Grundlagen für eine Theorie der Jacobischen Kettenbruchalgorithmus, Habilitationsschrift Leipzig 1906
Die Lehre von den Kettenbrüchen, 2 vols., 1913, 3rd edn. Teubner Verlag 1954 (vol. 1 Elementare Kettenbrüche, vol. 2 analytische und funktionentheoretische Kettenbrüche)
Irrationalzahlen, 1921, 2nd edn. 1939, 4th edn. de Gruyter, Berlin 1960
Algebra I, II, Sammlung Göschen 1927, 3rd edn, 1951
with Evelyn Frank: Frank, Evelyn; Perron, Oskar (1954). ”Remark on a certain class of continued fractions”. Proc. Amer. Math. Soc. 5 (2): sid. 270–283. doi:10.1090/s0002-9939-1954-0061185-4.
Nichteuklidische Elementargeometrie der Ebene, Teubner, Stuttgart 1962

Priser och utmärkelser

Perron invaldes i Heidelbergs vetenskapsakademi 1917, den tyska Vetenskapsakademien Leopoldina 1919, den Bayerska vetenskapsakademien 1924 och Göttingens vetenskapsakademi 1928.

Förutom de utmärkelser Perron mottog genom inval i de ovan nämnda akademierna, tilldelades han även hedersdoktorat vid universitetet i Tübingen 1956, universitetet i Mainz 1960 och tilldelades den Bayerska förtjänstorden 1959.

Se även

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Oskar Perron, 15 februari 2026.

Edmund Hlawka: Das Werk Perrons auf dem Gebiete der diophantischen Approximationen. Jahresbericht der DMV 80, 1978, S. 1–12
Josef Heinhold: Oskar Perron, Jahresbericht der DMV 90, 1988, S. 184–199 (in der DML Bielefeld: )
Freddy Litten: Oskar Perron – Ein Beispiel von Zivilcourage im Dritten Reich, Mitteilungen der DMV Heft 3, 1994, S. 11–12; erweitert in: Frankenthal einst und jetzt, 1995, S. 26–28 (auf der Homepage von Litten: )
Leon Bernstein: The modified algorithm of Jacobi-Perron. Memoirs of the AMS 67, Providence, 1966
Leon Bernstein: The Jacobi-Perron algorithm - its theory and application. Lecture Notes Math. 207, Springer-Verlag, 1971

Noter

1 2 MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}
1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6gz714p, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: perron-oskar, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}
↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
↑ Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.^{[källa från Wikidata]}
↑ Find a Grave, Find A Grave-ID: 194102602.^{[källa från Wikidata]}
1 2 3 4 5 MacTutor History of Mathematics archive.^{[källa från Wikidata]}
↑ s. 282, läs online.^{[källa från Wikidata]}
1 2 3 4 https://mathshistory.st-andrews.ac.uk/Biographies/Perron/. Hämtad 2026-02-26.
↑ Scott, W. T. (1955). ”Review: Oskar Perron, Die Lehre von den Kettenbrüchen. Vol. I. Elementare Kettenbruche. 3rd ed.”. Bull. Amer. Math. Soc. 61 (6): sid. 594–595. doi:10.1090/S0002-9904-1955-10003-1. https://www.ams.org/journals/bull/1955-61-06/S0002-9904-1955-10003-1/.
↑ Scott, W. T. (1958). ”Review: Oskar Perron, Die Lehre von den Kettenbruchen. Vol. II. Analytische-funktionen-theoretische Kettenbruche. 3rd ed.”. Bull. Amer. Math. Soc. 64 (5): sid. 299–300. doi:10.1090/s0002-9904-1958-10240-2. https://www.ams.org/journals/bull/1958-64-05/S0002-9904-1958-10240-2/.
↑ Kempner, A. J. (1923). ”Review: Oskar Perron, Irrationalzahlen”. Bull. Amer. Math. Soc. 29 (1): sid. 34–36. doi:10.1090/s0002-9904-1923-03650-1. https://www.ams.org/journals/bull/1923-29-01/S0002-9904-1923-03650-1/.
↑ Hazlett, Olive C. (1940). ”Review: Oskar Perron, Irrationalzahlen, 2d revised edition”. Bull. Amer. Math. Soc. 46 (1): sid. 15–16. doi:10.1090/s0002-9904-1940-07136-8. https://www.ams.org/journals/bull/1940-46-01/S0002-9904-1940-07136-8/S0002-9904-1940-07136-8.pdf.
↑ Hazlett, O. C. (1928). ”Review: Oskar Perron, Algebra”. Bull. Amer. Math. Soc. 34 (1): sid. 115–116. doi:10.1090/s0002-9904-1928-04528-7. https://www.ams.org/journals/bull/1928-34-01/S0002-9904-1928-04528-7/.

Externa länkar

O'Connor, John J.; Robertson, Edmund F., ”Oskar Perron”, MacTutor History of Mathematics archive, University of St Andrews .
Oskar Perron på Mathematics Genealogy Project
Gabriele Dörflinger: Oskar Perron. In: Historia Mathematica Heidelbergensis.

Wikimedia Commons har media som rör Oskar Perron.
Bilder & media

[49fdb5fe81b8355b0a67fc010bab1d0476734c67-1] 1 2 MacTutor History of Mathematics archive, läst: 22 augusti 2017.^{[källa från Wikidata]}

[e7b5381b5be89878567fe8d3aa75ef020b19b1d5-2] 1 2 SNAC, SNAC Ark-ID: w6gz714p, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[2a108ca0b3d2761b9377f9c4b5169165ae767ad3-3] 1 2 Brockhaus Enzyklopädie, F.A. Brockhaus, Brockhaus Enzyklopädie-ID: perron-oskar, läst: 9 oktober 2017.^{[källa från Wikidata]}

[205eabda4a2cf7d4f8ede558f514fc289fb74afd-4] Gemeinsame Normdatei, läst: 10 december 2014.^{[källa från Wikidata]}

[503c8b8879ebe3e0e1614b921627708c0b8228ca-5] Gemeinsame Normdatei, läst: 30 december 2014.^{[källa från Wikidata]}

[dda9b2f70b9fe9e41f7b6f22f54d993cdcc7270b-6] Find a Grave, Find A Grave-ID: 194102602.^{[källa från Wikidata]}

[6ddba9745c61aed5f408b43b8b430b317e2f26a4-7] 1 2 3 4 5 MacTutor History of Mathematics archive.^{[källa från Wikidata]}

[f7f2ca8d6da8facf8d97a6e2de8aaf975eaa033b-8] s. 282, läs online.^{[källa från Wikidata]}

[MacTutor-9] 1 2 3 4 https://mathshistory.st-andrews.ac.uk/Biographies/Perron/. Hämtad 2026-02-26.

[10] Scott, W. T. (1955). ”Review: Oskar Perron, Die Lehre von den Kettenbrüchen. Vol. I. Elementare Kettenbruche. 3rd ed.”. Bull. Amer. Math. Soc. 61 (6): sid. 594–595. doi:10.1090/S0002-9904-1955-10003-1. https://www.ams.org/journals/bull/1955-61-06/S0002-9904-1955-10003-1/.

[11] Scott, W. T. (1958). ”Review: Oskar Perron, Die Lehre von den Kettenbruchen. Vol. II. Analytische-funktionen-theoretische Kettenbruche. 3rd ed.”. Bull. Amer. Math. Soc. 64 (5): sid. 299–300. doi:10.1090/s0002-9904-1958-10240-2. https://www.ams.org/journals/bull/1958-64-05/S0002-9904-1958-10240-2/.

[12] Kempner, A. J. (1923). ”Review: Oskar Perron, Irrationalzahlen”. Bull. Amer. Math. Soc. 29 (1): sid. 34–36. doi:10.1090/s0002-9904-1923-03650-1. https://www.ams.org/journals/bull/1923-29-01/S0002-9904-1923-03650-1/.

[13] Hazlett, Olive C. (1940). ”Review: Oskar Perron, Irrationalzahlen, 2d revised edition”. Bull. Amer. Math. Soc. 46 (1): sid. 15–16. doi:10.1090/s0002-9904-1940-07136-8. https://www.ams.org/journals/bull/1940-46-01/S0002-9904-1940-07136-8/S0002-9904-1940-07136-8.pdf.

[14] Hazlett, O. C. (1928). ”Review: Oskar Perron, Algebra”. Bull. Amer. Math. Soc. 34 (1): sid. 115–116. doi:10.1090/s0002-9904-1928-04528-7. https://www.ams.org/journals/bull/1928-34-01/S0002-9904-1928-04528-7/.