| Otto Malling | |
| | |
| Född | 1 juni 1848 Köpenhamn |
|---|---|
| Död | 5 oktober 1915 (67 år) Köpenhamn |
| Begravd | Vestre Kirkegård |
| Medborgare i | Konungariket Danmark |
| Utbildad vid | Det von Westenske Institut, Det Kongelige Danske Musikkonservatorium |
| Sysselsättning | Kompositör, musikpedagog, dirigent |
| Släktingar | Jørgen Malling (syskon) |
| Utmärkelser | |
| Riddare av Dannebrogorden (1893) Dannebrogsmännens hederstecken (1905) | |
| Redigera Wikidata | |
Otto Valdemar Malling, född 1 juni 1848, död 5 oktober 1915, var en dansk tonsättare och organist, som verkade vid tiden efter de två stora personligheterna Niels W. Gade och J.P.E. Hartmann. Han hade dem båda som lärare vid Det Kongelige Danske Musikkonservatorium. Han var bror till Jørgen Malling.
Mallings musikerkarriär började med posten som vice dirigent i Studenter-Sangforeningen, varefter han 1875 efter Christian Julius Hansens död i nio år besatt dirigentposten. Dessutom var han organist i Sankt Petri Kirke 1878–1891, i Helligåndskirken till 1900 då han efterträdde Hartmann som domkyrkoorganist och i Vor Frue Kirke i Köpenhamn där han verkade till sin död. År 1883 blev han även lärare vid Musikkonservatoriet och 1899–1915 var han dess direktör.
Å 1874 grundade han tillsammans med bland andra C.F.E. Horneman Koncertforeningen som komplement till och i opposition till Musikforeningen, som leddes av Gade och Hartmann. Malling var Koncertforeningens dirigent ända tills den lades ned 1893. För sina förtjänster på musikens område erhöll han 1888 professors namn.
En rad konsertkantater, bland annat Bækken, Troubadouren, Reveille och Kvindens Skabelse samt sammanlagt 13 tillfällighetskantater.