Overseas Railroad

Overseas Railroad
Train on Overseas Railroad Long Key Viaduct.jpg
PlatsUSA Florida Keys, Florida, USA
Nyare broOverseas Highway
Koordinater24°42′42″N 81°07′23″V / 24.711667°N 81.123056°V / 24.711667; -81.123056
Konstruktionsdata
Total längd248 kilometer
Datum
Byggstart1905
Öppnade22 januari 1912
Revs2 september 1935 (förstörd av orkanvind)

Overseas Railroad (även känd som Florida Overseas Railroad, Overseas Extension och Flagler's Folly) var en förlängning av Florida East Coast Railway till Key West, en stad belägen 206 km från Floridahalvöns fastland. Arbetet med linjen påbörjades 1905. Den var sedan i drift från 1912 till 1935, då den delvis förstördes av Labor Day-orkanen. En del av den återstående infrastrukturen kom senare att användas för Overseas Highway.

Bakgrund

Henry Flagler (1830–1913) var en av delägarna i Rockefeller, Andrews & Flagler och senare en av grundarna av Standard Oil under USA:s så kallade Gilded Age. Flagler fick upp ögonen för Florida när han på 1870-talet sökte ett varmare klimat för sin sjuka första hustru. Efter att ha återvänt till Florida 1881 kom han att profilera sig som en central aktör i utbyggnaden av hotell och järnvägar längs delstatens östkust.

Med början I St. Augustine arbetade sig Flagler successivt söderut. Han bidrog till utvecklingen av Ormond Beach, Daytona Beach och Palm Beach, och kom även att beskrivas som ”Miamis fader”. Hans järnvägsnät fick namnet Florida East Coast Railway (FEC. År 1904 hade FEC nått Homestead, söder om Miami, vilket lade grunden för den senare utbyggnaden ut mot Key West.

Förlängningen till Key West

Bahia Honda-bron.

Efter att USA 1905 hade meddelat planerna på att bygga Panamakanalen blev Flagler särskilt intresserad av att binda ihop Key West med fastlandet. Key West, som var USA:s djuphamn närmast den framtida kanalen, kunde dra nytta av handeln med Kuba och Latinamerika, och kanalens öppnande skulle dessutom kunna generera betydande handelsmöjligheter med västkusten.

Bygget fick inledningsvis öknamnet ”Flagler’s Folly”, eftersom projektet krävde omfattande ingenjörsinnovationer samt stora mängder arbetskraft och ekonomiska resurser. När beslut väl hade fattats för att gå vidare med projektet, skickade Flagler ingenjören William J. Krome för att kartlägga möjliga sträckningar. Den först föreslagna rutten gick från Homestead sydväst genom Everglades till Cape Sable, där järnvägen skulle korsa cirka 40 km öppet hav till Big Pine Key och därefter fortsätta till Key West. Det stod dock snabbt klart att det var mer genomförbart att dra linjen söderut mot Key Largo och följa ökedjan Florida Keys. Krome undersökte därför olika rutter till Key Largo, bland annat via Card Point (som senare blev den första vägen ut till Keys) och Jewfish Creek, som kom att bli den valda sträckningen.

Under byggtiden arbetade som mest omkring 4 000 personer med projektet. Under de sju år som bygget pågick drabbades arbetet av tre allvarliga orkaner, åren 1906, 1909 och 1910. Dessa kom att stoppa upp projektet och hotade att avbryta projektet helt.

Karta över järnvägslinjens sträckning från 1912

Trots svårigheterna färdigställdes den sista delen av Florida East Coast Railway till Trumbo Point i Key West 1912. Samma år färdades en stolt Henry Flagler med det första tåget in till Key West ombord på sin privata järnvägsvagn, vilket markerade fullbordandet av järnvägens havsförbindelse till staden och sammanlänkningen av hela Floridas östkust med järnväg. Projektet kom att kallas för ”världens åttonde underverk”.

Trafik

Första tåget från Florida East Coast Railway anländer till Key West.

Godstrafiken på den enkelspåriga förlängningen visade sig bli betydligt lägre än förväntat, då den väntade ökningen av panamakanalrelaterade transporter via Key West uteblev. Det lokala och genomgående godset bestod främst av kol, frukt och byggmaterial, och särskilda tågsätt med tankvagnar försörjde Key West med dricksvatten från fastlandet.

Innan den stora depressionen bedrevs både lokal och långväga persontrafik. År 1929 var Havana Special linjens främsta tåg, med daglig (utom söndagar) vagn- och sovvagnsservice mellan New York och Key West, samt färjeförbindelse vidare till Havanna. På de långa broarna begränsades hastigheten till 24 km/h, vilket gjorde restiden mellan Key West och Miami till omkring fyra och en halv timme.

Det lokala tåget Over-Sea körde dagligen mellan Miami och Key West dagtid och hade vintertid även en lyxigare salongsvagn. Tåget var populärt bland semesterfirare på väg till fiskelägen i ögruppen. Även The Caribbean Mail trafikerade sträckan.

Nedläggning

Stora delar av Overseas Railroad i Middle Keys förstördes i Labor Day-orkanen 1935, en kategori 5-orkan som ofta kallats ”århundradets storm”. Över 400 människor omkom och Long Key med omgivningar ödelades. Florida East Coast Railways fiskelägen på Long Key slogs ut, liksom ett räddningståg vars vagnar vältes av stormfloden vid Islamorada där endast ångloket 447 stod kvar. Mer än 64 km spår revs bort av orkanen, varav drygt 3 km spolades i land vid Cape Sable.

Järnvägsbolaget, som redan försatts i konkurs, hade inte råd att återuppbygga sträckan. Banvallen och de kvarvarande broarna såldes istället till delstaten Florida, som byggde Overseas Highway till Key West med stor användning av den tidigare järnvägsinfrastrukturen. Flera broar ersattes på 1980-talet, men många av de äldre betongbroarna finns kvar som fiskebryggor och gångstråk i Florida Keys Overseas Heritage Trail.

Sträckan lades 1979 till i USA:s nationella register över historiska platser som Overseas Highway and Railway Bridges.

Bildgalleri

Referenser

  1. ↑ Born GW (2003) (på engelska). Historic Florida Keys: an illustrated history of Key West & the Keys. HPN Books P47
  2. 1 2 Hopkins, Alice. ”The Development of the Overseas Highway” (på engelska) (pdf). Florida International University. Arkiverad från originalet den 24 september 2021. https://web.archive.org/web/20210924105612/http://digitalcollections.fiu.edu/tequesta/files/1986/86_1_04.pdf. Läst 30 juni 2015.
  3. ↑ Standiford, Les (2002). Last Train to Paradise. Broadway Paperbacks. sid. 77. ISBN 978-1-4000-4947-9. https://books.google.com/books?id=XB5SAAAAMAAJ
  4. ↑ ”Faster Trains Miami-New York Is F.E.C. Plan”. Miami Daily News: s. 1. 1 maj 1929. https://www.newspapers.com/image/298695403.
  5. ↑ ”F.E.C. ready to start its fast service” (på engelska). Fort Lauderdale News: s. 1. 22 november 1929. https://www.newspapers.com/image/229779763/.
  6. ↑ ”Florida Keys Overseas Heritage Trail”. Arkiverad från originalet den 29 april 2009. https://web.archive.org/web/20090429070340/http://www.dep.state.fl.us/gwt/state/keystrail/default.htm. Läst 1 december 2025.

Externa länkar