| PC-FX | |
| | |
| PC-FX med handkontroll. | |
| Grundinformation | |
|---|---|
| Tillverkare | NEC |
| Typ | stationär spelkonsol |
| Generation | Femte generationen |
| Lansering | |
| Livslängd | 1994–1998 |
| Hårdvara | |
| Kontroller | handkontroll, mus |
| Anslutningar | AV-utgång, expansionsportar |
| CPU | NEC V810 på 21,475 MHz |
| Media | CD-ROM |
| Datalagring | intern backup-RAM och minneskort |
| Övrigt | |
| Multiplayer | 2 handkontroller |
| Kompatibilitet | ej bakåtkompatibel med PC Engine |
| Sålda enheter | omkring 300 000 |
| Föregångare | PC Engine |
| Efterträdare | ingen |
PC-FX är en 32-bitars spelkonsol från NEC, utvecklad i samarbete med Hudson Soft. Konsolen lanserades i Japan den 23 december 1994 och var tänkt som efterföljare till PC Engine, som internationellt även var känd som TurboGrafx-16. Till skillnad från PC Engine släpptes PC-FX aldrig utanför Japan.
Konsolen använde CD-ROM som lagringsmedium och byggde på NEC:s V810-processor. Den hade ett kraftfullt stöd för uppspelning av föranimerad video, men saknade särskild hårdvara för realtidsrenderad polygonbaserad 3D-grafik. Detta gjorde att PC-FX fick svårt att konkurrera med samtida system som Sega Saturn och Playstation, där 3D-grafik blev en central del av marknadsföringen och spelutbudet.
PC-FX fick ett begränsat genomslag och blev NEC:s sista stationära spelkonsol. Systemet upphörde i praktiken 1998, då det sista spelet till konsolen gavs ut.
NEC och Hudson Soft hade tidigare haft stora framgångar i Japan med PC Engine. Redan omkring 1990 började företagen arbeta på en efterföljare. Ett tidigt projekt gick under arbetsnamnet Tetsujin, eller ”Iron Man”, och var avsett som en 32-bitars CD-ROM-baserad konsol med stark betoning på videouppspelning och animerad grafik.
Tetsujin försenades flera gånger. Under utvecklingstiden förändrades marknaden snabbt, och konkurrerande system som 3DO Interactive Multiplayer, Atari Jaguar, Sega Saturn och Playstation gjorde att hårdvaran framstod som mindre avancerad än när projektet först planerades. NEC och Hudson omarbetade därför systemet till PC-FX, men behöll stora delar av den tekniska inriktningen från Tetsujin.
PC-FX presenterades offentligt under 1994 och fick ett ovanligt utseende för en spelkonsol. I stället för en låg, horisontell form hade den ett vertikalt chassi som påminde om ett mindre datorchassi. Formen var kopplad till tanken att konsolen skulle kunna byggas ut med tillbehör och expansionskort.
PC-FX lanserades i Japan den 23 december 1994, kort efter Sega Saturn och Playstation. Lanseringen skedde i en period då den japanska konsolmarknaden snabbt rörde sig mot 3D-grafik och större tredjepartsstöd. PC-FX konkurrerade i stället främst med högkvalitativ 2D-grafik, animerade sekvenser och videobaserade spel.
Konsolen fick aldrig någon internationell lansering. Enligt Nintendo Life var en västerländsk lansering osannolik redan från början, bland annat på grund av konsolens pris, dess starkt japanska spelutbud och NEC:s tidigare svårigheter med TurboGrafx-16 utanför Japan.


PC-FX använde CD-ROM som spelmedium och hade två handkontrollportar på framsidan. Konsolen stödde även mus, vilket användes i vissa strategi- och simuleringsspel. Liksom flera andra konsoler från perioden kunde den spela musik-CD, men den var inte bakåtkompatibel med PC Engine eller PC Engine CD-ROM-spel.
Hårdvarans starkaste område var videouppspelning. PC-FX kunde hantera bildsekvenser med hög kvalitet genom ett system baserat på JPEG-liknande bildkomprimering, vilket lämpade sig för spel med stora mängder animerad video. GamePro beskrev 1994 att systemet saknade polygonbaserat grafikchip men kunde visa animerade figurer i 30 bilder per sekund och upp till 16 miljoner färger. Däremot saknade konsolen en särskild polygonprocessor för realtidsrenderad 3D-grafik.
Konsolens vertikala form och expansionsportar gav den ett mer datorliknande utseende än samtida konsoler. Planer på framtida expansionsmöjligheter diskuterades, men få tillbehör släpptes till den vanliga konsolen.
| Egenskap | Uppgift |
|---|---|
| CPU | NEC V810, 32-bitars RISC, 21,475 MHz |
| RAM | 2 MB |
| VRAM | 1,25 MB |
| Grafikchip | HuC6270 och HuC6271 |
| Färger | upp till 16,77 miljoner färger |
| Media | CD-ROM |
| Ljud | 16-bitars stereo |
| Handkontrollportar | 2 |
| Tillbehör | handkontroll, mus, minneskort |
NEC släppte även PC-FXGA, en serie expansionskort för japanska PC-9800- och DOS/V-datorer. Korten gjorde det möjligt att köra PC-FX-programvara på kompatibla datorer och innehöll, till skillnad från standardkonsolen, extra hårdvara kopplad till 3D-grafik.
PC-FXGA var inte en vanlig konsolvariant utan ett datorbaserat tillägg. Användningen var mer komplicerad än på den fristående PC-FX, eftersom den krävde dator, särskild installation och separat videoutgång. Produkten fick begränsad spridning och har i efterhand blivit ett samlarobjekt bland retrohårdvaruintresserade.
PC-FX fick ett litet spelbibliotek jämfört med flera konkurrerande system. Totalt släpptes omkring 62 spel till konsolen, samtliga för den japanska marknaden. Bland lanseringstitlarna fanns Battle Heat, Graduation 2: Neo Generation FX och Team Innocent. Det sista spelet till systemet var First Kiss Story, som gavs ut i april 1998.
Spelbiblioteket bestod till stor del av visuella romaner, animebaserade spel, äventyrsspel och titlar med omfattande föranimerade sekvenser. Den tekniska inriktningen passade systemets videofunktioner, men gjorde också att PC-FX fick ett smalare spelutbud än konkurrenter som Playstation och Sega Saturn.
Bland mer kända spel till systemet finns Battle Heat, Team Innocent, Kishin Dōji Zenki FX: Vajura Fight, Chip Chan Kick!, Der Langrisser FX, Power Dolls FX och First Kiss Story.
PC-FX fick ett svagt kommersiellt mottagande. Time Extension anger att systemet sålde omkring 300 000 exemplar, medan Nintendo Life beskriver försäljningen under det första året som mycket låg i jämförelse med Playstation. Den begränsade försäljningen hängde samman med flera faktorer: avsaknaden av 3D-hårdvara, högt pris, ett smalt spelbibliotek och begränsat stöd från externa utvecklare.
I efterhand har PC-FX ofta beskrivits som en tekniskt särpräglad men kommersiellt misslyckad konsol. Den var stark på videouppspelning och 2D-baserade spel, men lanserades vid en tidpunkt då marknaden i hög grad började premiera polygonbaserad 3D-grafik. Konsolen blev NEC:s sista större satsning på den stationära konsolmarknaden.
| ||||||||||||||||||||||||||||