Palmduva

Palmduva
Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamRyggsträngsdjur
Chordata
UnderstamRyggradsdjur
Vertebrata
KlassFåglar
Aves
OrdningDuvfåglar
Columbiformes
FamiljDuvor
Columbidae
SläkteSpilopelia
men se text
ArtPalmduva
S. senegalensis
Vetenskapligt namn
§ Spilopelia senegalensis
AuktorLinné, 1766
Synonymer
Stigmatopelia senegalensis
Streptopelia senegalensis

Palmduva (Spilopelia senegalensis) är en duva som förekommer i spridda populationer i Afrika, Mellanöstern och Asien. Dess trivialnamn kommer av att den i delar av sitt utbredningsområde, som norra Afrika och Mellanöstern, ofta kan hittas i palmdungar. IUCN kategoriserar den som livskraftig. Arten placerades tidigare i Streptopelia, men står närmare duvor i släktena Nesoenas och Columba.

Utseende och fältkännetecken

Palmduvan har en längd på omkring 25–27 centimeter. Vingspannet är mellan 40 och 45 centimeter och vikten är mellan 80 och 120 gram. Fjäderdräkten är rödaktigt brun till blågrå. Den flyger snabbt, med regelbundna vingslag på ett för duvor karaktäristiskt vis.

Utbredning och systematik

Palmduvan är en stannfågel som förekommer i spridda isolerade områden och vars nordligaste utbredningsområdet finns i Turkiet, Georgien och Kazakstan. De östligaste populationerna förekommer i Nepal och i Xinjiang i Kina medan de sydligaste asiatiska förekommer i Indien. I Afrika förekommer den spridd över stora delar av kontinenten från Marocko och Egypten i norr, till Sydafrika i söder.

Den delas vanligtvis upp i sex underarter med följande utbredning:

Den har även introducerats till Western Australia. Arten har observerats i Sverige, men det har inte bedömts sannolikt att den nått landet på naturlig väg.

Underarten sokotrae inkluderas ofta i senegalensis. Ibland erkänns också underarten ermanni med utbredning i Kazakstan, norra Afghanistan och västra Kina.

Släktestillhörighet

Arten placerades tidigare i Streptopelia. DNA-studier visar dock att palmduvan och pärlhalsduvan står närmast Nesoenas, faktiskt närmare Columba än övriga arter i Streptopelia.

Ekologi

Biotop

Palmduvan är en vanlig och spridd art i buskmarker, torr odlingsbygd, trädgårdar, och även inne i samhällen.

Häckning

Ägg av palmduva.

Palmduvan bygger ett bo bestående av kvistar i träd eller buskar. Honan lägger vanligen två ägg per häckning. Äggen är vita, släta och glänsande. Ruvningstiden är 12–14 dagar. Båda föräldrar tar hand om ungarna, som blir flygfärdiga efter 14–17 dagar. Ungarna matas till en början med duvmjölk, en speciell proteinrik vätska som föräldrarna framställer i sin kräva. Efter några dagar börjar de pröva på frön och insekter.

Föda

Palmduvans huvudsakliga föda är frön av gräs och buskarade örter. Solrosfrön, majs och vete är uppskattad föda om det finns tillgängligt. Den kan också, särskilt under häckningstiden, ta små ryggradslösa djur som termiter, snäckor, eller ägg och puppor av flugor och myror. Den vill ha regelbunden tillgång till vatten och rör sig under dagen sällan mer än några kilometer bort från vatten.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population med stabil utveckling och tros inte vara utsatt för något substantiellt hot. Utifrån dessa kriterier kategoriserar internationella naturvårdsunionen IUCN arten som livskraftig (LC). I Europa anses den öka i antal.