Parkslide

Parkslide
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeVäxter
Plantae
DivisionFröväxter
Spermatophyta
UnderdivisionGömfröväxter
Angiospermae
KlassTrikolpater
Eudicotyledonae
OrdningNejlikordningen
Caryophyllales
FamiljSlideväxter
Polygonaceae
SläkteReynoutria
ArtParkslide
R. japonica
Vetenskapligt namn
§ Reynoutria japonica
Infoskylt om bekämpning av parkslide i Ystad 2024.

Parkslide (Reynoutria japonica, tidigare Fallopia japonica) är en växtart från Japan. Den är en storväxt, flerårig ört som kan bli 2–3 meter hög. Den liknar mest sin ännu större nära släkting jätteslide. Arten är förbjuden enligt EU:s lista över invasiva arter, sprider sig aggressivt i många länder i världen och är besvärlig att bekämpa.

Beskrivning

Parkslidet är en beståndsbildande och flerårig ört, 50/120–250/300 cm hög och med krypande jordstam. De bambuliknande och ihåliga stjälkarna är upprätta, mycket kraftiga, till färgen rödaktiga eller blådaggiga. Bladen är brett äggrunda till nästan runda, 4–15 cm långa, till 12 cm breda, tvärt avhuggna vid basen, uddspetsiga i toppen, hårlösa.

Växten blommar juli–augusti, eller september–oktober. Blommorna kommer i grenade knippen, upp till 10 cm långa och vita till gräddvita eller rödaktiga. Frukten är en mörkt brun nöt, 3–4 mm lång.

Utbredning

Parkslide förekommer naturligt i Japan, Korea, Taiwan och Kina. Där växer den ofta på soliga och öppna ytor längs med bergssidor och kullar, diken och vägkanter. I Japan växer arten upp till 2 400 meter över havet, på Taiwan på mellan 2 400 och 3 800 meter över havet. I mer skogklädda trakter har parkslidet svårare att hävda sig.

Det är numera förekommande i hela Europa, samt i större delen av USA och Kanada. Det har odlats som prydnadsväxt i större parker och trädgårdar och togs från Östasien till Nederländerna på 1820-talet. I Storbritannien kopplas arten ofta samman med regniga trakter, medan växten i USA även är känd från torrare miljöer.

Som förvildad hittas växten ofta vid stränder. Det kan vara grus- och flodstränder, liksom välskötta och kväverika betesmarker. I Storbritannien syns parkslidet på ställen där man kan förvänta sig klibbal, och parkslide ger på sommaren en liknande skugga. Dessutom är jordmassor och övergivna väg- och järnvägsrenar populära biotoper. I Norge är havsstränder en vanlig växtmiljö.

Sverige

I Sverige är den första fynduppgiften som förvildad från Blekinge och Östergötland, publicerad 1909. Detta antyder att den redan ett antal år tidigare spritt sig till Sverige. Den har därefter spridit sig i södra Sverige och upp till södra Dalarna; enstaka fynd finns även längs kusten upp till Umeå. Med en förväntat ökad medeltemperatur kommer dock växten att spridas vidare längs norrlandskusten. Under 2023 har nya rapporter om fynd gjorts ända upp till Luleå.

Spridning och bekämpning

Det förvildas lätt och syns ibland på ängsmark eller skogsbrynen på kulturpåverkad mark. Det är ett svårbekämpat ogräs eftersom rötterna är djupa, och den kan vara mycket svår att bli av med. Rötterna kan tränga in i husgrunder och ledningar, och växten konkurrerar ofta ut annan växtlighet. På mark där parkslide slagit rot kan karaktären helt förändras, i och med att frön från vedväxter inte kan gro. Dessutom bromsas övrig naturlig vegetation upp. Arten är seg och tål pH från 3 till 8,5. Dessutom förmår den överleva i marker som har förorenats av tungmetaller och salter, liksom i områden med liten tillgång till kväve.

Spridningen sker bland annat via jordmassor där olika växtdelar följt med. Den sprider sig annars via vegetativ förökning, genom rotskott. Mycket små delar av rötterna kan bära anlagen vidare, och de kan bevara sin grobarhet i upp till 13 månader. Spridningen via frö förekommer dock ej i Europa, eftersom plantorna på den europeiska kontinenten alla härstammar från samma honliga klon.

Arten är förbjuden enligt EU:s lista över invasiva arter. Arten är eller riskerar att bli invasiv i Sverige, enligt Naturvårdsverket som rekommenderar att spridningen begränsas. Den invasiva karaktären är snarlik hos parkslide, den nära släktingen jätteslide och korsningen hybridslide, och hos Naturvårdsverket beskriver man ofta de tre arterna under samlingsbeteckningen parkslide. Samma problembild finns i Finland.

Bokharabinda har visat sig kunna bilda hybrid med parkslide vilket är en mycket invasiv art som dessförinnan inte funnits annat än i form av honplantor i Europa, och därför inte kunnat föröka sig annat än via rotväxt. Den bildade hybriden med parkslide kan däremot spridas med vanlig frösådd vilket riskerar att öka spridningen kraftigt där båda dessa växter finns. Det är därför olämpligt att låta bokharabinda växa i närheten av bestånd med parkslide.

Parkslidet har i Europa inga naturliga fiender. I Japan livnär sig Aphalara itadori – en bladloppeart – av parkslide. Denna art antas inte utgöra ett allmänt miljöhot, och både Wales regering och Defra har auktoriserat frisläppandet av denna naturliga predator.

Användning

Parkslide är ätbart och rikt på C-vitamin. Skott (jämför bambuskott) och blad används i matlagningen, och i Japan ingår den i samlingsbenämningen sansai för ett antal vilda ätliga växter. Roten på växten har medicinska egenskaper, och bland annat är den rik på resveratrol; denna antioxidant förekommer dessutom i skalen av vindruvor, i blåbär, tranbär och jordnötter. Skotten är syrliga, påminner om rabarber och kan användas för att göra paj.

Parkslidet används även i traditionell kinesisk medicin. I modern medicin har den möjlighet att användas som hämmare av multiresistens, det vill säga när cancerceller blir resistenta mot kemoterapi.

Varieteter

Arten kan delas in i två varieteter:

Odlade sorter

Synonymer

var. japonica
Fallopia forbesii (Hance) Yonekura & H.Ohashi
Fallopia japonica (Meisner) Ronse Descr.
Fallopia japonica var. hachidyoensis (Makino) K.Yonekura & Hiroyoshi Ohashi
Fallopia japonica var. uzenensis (Honda) K.Yonekura & Hiroyoshi Ohashi
Pleuropterus cuspidatus (Siebold & Zucc.) H.Gross
Pleuropterus cuspidatus (Siebold & Zucc.) Moldenke nom. illeg.
Pleuropterus zuccarinii Small
Polygonum cuspidatum Siebold & Zucc. nom. illeg.
Polygonum cuspidatum f. rosea (Satomi) Satomi
Polygonum forbesii Hance
Polygonum hachidyoense Makino
Polygonum japonicum Meisner
Polygonum japonicum var. conspicuum Nakai
Polygonum japonicum var. taitoinsulare Masam.
Polygonum sieboldii de Vriese nom. illeg.
Polygonum yunnanense H.Léveillé
Polygonum zuccarinii Small
Reynoutria elliptica (Koidzumi) Migo ex Nakai
Reynoutria forbesii (Hance) T.Yamazaki
Reynoutria hachidyoensis (Makino) Nakai
Reynoutria hastata Nakai ex Ui
Reynoutria japonica (Meisner) Houtt.
Reynoutria japonica Houtt.
Reynoutria japonica f. rosea Satomi
Reynoutria japonica var. uzenensis Honda
Reynoutria uzenensis (Honda) Honda
Reynoutria yabeana Honda
Reynoutria yunnanensis (H.Léveillé) Nakai ex Migo
Tiniaria japonica (Houtt.) Hedberg
var. compacta
Fallopia japonica var. compacta (J.D.Hooker) J.P. Bailey
Polygonum compactum J.D.Hooker
Polygonum japonicum var. compactum (J.D.Hooker) Bailey
Polygonum reynoutria Makino
Polygonum reynoutria f. colorans Makino
Polygonum reynoutria var. ellipticum Koidzumi
Reynoutria japonica var. compacta (J.D.Hooker) Buchheim

Se även

Referenser

Noter

  1. 1 2 ”Parkslide - Fallopia japonica (Houtt.) Ronse Decr.”. Den virtuella floran. 3 juni 2019. Arkiverad från originalet den 11 maj 2021. https://web.archive.org/web/20210511204354/http://linnaeus.nrm.se/flora/di/polygona/fallo/falljap.html. Läst 3 september 2022.
  2. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 ”Parkslide”. Naturvårdsverket. 16 april 2026. https://www.naturvardsverket.se/amnesomraden/invasiva-frammande-arter/forbjudna-invasiva-frammande-arter/eu-listade-etablerade-arter/parkslide/. Läst 17 maj 2026.
  3. 1 2 3 4 5 6 7 Parkslide i Nationalencyklopedins nätupplaga. Läst 3 september 2022.
  4. 1 2 3 Pashley, Dominique (19 juli 2021). ”Den mardrömslika invasiva främmande arten parkslide som kan förstöra husgrunden, vattenledningar och asfalt: "Extremt svår att bekämpa och speciellt att utrota helt"”. svenska.yle.fi. https://svenska.yle.fi/a/7-10003428. Läst 3 september 2022.
  5. 1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 11 ”Parkslide”. artfakta.se. https://artfakta.se/taxa/220782. Läst 3 september 2022.
  6. ↑ ”Nationell parkslideundersökning 2022”. rensa.nu - Sveriges enda nätverk av experter på invasiva arter. https://www.rensa.nu/nationell-parkslideundersokning-2022/. Läst 27 januari 2023.
  7. ↑ ”Parkslide – en besvärlig främmande art” ( PDF). Länsstyrelsen i Västra Götalands län. Arkiverad från originalet den 3 augusti 2018. https://web.archive.org/web/20180803104157/https://www.lansstyrelsen.se/download/18.5776ebef1633fba4a977da/1526363118323/parkslide.pdf. Läst 3 augusti 2018.
  8. ↑ ”Parkslide Fallopia japonica”. SNF Skåne. https://skane.naturskyddsforeningen.se/parkslide/. Läst 20 augusti 2019.
  9. ↑ Röjex AB (23 januari 2026). ”Kan man äta parkslide? Allt om ätbarhet, risker och recept”. Röjex Parkslidebekämpning. https://bekampa-parkslide.se/ata-parkslide-recept/. Läst 15 februari 2026.
  10. ↑ Eid SY, El-Readi MZ, Ashour ML, Wink M. Fallopia japonica, a Natural Modulator, Can Overcome Multidrug Resistance in Cancer Cells. Evid Based Complement Alternat Med. 2015;2015:868424. doi: 10.1155/2015/868424. Epub 2015 Aug 6. PMID 26346937 PMCID PMC4545274.

Externa länkar