| Patrick Huard | |
| Född | Patrick Huard 2 januari 1969 |
|---|---|
| Nationalitet | |
| Utbildad vid | École nationale de l'humour |
| Aktiva år | 1997– |
| Maka | Lynda Lemay (1995–?; skilda) Anik Jean (2011–) |
| Barn | 2 |
| IMDb SFDb | |
Patrick Huard, född 2 januari 1969 i Montréal i Québec, är en kanadensisk (fransk-kanadensisk) skådespelare och komiker.
Patrick Huard slog igenom som komiker, skådespelare och TV-personlighet på den québeciska underhållningsscenen år 1989, och fick särskilt uppmärksamhet som ståuppkomiker under det tidiga 1990-talet. Han gjorde sin filmdebut i J’en suis! år 1997 och nådde större framgång året därpå genom en återkommande roll som ishockeyspelare i filmserien Les Boys.
Tillsammans med François Flamand grundade han teatergruppen Le Nouveau Théâtre Insolite, som debuterade med en franskspråkig adaption av Eric Bogosians pjäs Talk Radio år 1997. Patrick Huard spelade huvudrollen i denna uppsättning.
Han befäste sin ställning som skådespelare och manusförfattare genom sin medverkan som medhuvudrollsinnehavare och medförfattare till Good Cop, Bad Cop, som kom att bli den mest framgångsrika inhemska filmen sett till biografintäkter i Kanadas filmhistoria.
År 2007 debuterade han som regissör med filmen Les 3 p’tits cochons, som blev en stor publiksuccé i Québec och tilldelades en Golden Reel Award för årets mest inkomstbringande kanadensiska film. År 2010 följde han upp med Filière 13. Därutöver har han även regisserat kortfilmer, samt avsnitt av TV-serierna Taxi 0-22 och Escouade 99.
År 2020 lanserade han talkshowen La Tour på TV-kanalen TVA. Han var programmets programledare under två säsonger, innan han lämnade produktionen år 2022.
År 2023 var han programledare för LOL: Qui rira le dernier?, som är den québeciska versionen av det internationella TV-formatet Documental.
År 2024 tilldelades han en Earle Grey Award, som är Academy of Canadian Cinema and Televisions livstidsutmärkelse för skådespeleri, vid den 12:e upplagan av Canadian Screen Awards.
Under 1990-talet var han gift med sångerskan Lynda Lemay. Paret fick en dotter tillsammans innan de skilde sig.
År 2011 gifte han om sig med sångerskan Anik Jean. Deras son, Nathan Jean-Huard, medverkade i en skådespelarroll i hennes regidebut Les Hommes de ma mère år 2023.
| Pris | År | Kategori | Verk | Resultat | Ref |
|---|---|---|---|---|---|
| Canadian Comedy Awards | 2007 | Bästa manliga huvudroll i en film | Good Cop, Bad Cop med Leila Basen, Alex Epstein, Kevin Tierney |
Vann | |
| Bästa manusförfattare | Vann | ||||
| Genie Awards Canadian Screen Awards |
2001 | Bästa manliga biroll | La Vie après l’amour | Nominerad | |
| 2007 | Bästa manliga huvudroll | Good Cop, Bad Cop | Nominerad | ||
| 2012 | Starbuck | Nominerad | |||
| 2024 | Earle Grey Award | Vann | |||
| Prix Jutra/Iris | 2001 | Bästa manliga biroll | La Vie après l’amour | Nominerad | |
| 2002 | Bästa manliga huvudroll | Les Boys III | Nominerad | ||
| 2007 | Good Cop, Bad Cop | Nominerad | |||
| Bästa manusförfattare med Leila Basen, Alex Epstein, Kevin Tierney |
Nominerad | ||||
| 2008 | Billet d’or | Les 3 p’tits cochons | Vann | ||
| 2009 | Mest framgångsrika film utanför Québec | Nominerad | |||
| 2012 | Bästa manliga huvudroll | Starbuck | Nominerad | ||
| 2018 | Bästa manliga huvudroll | Bon Cop, Bad Cop 2 | Nominerad | ||
| Publikens pris | Bon Cop Bad Cop 2 med Alain DesRochers, Pierre Even, François Flamand |
Nominerad | |||
| 2023 | Les hommes de ma mère med Patrick Roy, Anik Jean, Maryse Latendresse |
Vann | |||
| Vancouver Film Critics Circle | 2011 | Bästa manliga huvudroll i en kanadensisk film | Starbuck | Nominerad | |
| 2015 | Bästa manliga biroll i en kanadensisk film | Guibord s’en va-t-en guerre | Nominerad | ||
| Governor General’s Performing Arts Award | 2025 | Livstidsutmärkelse för film och television | Vann | ||