| Bon Cop, Bad Cop 2 (Bon Cop, Bad Cop 2) | |
| Genre | Action |
|---|---|
| Regissör | Alain DesRochers |
| Producent | Pierre Even Patrick Huard François Flamand |
| Manus | Patrick Huard |
| Skådespelare | Patrick Huard Colm Feore Sarah-Jeanne Labrosse Erik Knudsen Noam Jenkins John Moore |
| Originalmusik | Anik Jean |
| Fotograf | Ronald Plante |
| Klippning | Jean-François Bergeron |
| Produktionsbolag | Item 7 Jessie Films |
| Distribution | Les Films Séville |
| Premiär | |
| Speltid | 126 minuter |
| Land | |
| Språk | Engelska Franska |
| Budget | 10 miljoner kanadensiska dollar |
| Intäkter | 7 miljoner dollar |
| Föregångare | Good Cop, Bad Cop (2006) |
| IMDb | |
Bon Cop, Bad Cop 2 är en kanadensisk actionkomedifilm från 2017 i regi av Alain DesRochers. Filmen är en uppföljare till Good Cop, Bad Cop från 2006 och har Colm Feore och Patrick Huard i repris av sina ursprungliga roller. Inspelningen ägde rum i Montréal och filmen hade en budget på omkring 10 miljoner dollar. Trots att den endast spelade in cirka 7 miljoner dollar och därmed betraktades som en ekonomisk besvikelse, var den samtidigt en av de mest inkomstbringande kanadensiska filmerna under år 2017. Filmen nominerades till priset för bästa smink vid Canadian Screen Awards år 2018.
David Bouchard stjäl en streetracing-bil i Montréal, undkommer sina förföljare och levererar fordonet till en illegal bildemontering. Kort därefter gör den kanadensiska ridande polisen, Royal Canadian Mounted Police (RCMP), en razzia mot lokalen, ledd av Davids tidigare kollega Martin Ward. Under ett slagsmål avslöjar David för Martin att han arbetar undercover för Sûreté du Québec, och de improviserar ett upplägg som gör det möjligt för David att fly samtidigt som hans täckmantel bevaras. De beslutar sig för att samordna sina utredningar, men när David kallar dem partners påpekar Martin att han kommer att ha befälet. David kraschar flyktfordonet, blir skjuten och tar droger för att göra sin flykthistoria trovärdig inför maffiabossen Sylvio DiPietro och dennes hantlangare Mike Dubois.
DiPietro meddelar att han behöver 25 bilar inom fem dagar. Under tiden som David vistas på en strippklubb som drivs av Mike, så observerar han vilka kunder som verkar ligga bakom den mystiska beställningen. Martin följer de tre männen till Consulate General of the United States, Montreal, men när han återvänder dit dagen därpå så stoppas han av byråkrater och lyckas inte få fram någon information.
Mike förblir misstänksam kring Davids flykt från razzian och visar DiPietro bevis som antyder att David samarbetar med Martin. Martin får kännedom om detta genom övervakning och beordrar David att avbryta operationen, men David vägrar och återvänder till DiPietros högkvarter. Där får han i uppdrag att leverera en stulen bil över gränsen till USA och delstaten Maine. När David anländer till huvudgatan i en mindre stad, så leder övervakningen av DiPietro och hans kunder till att Martin misstänker att de förbereder fjärrutlösning av en bilbomb. Martin uppmanar David att fly, vilket han gör efter att ha kört bort bilen från oskyldiga förbipasserande. Bilen exploderar, och David överlämnar sig därefter till inkompetent lokal polis.
FBI, lett av agent Blaine, anländer efter flera timmar, kort därefter följt av Martin, som omedelbart grips. Sammanlänkade med handbojor i förhörsrummet, så samtalar Martin och David om sina liv: Davids dotter ska börja vid den provinsiella polisakademin, medan Martin är estrangerad från sin son Jonathan, som han ännu inte har berättat för om sin diagnos av Lou Gehrigs sjukdom (mer känt som ALS). De lovar att lösa fallet så att Martin kan gå i pension som en hjälte. Följande morgon släpper Blaine dem fria, avfärdar deras varningar och betraktar explosionen som en isolerad händelse.
Efter att ha återvänt till Montréal så upptäcker David och Martin att deras operation har avbrutits och att endast deras säkerhetshacker MC finns kvar. De beslutar sig för att fortsätta utredningen utan officiellt tillstånd. DiPietros gäng har splittrats, men de lokaliserar Mike på strippklubben och tar honom till fånga. Inledningsvis vägrar Mike samarbeta vid förhör, men blir märkbart påverkad när Martin avslöjar att han är dödssjuk och inte längre har något att förlora. De tre tar sig till platsen där de sista fem stulna bilarna är på väg att lämna området. Från en hög position så skjuter Martin tre av de fem förarna med gevär, men en av dem som han inte träffar visar sig vara Jonathan, som lyckas köra iväg. De kvarvarande bilarna exploderar och Martin blir förtvivlad i tron att Jonathan omkommit, men MC fastställer att hans bil fortfarande är i rörelse och att det finns en möjlighet att rädda honom om de kan stoppa styrsystemet.
David och Martin återvänder till USA:s konsulat, där Blaine och hans tre medkonspiratörer diskuterar hur deras falskflaggoperation ska återuppliva USA:s krig mot terrorismen och göra dem till hjältar. Blaine uppmärksammas på Davids och Martins närvaro och för dem till sitt kontor, där han hävdar att de haft rätt och att FBI har beslagtagit de flesta bilbomberna och datorerna. MC kontaktar dock Martin och varnar för att signalen fortfarande är aktiv. När Blaine pressas inser han att han har blivit avslöjad och riktar sitt vapen mot dem, men David och Martin övermannar honom och flyr i ett av konsulatets fordon. Med hjälp av MC spårar de den mobila sändaren, som befinner sig i en pansarbil. De stoppar fordonet, men personen i det låsta lastutrymmet skjuter sig själv i trots. Martin försöker desperat köra lastbilen ner i floden, men David ingriper, vilket leder till att fordonet kraschar. De använder därefter en närliggande mobilkran för att lyfta lastbilen och sänka den i floden, vilket översvämmar lastutrymmet och oskadliggör sändaren.
Jonathan har levererat den stulna bilen till Islamic Cultural Center of New York. Han hör hur en annan förare grips samtidigt som denne talar i telefon om privata planer. Skräckslagen ringer Jonathan till Martin, som ger honom instruktioner att lämna platsen och söka skydd vid Kanadas konsulat.
Flera månader senare så närvarar David och Martin vid en formell ceremoni där de tilldelas USA:s Medal of Honor av presidenten. Bland åhörarna finns Jonathan, som till synes har försonats med sin far, samt Davids dotter, klädd i uniform som poliskadett.
Filmen berör ett till synes politiskt perspektiv och innehåller viss satir riktad mot USA, men enligt skådespelaren Colm Feore är ambitionen snarare att förmedla ett sociologiskt budskap, där skillnaderna mellan kanadensare och amerikaner lyfts fram som grundläggande. Han har även beskrivit detta som en gliring mot amerikaners bristande kunskap om kanadensisk kultur genom åren. Ett exempel på detta i filmen är när lokal amerikansk polis inte kan identifiera den québecfranska dialekt som David Bouchard talar, eller ens enas om huruvida franskspråkiga kanadensare existerar.
| Patrick Huard | – David Bouchard |
| Colm Feore | – Martin Ward |
| Marc Beaupré | – Mike Dubois |
| Noam Jenkins | – Sylvio DiPietro |
| Andreas Apergis | – Agent Blaine |
| Mariana Mazza | – MC |
| Erik Knudsen | – Jonathan Ward |
| Sarah-Jeanne Labrosse | – Gabrielle Bouchard |
| Lucie Laurier | – Suzie Bouchard |
Patrick Huard, som är en välkänd offentlig person i Québec, har en omfattande bakgrund inom kanadensisk underhållningsindustri. Som manusförfattare, producent och huvudrollsinnehavare hade Huard en aktiv roll i filmens övergripande produktion. Inspirationen till originalfilmen Good Cop, Bad Cop fick han under ett humoristiskt monologframträdande vid Genie Awards år 2003. I sitt arbete lekte Huard med språkliga och kulturella skillnader och insåg att dessa var just de faktorer som både kunde skilja och förena fransk- och engelskspråkiga kanadensiska publikgrupper. Han har själv uttryckt att ”det enda vi verkligen kan skratta åt tillsammans är våra olikheter”, vilket enligt honom var ögonblicket då idén till den tidigare nämnda filmen tog form.
Produktionen av filmen inleddes i Montréal och i Eastern Townships-området i Québec i maj 2016, däribland i Richmond, som användes för bron i en av scenerna. Till skillnad från originalfilmen, vars humor i stor utsträckning byggde på kulturkrocken mellan engelskspråkiga Kanada och Québec, så tonar uppföljaren ner detta inslag till förmån för ett större fokus på Kanadas relation till USA. Rollistan inkluderar även radioprofilen John Moore i rollen som USA:s president. Colm Feore har beskrivit att ”det fina med filmen är hur den använder kulturella skillnader för humor utan att sätta den ena sidan över den andra”. Detta berättargrepp genomsyrar uppföljaren, som kombinerar ett ökat inslag av humor med mer action. Manusförfattaren Patrick Huard har i intervjuer framhållit att tonen mellan de två poliserna är betydligt mindre konfrontativ än tidigare, och att filmen även berättar en historia om vänskap.
Michael Madsen var ursprungligen tänkt att medverka i filmen i rollen som FBI-agent, men tvingades dra sig ur av hälsoskäl och ersattes av Andreas Apergis.
Bon Cop, Bad Cop 2 blev en kommersiell besvikelse och spelade in cirka 7 miljoner dollar mot en budget på omkring 10 miljoner dollar.
På recensionssammanställningssajten Rotten Tomatoes har Bon Cop, Bad Cop 2 ett godkännandebetyg på 75 procent, baserat på åtta recensioner, med ett genomsnittsbetyg på 6,1 av 10.