| Peder Hersleb | |
 | |
| Född | 25 mars 1689 Steinkjers kommun, Norge |
|---|---|
| Död | 4 april 1757 (68 år) Köpenhamn |
| Medborgare i | Norge |
| Utbildad vid | Köpenhamns universitet  |
| Sysselsättning | Luthersk pastor, teolog |
| Befattning | |
| Biskop av Oslo (1730–1737) Biskop (1737–1757) | |
| Barn | Frederikke Louise Pedersdatter Hersleb (f. 1720) Hans Christopher Hersleb (f. 1722 och 1722) |
| Föräldrar | Sophie Pedersdatter Borch |
| Redigera Wikidata | |
Peder Hersleb, född den 25 mars 1689 i Trondhjems stift, död den 4 april 1757, var en norsk teolog.
Hersleb, som blev student 1703 och magister 1713, kallades till fältpräst 1714. Efter att ha varit kyrkoherde i Gunderslev på Falster från 1718 blev han kung Fredrik IV:s hovpredikant i Köpenhamn 1725.
Hersleb befordrades 1730 till biskop över Kristiania stift. Som sådan arbetade han ivrigt på allmogens upplysning och verkade i synnerhet för konfirmationens införande. 1737 blev han biskop i Själlands stift.
Bland hans skrifter märks särskilt Guds børns daglige adgang til nådestolen, vilken länge var den i Norge mest spridda andaktsboken och även i Sverige, under titeln Guds barns dageliga framträdande (eller dagliga framgång) till nådastolen, utkommit i ett mycket stort antal upplagor (senast utgiven 1878).
