Naturlig spridning
Arten har europeisk spridning och växer mestadels i skuggiga skogar, på fuktig gräsmark och strandängar. Den trivs väl på bördig mark och nära vattendrag. Penningbladets naturliga utbredning är från Västeuropa till västra Sibirien, Kaukasien och Anatolien.
I Sverige förekommer den och är mindre allmän i den södra och mellersta delen. I SLU:s Artdatabanken finns noteringar av arten från alla landskap i den södra halvan av landet, samt Jämtland, Medelpad, Västerbotten och Norrbotten. Den har inte rapporterats in från vare sig Härjedalen eller Ångermanland. I Uppland förekommer den vild längs med stränderna av Mälaren.
I Finland är penningblad vanligast i de sydligaste landskapen, med en ökande förekomst. Den har inte noterats i norra Lappland. I landet räknas den som en främmande art spridd från odlingar, och nära Finland förekommer den naturligt på Karelska näset.
Via odlingar har arten även förvildats i delar av Nordamerika, där den inrapporterats från större delen av USA samt angränsande delar av Kanada. Derssutom har förekomster noterats från vissa delar centrala och sydöstra Sibirien, liksom bland annat Japan, sydöstra Australien samt norra och centrala Nya Zeeland.
Odling
Penningblad är vanlig i trädgårdsodling, bland annat för kruka och rabatt, och kan förvildas därifrån. Arten odlas bland annat som en låg och revbildande marktäckare, där de veka och nästan kala revorna lätt slår rot från de nedre lederna.
Arten anses lättskött men kan utan tillsyn sprida sig kraftigt. Då kan den bilda täta bestånd som konkurrerar om växtytan med andra växtarter.
