| Penningblad | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Växter Plantae |
| Division | Fröväxter Spermatophyta |
| Underdivision | Gömfröväxter Angiospermae |
| Klass | Trikolpater Eudicotyledonae |
| Ordning | Ljungordningen Ericales |
| Familj | Ardisiaväxter Myrsinaceae |
| Släkte | Lysingsläktet Lysimachia |
| Art | Penningblad L. nummularia |
| Vetenskapligt namn | |
| § Lysimachia nummularia | |
| Auktor | L. |
Penningblad (Lysimachia nummularia), även mynt-lysing och penningarv, är en art i familjen ardisiaväxter. Den har en tid varit noterad som del av i viveväxterna, där ardisiaväxterna därefter kommit att ingå som en underfamilj. Arten har europeiskt ursprung och sprids främst via krypande utlöpare. Den är vanlig i trädgårdsodling och sprids lätt därifrån.
Växten är en flerårig ört med långa och nedliggande stjälkar, vilket gör att växten får ett krypande växtsätt. Den sprider sig lätt via sina långa och slingrande utlöpare. Från den mellan 10 och 50 cm långa stjälken utgår motsatta och tjocka blad som är rundade till formen.
De gula och skållika, 1,5 till 3 cm vida blommorna framträder i juni–juli. De har fem kronblad och är fästade ensamma eller i par i bladvecken.
Förökningen av penningbladet sker mestadels vegetativt, genom skott som rotar sig. Arten producerar sällan frön.
Arten har europeisk spridning och växer mestadels i skuggiga skogar, på fuktig gräsmark och strandängar. Den trivs väl på bördig mark och nära vattendrag. Penningbladets naturliga utbredning är från Västeuropa till västra Sibirien, Kaukasien och Anatolien.
I Sverige förekommer den och är mindre allmän i den södra och mellersta delen. I SLU:s Artdatabanken finns noteringar av arten från alla landskap i den södra halvan av landet, samt Jämtland, Medelpad, Västerbotten och Norrbotten. Den har inte rapporterats in från vare sig Härjedalen eller Ångermanland. I Uppland förekommer den vild längs med stränderna av Mälaren.
I Finland är penningblad vanligast i de sydligaste landskapen, med en ökande förekomst. Den har inte noterats i norra Lappland. I landet räknas den som en främmande art spridd från odlingar, och nära Finland förekommer den naturligt på Karelska näset.
Via odlingar har arten även förvildats i delar av Nordamerika, där den inrapporterats från större delen av USA samt angränsande delar av Kanada. Derssutom har förekomster noterats från vissa delar centrala och sydöstra Sibirien, liksom bland annat Japan, sydöstra Australien samt norra och centrala Nya Zeeland.
Penningblad är vanlig i trädgårdsodling, bland annat för kruka och rabatt, och kan förvildas därifrån. Arten odlas bland annat som en låg och revbildande marktäckare, där de veka och nästan kala revorna lätt slår rot från de nedre lederna.
Arten anses lättskött men kan utan tillsyn sprida sig kraftigt. Då kan den bilda täta bestånd som konkurrerar om växtytan med andra växtarter.
Artens vetenskapliga namn fastlades av Carl von Linné, som odlade växten i Uppsala botaniska trädgård. Artepitetet nummularia syftar på bladens form och kommer av latinets nummus som betyder runda mynt. Arten har även de svenska trivialnamnen myntlysing och penningarv. Före 2005 var penningarv det rekommenderade svenska trivialnamnet, vilket det året ändrades till penningblad.
Penningblad klassificerades tidigare inom viveväxterna, varefter den omklassificerades som del av ardisiaväxterna. Ännu senare har den återigen kommit att nämnas som del av viveväxterna, inom underfamiljen Myrsinoideae.
|