Penningby

Penningby
Slott
Penningby slott, framsida.
Penningby slott, framsida.
Land Sverige Sverige
Landskap Uppland
Kommun Norrtälje
Koordinater 59°40′53″N 18°40′21″Ö / 59.68139°N 18.67250°Ö / 59.68139; 18.67250
Kulturmärkning
byggnadsminne 28 februari 1974
 - Referens nr. Länna1:4, Penningby slott
Byggherre Lars Turesson (Tre Rosor)
Ägare släkten Nordström
Byggstart 1400-talet
Färdig 1500-talet
Konstruktion privatbefästning
Byggnadsmaterial sten
GeoNames 2684289
Webbplats: www.svensktkulturarv.se/uppland/penningby-slott
Penningby slott, baksida.
Penningby slott, baksida.

Penningby slott är ett slott i Länna socken i Norrtälje kommun, Uppland.

Läge

Godset Penningby är känt sedan 1339. Den till sin huvuddel ännu kvarstående borganläggningen med två diagonalt placerade runda hörntorn, av vilket det sydvästra inrymmer en stor brunn, är uppförd på en strategisk plats invid Penningbyån och Väsbysjön, vattendrag vilka under medeltiden och tidigare utgjorde delar av färdleden mellan Östersjön och Uppsalatrakten.

Historia

Penningby gård är första gången nämnd på 1330-talet. Rester av en medeltida borg finns på Edsängen någon kilometer från platsen för det nuvarande slottet. På 1400-talet byggdes en borg på platsen. Den byggdes i etapper om till en slottsbyggnad påbörjad av Birgitta Tordsdotter Bonde.

Penningby ur Suecia antiqua et hodierna.

År 1831 eldhärjades slottet, och huset och taket modifierades i samband med branden. Restaurering av torn har senare genomförts. Slottet består av en nästan kvadratisk mittbyggnad och två diagonalt belägna runda torn. De två nedre våningarna, med rum täckta av tunnvalv, är uppförda i gråsten. De två övre, som sannolikt byggts om under 1600-talet är byggda i sandsten. Gården som avbildas i Erik Dahlberghs Sueciaverk som två sammanbyggda trappgavelhus med torn förändrades med dubbla säteritak under den senare ägaren Anders Torstensons tid, omkring 1675. Ombyggnadsritningar från denna tid och senare förvaras i Bergshammarsamlingen i Riksarkivet.

Mai Zetterling spelade in sina filmer Nattlek och Amorosa på slottet 1965 respektive 1985, och tv-serien Huset Silfvercronas gåta spelades in där 1973.

Namnets härledning är okänd. Det skrevs vid olika tillfällen Pitingæby (1339), Penningaby (1413), Pydingaby (1425), Pyningaby (1478) och Penningeby (1709). På 1360-talet bodde Gustav Vasas farfars farfar, häradshövdingen Nils Kettilsson (Vasa), på Penningby. Tord Bonde hade 1452 Penningby som sin sätesgård, slottet innehades efter hans död av Nils Bosson Sture. Därefter innehades slottet av hans son Svante Nilsson och sonson Sten Sture den yngre. Penningby kom genom Kristina Gyllenstierna till Johan Turesson (Tre Rosor). Kristina Nilsdotter och Johan Turessons vapen fanns tidigare inhuggna över ingången, men togs bort i samband med en renovering 1729. Stenen finns dock ännu bevarad. Johan Turesson bytte senare bort Penningby till sin bror Lars Turesson (Tre Rosor). Egendomen har därefter tillhört medlemmar av ätterna Fleming, Bielke, Ryning, Oxenstierna, Torstenson, Stenbock, Lillie[specificera], Sack, Brahe, Wrede och von Rosen. Sedan Simon Nordström köpte Penningby 1836 tillhör slottet släkten Nordström. Det omvandlades till aktiebolag inom släkten 1949. Perioden 1951–1953 restaurerades byggnaderna, på ett sätt som delvis återställde taken till ursprunglig form. Slottet förklarades som byggnadsminne 1980. Slottet, som inte längre är bebott, visas sommartid för besökare.

Källor

  1. ↑ Historik, Bebyggelseregistret, Riksantikvarieämbetet.
  2. ↑ Lundin, Eliz (2008). Sverige i kartskisser och texter från 1550-talet. Stockholm: Riksarkivet. sid. 29. Libris 11268949. http://webbutik.riksarkivet.se/shop/25093/files/PDF/Eliz_Lundin-Sverige_i_kartskisser_och_texter_fr%C3%A5n_1550-talet.pdf
  3. ↑ Ambjörnsson, Gunila (1974). ”Huset Silfvercronas gåta”. Atlantic film. https://smdb.kb.se/catalog/search?q=silfvercronas+year%3A1970-1979+typ%3Atv#. Läst 30 januari 2017.
  4. ↑ ”Penningby slott”. Svenskt Kulturarv. http://www.svensktkulturarv.se/uppland/penningby-slott/. Läst 31 januari 2017.
  5. ↑ Suecian
  6. ↑ Törnquist, Leif; Gezelius Malin, Ericson Wolke Lars (2007). Svenska borgar och fästningar: en historisk reseguide. Stockholm: Medströms. sid. 257. Libris 10485201. ISBN 91-7329-001-7
  7. ↑

Vidare läsning

Externa länkar