| Liten lysmask | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Leddjur Arthropoda |
| Understam | Sexfotingar Hexapoda |
| Klass | Egentliga insekter Insecta |
| Ordning | Skalbaggar Coleoptera |
| Överfamilj | Elateroidea |
| Familj | Lysmaskar Lampyridae |
| Släkte | Phosphaenus |
| Art | Liten lysmask P. hemipterus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Phosphaenus hemipterus | |
| Auktor | (Geoffroy, 1762) |
| Synonymer | |
| |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Liten lysmask (Phosphaenus hemipterus) är en skalbagge som beskrevs 1762 av den franske etymologen Étienne Louis Geoffroy. Arten ingår i släktet Phosphaenus och familjen lysmaskar.
Liten lysmask skiljer sig från alla andra eldflugor genom att både honor och hanar saknar flygförmåga och endast har rester av vingar under de små täckvingarna, vilket gör dem lätta att förväxla med jordlöpare och andra mindre skalbaggar. Hos andra arter förekommer det att honor saknar flygförmåga men detta är den enda kända art där båda saknar denna förmåga. Hanarna är små, mäter bara 10 mm och har relativt stora antenner som sträcker sig ungefär halva kroppen. Honan påminner om en mindre variant av stor lysmask, saknar starka ljusorgan och kan bara avge svagt ljus vid fara.
Arten förekommer i Europa, nordvästra Asien och Nordamerika. Inga underarter finns listade i Catalogue of Life.
Liten lysmask har en sydostlig utbredning i Sverige och förekommer från Skåne, Halland och Blekinge och vidare norrut genom Småland till Västmanland och Uppland. Den finns även på Öland och Gotland.
Hanen är dagaktiv och använder antennerna för att lokalisera honans doft. Som imago äter arten inte över huvud taget utan lever på den fettreserv som byggts upp under larvstadiet, som kan vara i upp till tre år. Larverna föredrar daggmaskar, som de injicera med ett förlamande och nedbrytande gift.