Blåsmanet

Blåsmanet
Systematik
DomänEukaryoter
Eukaryota
RikeDjur
Animalia
StamNässeldjur
Cnidaria
KlassHydrozoer
Hydrozoa
OrdningSiphonophora
FamiljPhysaliidae
SläktePhysalia
ArtBlåsmanet
P. physalis
Vetenskapligt namn
§ Physalia physalis
Auktor(Linnaeus, 1758)
Synonymer
Portugisisk örlogsman
Hitta fler artiklar om djur med

Blåsmanet (Physalia physalis), eller portugisisk örlogsman, är en manetliknande kolonial organism som tillhör klassen hydrozoer och som företrädesvis lever i tropiska vatten. Arten är ingen manet, utan ett kluster eller koloni av ett antal olika organismer med samma genetiska ursprung, så kallade zooider.

Beskrivning

Den består av en gasblåsa från vilken näringsceller och nässelceller hänger ned. Längs dess tentakler har den nässelceller som reagerar och skjuter ut sitt gift vid beröring. Dessa tentakler kan bli upp till 50 meter långa, även om omkring 10 meter är den genomsnittliga längden. Den har en blåsa som fylls med gas utsöndrad av ett av djuren och som sticker upp ovan vattenytan och fungerar som ett segel. "Seglet" kan tömmas, för att undkomma angripare, så att blåsmaneten sjunker. Gasblåsan kan hos den atlantiska varianten bli upp till 30 centimeter lång, och innehåller huvudsakligen kvävgas och kolmonoxid men även en mindre del argon. I fuktiga omgivningar kan nässelcellerna reagera lång tid efter att djuret är synligt dött.

När djuret är hotat kan det tömma gasblåsan och därmed dyka inom några sekunder. Det kamliknande seglet hissas endast i blåsiga förhållanden; annars skulle blåsmaneterna torka ut. Under sin drift gungar den upprepade gånger från sida till sida för att bibehålla fukten. Genom att styra sina tentakler kan den manövrera precis tillräckligt för att hålla ihop sina stora grupper på flera tusen individer. De många blå, vita eller rödlila tentaklerna är upp till 50 meter långa.

Förekomst i Europa

I början av maj 2009 dök exemplar upp vid kusterna på de spanska öarna Mallorca och Formentera (i ögruppen Balearerna), för första gången på ett decennium. Öborna kallar detta "Carabela portuguesa" även "Botella azul" (spanska för "blå flaska"). Observationer inträffade också i den maltesiska övärlden 2001, juni 2010 och maj 2018. I augusti 2010 observerades ett stort antal blåsmaneter vid den norra spanska Atlantkusten i Baskien och Kantabrien. I april 2018 observerades flera exemplar på Migjorn-stranden (sydkusten) på Formentera,[8] och stranden stängdes för badare. Våren 2019 observerades även blåsmaneter utanför Madeira och Azorerna, och i oktober samma år även utanför Kerry i Irland.

De främsta orsakerna till den ökade förekomsten av maneter i allmänhet är överfiske av tonfisk, stigande havstemperaturer och ökad tillgång på föda på grund av övergödning, vilket leder till ökad algtillväxt.

Rovdjur och byten

Den violetta havssnigeln, som använder en mängd bubblor för att flyta vid havsytan, livnär sig på blåsmaneter. Den livnär sig vanligtvis på små fiskar, blötdjur, små kräftdjur och zooplankton.

Blåsmaneten har få fiender; ett exempel är den oäkta karettsköldpaddan, som livnär sig på blåsmaneten som en vanlig del av sin kost. Sköldpaddans hud, inklusive tungan och halsen, är för tjock för att sticken ska kunna tränga igenom. Den blå havssnigeln (även känd som blå drake) specialiserar sig också på att äta blåsmanet, liksom violsnäckan. Klumpfiskens kost, som en gång troddes huvudsakligen vara maneter, har visat sig omfatta många arter, inklusive blåsmanet.

Gift

De stickande, giftfyllda nässelcellerna i tentaklerna hos blåsmaneter kan förlama små fiskar och andra byten. Lösa tentakler och döda exemplar (inklusive de som spolas upp på stranden) kan svida lika smärtsamt som de hos den levande organismen i vattnet och kan förbli potenta i timmar eller till och med dagar efter organismens död eller att tentaklet lossnat.

Sticket orsakar vanligtvis svår smärta hos människor och varar i en till tre timmar. Röda, piskliknande märken uppträder på huden och varar i två eller tre dagar efter sticket. I vissa fall kan giftet sprida sig till lymfkörtlarna och orsaka symtom som liknar en allergisk reaktion, inklusive svullnad i struphuvudet, luftvägsblockering, hjärtsvikt och andnöd. Andra symtom kan inkludera feber, cirkulationsstörning och i extrema fall till och med dödsfall, även om detta är extremt sällsynt. Läkarvård för de som exponeras för ett stort antal tentakler kan bli nödvändig för att lindra smärta eller öppna luftvägarna om smärtan blir olidlig eller varar i mer än tre timmar, eller om andningen blir svår. Fall där sticken helt omger ett litet barns bål är bland de som kan vara dödliga.

Arten är ansvarig för att upp till 10 000 människor i blir stungna i Australien varje sommar, särskilt på östkusten, medan några andra inträffar utanför kusterna i södra och västra Australien.

Behandling

Stick från en blåsmanet kan resultera i allvarlig dermatit som kännetecknas av långa, tunna, öppna sår som liknar de som orsakas av en piska. Dessa orsakas inte av någon stöt eller skärande verkan, utan av irriterande urtikariogena ämnen i tentaklerna.

Behandling av sticksmärta är nedsänkning i 45 °C vatten i 20 minuter. Den nässelcell som finns i kubmaneten reagerar annorlunda än nässelcellen i blåsmaneten; nässelceller hämmas genom applicering av vinäger, men de kan också utsöndra mer gift om vinäger appliceras.

Hos personer med försvagat immunförsvar eller allergier finns det risk för anafylaktisk chock, vilket kan vara dödligt. Dödsfall är extremt sällsynta och kan ibland faktiskt tillskrivas kontakt med den mycket farligare kubmaneten. Läkare rekommenderar att man konsulterar läkare om smärtan är mycket svår eller kvarstår, om såren förvärras eller om symtom på sjukdom eller inflammation uppstår.

Varningsskyltar för maneter ("Marine Stingers") i vattnet (i Queensland, Australien) – vinäger finns tillgängligt för första hjälpen-behandling till höger (i röret).

Vissa medicinska råd ges; att aldrig skölja sticken med vinäger eller sötvatten, medan andra källor rekommenderar vinäger för att lugna huden. I vilket fall som helst rekommenderas det att försiktigt avlägsna de återstående tentaklerna med saltvatten. Tentaklerna bör inte vidröras, eftersom de kan fortsätta att sticka. Varmt vatten över 45 °C denaturerar proteinerna i giftet. Behandlingen innefattar zinkglukonat.

Bildgalleri

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, Portuguese man o' war, tidigare version.
Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från tyskspråkiga Wikipedia, Portugiesische Galeere, tidigare version.

Noter

  1. ↑ ”blåsmanet”. ne.se. Arkiverad från originalet den 22 oktober 2018. https://web.archive.org/web/20181022073414/https://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/bl%C3%A5smanet. Läst 21 oktober 2018.
  2. ↑ Portuguese Man-of-War från National Geographic, läst 2010-11-18.
  3. ↑ Nationalencyklopedin multimedia plus, 2000 (uppslagsord Blåsmanet)
  4. ↑ ”ZEIT-Berichte aus der Forschung”. Die Zeit (2). 24 oktober 1965.
  5. ↑ ”Portuguese Man-of-War” (på engelska). National Geographic. 11 november 2010. https://www.nationalgeographic.com/animals/invertebrates/facts/portuguese-man-of-war. Läst 5 januari 2025.
  6. ↑ ”Así se mueve la carabela portuguesa – Baleares” (på spanska). elmundo.es. https://www.elmundo.es/elmundo/2009/05/07/baleares/1241716755.html. Läst 5 januari 2025.
  7. ↑ Artikel. In: Ultima Hora, Ausgabe 3782, 9 maj 2009. Läst 5 januari 2025
  8. ↑ ”Feared ‘blue bottle’ spotted by bather off Gozo” (på engelska). timesofmalta.com. https://timesofmalta.com/articles/view/feared-blue-bottle-spotted-by-bather-off-gozo.311509. Läst 5 januari 2025.
  9. ↑ ”When in Wied l-Għasri, be careful what you touch” (på engelska). timesofmalta.com. https://timesofmalta.com/articles/view/when-in-wied-l-ghasri-be-careful-what-you-touch.679701. Läst 5 januari 2025.
  10. ↑ Cerrada al baño la playa de ses Salines tras detectar carabelas portuguesas. diariodeibiza.es, 14 april 2018;Läst 5 januari 2026.
  11. ↑ ”Caution urged following reports of Portuguese Man O’War on Kerry beaches.” (på engelska). Radio Kerry. 10 oktober 2019. Arkiverad från originalet den 14 oktober 2019. https://web.archive.org/web/20191014115918/https://www.radiokerry.ie/caution-urged-following-reports-venomous-jellyfish-kerry-beach/. Läst 5 januari 2025.
  12. ↑ Sylviane Chassot (31 juli 2016). ”Die Quallen, die wir riefen” (på tyska). NZZ. Läst 5 januari 2025.
  13. ↑ ”The Portuguese man-of-war (Physalia physalis)” (på engelska). Southeastern Taxonomic Regional Center. https://www.dnr.sc.gov/marine/sertc/The%20Portuguese%20man.pdf. Läst 6 januari 2026.
  14. ↑ Brodie, Edmund D. Jr. (1989). Venomous Animals: 300 Animals in Full Color. Golden Press. ISBN 978-0-307-24074-3. https://archive.org/details/venomousanimals300brod
  15. ↑ Scocchi, Carla; Wood, James B.. ”Glaucus atlanticus, Blue Ocean Slug” (på engelska). Thecephalopodpage.org. Arkiverad från originalet den 5 oktober 2017. https://web.archive.org/web/20171005130631/http://www.thecephalopodpage.org/MarineInvertebrateZoology/Glaucusatlanticus.html. Läst 6 januari 2026.
  16. ↑ Morrison, Sue; Storrie, Ann (1999). Wonders of Western Waters: The Marine Life of South-Western Australia. CALM. sid. 68. ISBN 978-0-7309-6894-8. https://archive.org/details/wondersofwestern0000morr
  17. ↑ Sousa, Lara L.; Xavier, Raquel; Costa, Vânia; Humphries, Nicolas E.; Trueman, Clive; Rosa, Rui; Sims, David W.; Queiroz, Nuno (2016). ”DNA barcoding identifies a cosmopolitan diet in the ocean sunfish” (på engelska). Scientific Reports 6. doi:10.1038/srep28762. PMID 27373803. Läst 6 januari 2026.
  18. ↑ ”Portuguese Man o' War” (på engelska). Oceana.org. Oceana. Arkiverad från originalet den 3 april 2017. https://web.archive.org/web/20170403110351/http://oceana.org/marine-life/corals-and-other-invertebrates/portuguese-man-o-war. Läst 6 januari 2026.
  19. ↑ Yanagihara, Angel A.; Kuroiwa, Janelle M.Y.; Oliver, Louise M.; Kunkel, Dennis D. (2002). ”The ultrastructure of nematocysts from the fishing tentacle of the Hawaiian bluebottle, Physalia utriculus (Cnidaria, Hydrozoa, Siphonophora)”. Hydrobiologia: sid. 139–150. doi:10.1023/A:1023272519668. Arkiverad från originalet den 4 mars 2016. https://web.archive.org/web/20160304194756/http://www5.pbrc.hawaii.edu/pcrl/pdf/ultrastructure_physalia_Hydrobiologia.pdf. Läst 6 januari 2026.
  20. ↑ Auerbach, Paul S. (1997). Envenomations from jellyfish and related species. "23". sid. 555–565. doi:10.1016/S0099-1767(97)90269-5. PMID 9460392. https://archive.org/details/sim_journal-of-emergency-nursing_1997-12_23_6/page/n82.
  21. ↑ Stein, Mark R.; Marraccini, John V. (1989). Fatal Portuguese man-o'-war (Physalia physalis) envenomation. "18". sid. 312–315. doi:10.1016/S0196-0644(89)80421-4. PMID 2564268.
  22. ↑ Richard A. Clinchy (på engelska). Dive First Responder. Jones & Bartlett Learning. sid. 19. ISBN 978-0-8016-7525-6. Arkiverad från originalet den 17 februari 2017. https://web.archive.org/web/20170217043550/https://books.google.com/books?id=rKhW53U7FtwC&pg=PA19. Läst 6 januari 2026
  23. ↑ Fenner, Peter J.; Williamson, John A. (december 1996). ”Worldwide deaths and severe envenomation from jellyfish stings” (på engelska). Medical Journal of Australia 165: sid. 658–661. doi:10.5694/j.1326-5377.1996.tb138679.x. ISSN 0025-729X. PMID 8985452. Läst 6 januari 2026. ”In Australia, particularly on the east coast, up to 10 000 stings occur each summer from the bluebottle (Physalia spp.) alone, with others also from the "hair jellyfish" (Cyanea) and "blubber" (Catostylus). Common stingers in South Australia and Western Australia, include bluebottle, as well the four-tentacled cubozoa or box jellyfish, the "jimble" (Carybdea rastoni)”.
  24. ↑ ”Image Collection: Bites and Infestations: 26. Picture of Portuguese Man of War Sting” (på engelska). www.medicinenet.com. MedicineNet Inc. Arkiverad från originalet den 3 juni 2018. https://web.archive.org/web/20180603114215/https://www.medicinenet.com/image-collection/portuguese_man_of_war_sting_picture/picture.htm. Läst 6 januari 2026. ”Sticket från den portugisiska krigsskeppet. En av de mest smärtsamma effekterna på huden är konsekvensen av attacker från oceaniska hydrozoer, så kallade portugisiska krigsskepp, vilka är fantastiska för sin storlek, lysande färg och förmåga att framkalla väskling. De har en liten flöte som lyfter upp dem och från vilken långa tentakler hänger. Omslaget av dessa tentakler resulterar i linjära ränder, som ser ut som pisksnärt, orsakade inte av kraften i deras stick utan av avsättning av proteolytiska gifter, urtikariogena och irriterande ämnen.”
  25. ↑ Loten, Conrad (2006). ”A randomised controlled trial of hot water (45 °C) immersion versus ice packs for pain relief in bluebottle stings”. Medical Journal of Australia 184: sid. 329–333. doi:10.5694/j.1326-5377.2006.tb00265.x. PMID 16584366. https://www.mja.com.au/system/files/issues/184_07_030406/lot11135_fm.pdf.
  26. ↑ (på engelska) Hot water immersion for bluebottle stings. "42". 2013. https://www.racgp.org.au/getattachment/572969cd-e853-42a6-8392-653145b96a1b/Bluebottle-stings.aspx. Läst 6 januari 2026.
  27. ↑ ”Ratgeber Gesundheit – über Quallen” (på tyska). NDR. Arkiverad från originalet den 6 mars 2013. https://web.archive.org/web/20130306010939/https://www.ndr.de/ratgeber/gesundheit/infektion_immunsystem/quallen121.html. Läst 6 januari 2026.
  28. ↑ ”Erste Hilfe bei Tauchunfällen, Quallen, Portugiesischen Galeeren” (på tyska). la-palma-tauchen.de. Arkiverad från originalet. https://web.archive.org/web/20210302040114/http://www.la-palma-tauchen.de/Tauchen/erste_hilfe.htm. Läst 6 januari 2025.
  29. ↑ ”Gefährliche Quallen am Strand erkennen” (på tyska). NDR. https://www.ndr.de/ratgeber/gesundheit/Gefaehrliche-Quallen-am-Strand-erkennen,quallen176.html. Läst 5 januari 2025.
  30. ↑ ”Portugiesische Galeere: Was tun, wenn sie „sticht“? Tipps für Ihre Sicherheit” (på tyska). Mallorca Magazin. 24 juni 2018. https://www.mallorcamagazin.com/service/urlaub-und-freizeit-auf-mallorca/tipps-fur-ihre-sicherheit/2018/05/25/62743/was-tun-wenn-die-portugiesische-qualle-zugestochen-hat.html. Läst 6 januari 2025.


Katalogdata
 • AFD: Physalia_physalis​ • Arkive: physalia-physalis, portuguese-man-o-war/physalia-physalis​​​​ • EoL: 46549987​ • GBIF: 2264734​​​ • Inaturalist: 117302​ • ITIS: 719181​​ • NCBI: 168775​​ • WoRMS: 135479​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​​