Pi Hydrae

Pi Hydrae (π)
Observationsdata
Epok: J2000.0
StjärnbildVattenormen
Rektascension14t 06m 22,29749s
Deklination-26° 40′ 56,5024″
Skenbar magnitud ()+3,25
Stjärntyp
SpektraltypK1 III-IV
U–B+1,040
B–V+1,120
Astrometri
Radialhastighet ()+26,7 km/s
Egenrörelse (µ)RA: +43,70 mas/år
Dek.: -141,18 mas/år
Parallax ()32,30 ± 0,16
Avstånd101,0 ± 0,5 lå (31,0 ± 0,2 pc)
Absolut magnitud ()0,79
Detaljer
Massa1,76 till 2,45 M☉
Radie12-13 R☉
Luminositet64,03 L☉
Temperatur4 670 K
Metallicitet0,04 dex
Vinkelhastighet2,25 km/s
Andra beteckningar
Markeb, 49 Hydrae, HD 123123, HR 5287, SAO 182244, FK5 519, CPD -26 5170, HIP 68895.

Pi Hydrae (π Hydrae, förkortat Pi Hya, π Hya) som är stjärnans Bayerbeteckning, är en ensam stjärna belägen i den östra delen av stjärnbilden Vattenormen. Den har en skenbar magnitud på 3,25 och är synlig för blotta ögat där ljusföroreningar ej förekommer. Baserat på parallaxmätning inom Hipparcosuppdraget på ca 32,3 mas, beräknas den befinna sig på ett avstånd på ca 101 ljusår (ca 31 parsek) från solen.

Egenskaper

Omikon Hydrae är en orange till röd jättestjärna av spektralklass K1 III-IV, vilket tyder på att den ligger i ett evolutionärt övergångsskede någonstans mellan en underjätte och en jättestjärna och har en låg prognoserad rotationshastighet på 2,25 km/s. Den har en beräknad massa som är ca 2,5 gånger större än solens massa och utsänder från dess fotosfär ca 64 gånger mera energi än solen vid en effektiv temperatur av ca 4 700 K. Dess uppmätta vinkeldiametern är, efter korrektion för randfördunkling, 3,76 ± 0,04 mas, som på det uppskattade avståndet ger en radie som är ca 12-13 gånger solens radie.

Pi Hydrae är en typ av jättestjärna som är känd som en dicyanstjärna, vilket innebär att dess spektrum visar svaga absorptionslinjer av CN i förhållande till metalliciteten. (Det sistnämnda är en term som astronomer använder när man beskriver överskott av andra element än väte och helium.) För övrigt synes den vara en normal stjärna i sin evolutionsklass, som har genomgått en första utgjutning på dess ytskikt av restprodukter från kärnfusionen.

Referenser

Den här artikeln är helt eller delvis baserad på material från engelskspråkiga Wikipedia, tidigare version.

Noter

  1. 1 2 3 4 5 6 van Leeuwen, F. (2007), "Validation of the new Hipparcos reduction", Astronomy and Astrophysics, 474 (2): 653–664, arXiv:0708.1752, Bibcode:2007A&A...474..653V, doi:10.1051/0004-6361:20078357.
  2. 1 2 3 Wielen, R.; et al. (1999), "Sixth Catalogue of Fundamental Stars (FK6). Part I. Basic fundamental stars with direct solutions", Veröff. Astron. Rechen-Inst. Heidelb, Astronomisches Rechen-Institut Heidelberg, 35 (35), Bibcode:1999VeARI..35....1W
  3. 1 2 Gray, R. O.; et al. (July 2006), "Contributions to the Nearby Stars (NStars) Project: Spectroscopy of Stars Earlier than M0 within 40 pc-The Southern Sample", The Astronomical Journal, 132 (1): 161–170, arXiv:astro-ph/0603770, Bibcode:2006AJ....132..161G, doi:10.1086/504637
  4. 1 2 Jennens, P. A.; Helfer, H. L. (September 1975), "A new photometric metal abundance and luminosity calibration for field G and K giants", Monthly Notices of the Royal Astronomical Society, 172 (3): 667–679, Bibcode:1975MNRAS.172..667J, doi:10.1093/mnras/172.3.667
  5. 1 2 Hekker, S.; et al. (August 2006), "Precise radial velocities of giant stars. I. Stable stars", Astronomy and Astrophysics, 454 (3): 943–949, arXiv:astro-ph/0604502, Bibcode:2006A&A...454..943H, doi:10.1051/0004-6361:20064946
  6. 1 2 Edvardsson, B. (January 1988), "Spectroscopic surface gravities and chemical compositions for 8 nearby single sub-giants", Astronomy and Astrophysics, 190 (1–2): 148–166, Bibcode:1988A&A...190..148E
  7. 1 2 Lang, Kenneth R. (2006), Astrophysical formulae, Astronomy and astrophysics library, 1 (3rd ed.), Birkhäuser, ISBN 3-540-29692-1. The radius (R*) is given by::
  8. 1 2 https://www.universeguide.com/star/pihydrae.Hämtad 2018-11-20.
  9. 1 2 3 4 Hekker, S.; Meléndez, J. (December 2007), "Precise radial velocities of giant stars. III. Spectroscopic stellar parameters", Astronomy and Astrophysics, 475 (3): 1003–1009, arXiv:0709.1145, Bibcode:2007A&A...475.1003H, doi:10.1051/0004-6361:20078233
  10. 1 2 Luck, R. Earle (February 1991), "Chemical abundances for cyanogen-weak giants", Astrophysical Journal Supplement Series, 75: 579–610, Bibcode:1991ApJS...75..579L, doi:10.1086/191542
  11. ↑ "49 Hya -- Star", SIMBAD, Centre de Données astronomiques de Strasbourg, hämtad 2012-01-16
  12. ↑ Richichi, A.; Percheron, I.; Khristoforova, M. (February 2005), "CHARM2: An updated Catalog of High Angular Resolution Measurements", Astronomy and Astrophysics, 431 (2): 773–777, Bibcode:2005A&A...431..773R, doi:10.1051/0004-6361:20042039

Externa länkar