Bland forskare är Duhem idag mest känd för sitt arbete med kemisk termodynamik, och i synnerhet för Gibbs-Duhem och Duhem-Margules ekvationer. Hans tillvägagångssätt påverkades starkt av Josiah Willard Gibbs tidiga verk, som Duhem effektivt explicerade och främjade bland franska forskare. I kontinuummekanik är han också ihågkommen för sitt bidrag till det som nu kallas Clausius-Duhem ojämlikhet.
Duhem var övertygad om att alla fysiska fenomen, inklusive mekanik, elektromagnetism och kemi, kunde härledas från termodynamikens principer. Påverkad av Macquorn Rankines "Outlines of the Science of Energetics", utförde Duhem detta intellektuella projekt i sin Traité de l'Énergétique (1911), men kunde slutligen inte reducera elektromagnetiska fenomen till termodynamiska första principer.
Med Ernst Mach delade Duhem en skepsis om verkligheten och användbarheten av begreppet atomer. Han följde därför inte den statistiska mekaniken hos James Clerk Maxwell, Boltzmann och Gibbs, som förklarade termodynamikens lagar i termer av de statistiska egenskaperna hos mekaniska system som består av många atomer.
Duhem var motståndare till Albert Einsteinsrelativitetsteori. År 1914 var Duhems kommentar att Einsteins relativitetsteori "har fört fysiken in i ett verkligt kaos där logik förlorar dess riktning, och sunt förnuft skräms iväg". I sin bok La Science Allemande från 1915 argumenterade han starkt mot relativitet. Duhem påstod att relativitetsteorin "störtar alla doktriner, i vilka man har talat om rymd, om tid, om rörelse, alla om mekanik och av fysik".
Vetenskaphistoria
Nicole Oresme, en framstående medeltida forskare. Duhem kom att betrakta den medeltida skolastiska traditionen som den moderna vetenskapens ursprung.
Duhem är välkänd för sitt arbete med vetenskapens historia, som resulterade i de tio volymerna Le système du monde: histoire des doktriner kosmologier de Platon à Copernic (Världens system: En historia av kosmologiska doktriner från Plato till Copernicus). Olikt många tidigare historiker (som till exempel Voltaire och Condorcet), som nedvärderade medeltiden, försökte han att visa att den romersk-katolska kyrkan hade hjälpt till att främja västerländsk vetenskap i en av dess mest fruktbara perioder. Hans arbete inom detta område föranleddes ursprungligen av hans forskning om ursprunget till statisk elektricitet, där han stötte på verk av medeltida matematiker och filosofer som John Buridan, Nicole Oresme och Roger Bacon, vars sofistikering överraskade honom. Han kom följaktligen att betrakta dem som grundarna av modern vetenskap, efter att enligt honom ha förutsett många av upptäckterna av Galileo Galilei och senare tänkare. Duhem drog slutsatsen att "mekaniken och fysiken som den moderna tiden är berättigat stolt över att fortsätta, genom en oavbruten serie av knappt märkbara förbättringar, från doktriner har erkänts i hjärtat av medeltida skolar."
Vetenskapsfilosofi
Duhems syn på vetenskapsfilosofin är 1906 uttryckt i hans arbete The Aim and Structure of Physical Theory. I detta arbete motsatte han sig Newtons meddelande att Principias lag om universell ömsesidig gravitation härleddes från 'fenomen', såsom Keplers andra och tredje lagar. Newtons villkor i detta hänseende hade redan angripits av kritiska bevisanalyser av den tyske logikern Leibniz och därefter mest känt av Immanuel Kant, efter Humes logiska kritik av induktion. Men nyheten i Duhems arbete var hans förslag att Newtons teori om universell ömsesidig gravitation helt motsade Keplers lagar om planetarisk rörelse eftersom de interplanetära ömsesidiga gravitationsrörelserna orsakade avvikelser från kepleriska banor. Eftersom inget förslag kan härledas logiskt från något som det motsäger, enligt Duhem, kan Newton inte logiskt ha härlett sin gravitationslag direkt från Keplers lagar.
Duhems vetenskapsfilosofi kritiserades av en av hans samtida, Abel Rey, delvis på grund av vad Rey uppfattade som inflytande från Duhems katolska tro.
"Physical Theory and Experiment," in Herbert Feigl & May Brodbeck (ed.), Readings in the Philosophy of Science. New York: Appleton-Century-Crofts, Inc., 1953, pp.235–252.
Duhem, Pierre (1988). The Physicist as Artist: The Landscapes of Pierre Duhem. Edinburgh: Scottish Academic Press. ISBN 0707305349
Duhem, Pierre (1990). "Logical Examination of Physical Theory," Synthese, Vol. 83, No. 2, pp.183–188.
Duhem, Pierre (1990). "Research on the History of Physical Theories," Synthese, Vol. 83, No. 2, pp.189–200.
Duhem, Pierre (1991). German Science. La Salle, Ill.: Open Court. ISBN 0812691245
Duhem, Pierre(1991).The Origins of Statics The Sources of Physical Theory. Boston Studies in the Philosophy of Science. "123". Dordrecht: Springer Netherlands. doi:10.1007/978-94-011-3730-0. ISBN 9789401137300.
Duhem, Pierre(1996).Essays in the History and Philosophy of Science. Indianapolis: Hackett Pub. Co. ISBN 978-0-87220-308-2. OCLC33968944.
↑läs online, www.landrucimetieres.fr .[källa från Wikidata]
↑läs online, lecami.eklablog.com .[källa från Wikidata]
↑Bibliothèque nationale de France, BnF Catalogue général: öppen dataplattform, id-nummer i Frankrikes nationalbiblioteks katalog: 11901029t, läst: 14 augusti 2021.[källa från Wikidata]
↑Lakatos, Imre. (2001). The Methodology of Scientific Research Programmes: Volume 1. Cambridge University Press. p. 21. ISBN 0-521-28031-1
↑Lowinger, Armand. (1967). The Methodology of Pierre Duhem. AMS Press. p. 25. ISBN 9780404040581
↑"Pierre Duhem, himself a distinguished physicist, initiated in heroic fashion, almost singlehandedly, the modern study of the history of medieval science by the simple but effective expedient of reading and analyzing as many medieval scientific manuscripts as possible." — Palter, Robert M. (1961). Preface to Toward Modern Science, Vol. I. New York: The Noonday Press, p. ix.
↑Paul, Harry W. (1972). "Pierre Duhem: Science and the Historian's Craft," Journal of the History of Ideas, 33, pp. 497–512.
↑Murdoch, John E. (1991). "Pierre Duhem and the History of Late Medieval Science and Philosophy in the Latin West," in R. Imbach & A. Maierù, eds., Gli Studi di Filosofia Medievale fra Otto e Novecento. Rome: Edizioni di Estoria e Letteratura, pp. 253–302.
↑"By his numerous publications, Duhem made medieval science a respectable research field and placed the late Middle Ages in the mainstream of scientific development. He thus filled the hiatus that had existed between Greek and Arabic science, on the one extreme, and early modern science in the seventeenth-century Europe, on the other. For the first time, the history of science was provided with a genuine sense of continuity." — Grant, Edward (1996). The Foundations of Modern Science in the Middle Ages. Cambridge University Press, p. xi.
↑Wallace, William A. (1984). Prelude, Galileo and his Sources. The Heritage of the Collegio Romano in Galileo's Science. N.J.: Princeton University Press.
↑”Conceptions of the Scientific Revolution from Bacon to Butterfield”.Reappraisals of the Scientific Revolution(1st). Cambridge: Cambridge University Press. 27 Jul 1990. Sid.14. ISBN 978-0-521-34804-1.
12Duhem, Pierre; Philip P. Wiener(1954).La Théorie Physique: son Objet et sa Structure. Jules Vuillemin. Princeton University Press. ISBN 978-0-691-02524-7.
↑Lakatos, Imre; Paul Feyerabend; Matteo Motterlini(1999).For and Against Method: Including Lakatos's Lectures on Scientific Method and the Lakatos-Feyerabend Correspondence. University of Chicago Press. Sid.45–49. ISBN 978-0-226-46774-0.
↑Lakatos, Imre; John Worrall; Gregory Currie(1980).”5: Newton's Effect on Scientific Standards”.The Methodology of Scientific Research Programmes. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-28031-0.
↑Lakatos, Imre; John Worrall; Gregory Currie(1978).”5: The Method of Analysis-Synthesis”.Mathematics, Science, and Epistemology. Cambridge University Press. ISBN 978-0-521-21769-9.
Alexander, Peter (1964). "The Philosophy of Science, 1850–1910," in D.J. O'Connor, ed., A Critical History of Western Philosophy. New York: The Free Press, pp.402–425.
Jaki, Stanley L. (1992). Reluctant Heroine, The Life and Work of Helene Duhem. Scottish Academic Press.
Jaki, Stanley L. (1993). "Medieval Christianity: Its Inventiveness in Technology and Science," in Technology in the Western Political Tradition. Ed. M.R. Zinman. Cornell University Press, pp.46–68.
Kahler, Erich (1943). "Reason and Science," in Man: The Measure. New York: Pantheon Books, Inc.
Quinn, Philip L. (1974). "What Duhem Really Meant," in Robert S. Cohen & Marx W. Wartofsky, eds., Methodological and Historical Essays in the Natural and Social Sciences. Dordrecht: Reidel Publishing Company.
Schaffers, V. (1922). "Pierre Duhem et la Théorie Physique," Revue des Questions Scientifiques, pp.42–73.
