| Pierre Wantzel | |
| Född | Pierre Laurent Wantzel 5 juni 1814 Paris |
|---|---|
| Död | 21 maj 1848 (33 år) Paris |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École polytechnique, École nationale des ponts et chaussées, école nationale supérieure des arts et Métiers, lycée Charlemagne, |
| Sysselsättning | Matematiker |
| Arbetsgivare | Engineering Arm (1835–1841) École polytechnique (1838–1848) École nationale des ponts et chaussées (1841–1848) |
| Redigera Wikidata | |
Pierre Laurent Wantzel, född 5 juni 1814 i Paris, Frankrike, död 21 maj 1848 i Paris, var en fransk matematiker. I en artikel från 1837 visade han att bland annat dubbling av en kub och tredelning av en vinkel med användning av endast passare och linjal är omöjligt att genomföra. I samma artikel löste han också problemet med att bestämma vilka regelbundna polygoner som är konstruerbara. En regelbunden polygon är konstruerbar om och endast om antalet sidor är produkten av en potens av två och ett valfritt antal distinkta Fermatprimtal (det vill säga de tillräckliga villkor som givits av Carl Friedrich Gauss är också nödvändiga).
Lösningen på dessa problem hade sökts i tusentals år, särskilt av de gamla grekerna. Wantzels arbete försummades dock av hans samtida, det var praktiskt taget oberömt vid tidpunkten för publiceringen, och glömdes i princip bort. Det var först 50 år efter publiceringen som Wantzels artikel nämndes antingen i en tidskriftsartikel eller i en lärobok. Innan dess verkar den ha nämnts endast en gång, av Julius Petersen, i hans doktorsavhandling från 1871. Det var förmodligen på grund av en artikel publicerad om Wantzel av Florian Cajori mer än 80 år efter publiceringen av Wantzels artikel som hans namn började bli välkänt bland matematiker.
Wantzel var också den förste personen som bevisade, år 1843, att om ett kubiskt polynom med rationella koefficienter har tre reella rötter men är irreducerbart i Q[x] (den så kallade casus irreducibilis), så kan rötterna inte uttryckas från koefficienterna med hjälp av enbart reella radikaler, det vill säga, komplexa icke-reella tal måste vara involverade om man uttrycker rötterna från koefficienterna med hjälp av radikaler. Denna sats skulle återupptäckas årtionden senare av (och ibland tillskrivas) Vincenzo Mollame och Otto Hölder.
— Adhémar Jean Claude Barré de Saint-Venant, med anledning av Wantzels död.
Wantzel förbises ofta för sina bidrag till matematiken. Faktum är att det i över ett sekel rådde stor förvirring om vem som bevisade omöjlighetssatserna.
Wantzel dog vid endast 33 års ålder, vilket historiska uppgifter tillskriver överkonsumtion av koffein, opium och yrkesmässig utbrändhet.
|