Pizzasatsen

Figur 1. Om pizzan på bilden delas längs de blå linjerna och två personer tar varannan "slice", får de lika mycket – om pizzan är jämntjock och perfekt cirkulär. Om skärningspunkten ligger på "innanmätet" och detta bildar en cirkel, får de dessutom lika mycket kant.
Figur 4. är en godtykligt vald linje som skär cirkeln. är normalen till genom den godtyckligt valda punkten mellan och .
Figur 5. Pizza med köttfärssås (?) och ägg delad i åtta bitar för två personer. Om snittens skärningspunkt, som i den blå delningen, ligger inom äggets cirkulära (och jämntjocka!) gula får båda lika mycket gula. Ägget som sådant är också cirkulärt så båda får lika mycket ägg, och eftersom båda fick lika mycket gula får de också lika mycket vita. Eftersom fyllningen är cirkulär får båda lika mycket fyllning och eftersom båda fått lika mycket ägg, får de också lika mycket köttfärs. Slutligen: Eftersom hela pizzan är cirkulär och båda fått lika mycket fyllning, får de också lika mycket kant. Den röda delningens skärningspunkt ligger utanför ägget, vilket leder till att detta delas orättvist (men de får lika mycket fyllning, oavsett innehåll, eftersom skärningspunkten ligger på köttfärsen, och därmed lika mycket kant).

Pizzasatsen är en plangeometrisk sats som säger att en cirkulär yta, "pizza", kan delas med rätlinjiga snitt genom en och samma valfria punkt (inom cirkeln – "på pizzan"), så att ytan av de delar som uppstår vid delningen kan fördelas lika mellan "personer" om:

Historik

"Pizzasatsen" publicerades ursprungligen som ett problem i Mathematical Magazine 1967 av L-J. Upton och en lösning av Michael Goldberg publicerades i samma tidskrift 1968.

Bevis

Nedan ges ett generellt bevis för personer:

Betrakta "pizzan" med medelpunkt i och radien i figur 4. De röda linjerna och skär varandra i rät vinkel i punkten De blå linjerna genom är parallella med respektive och skär dessa linjer rätvinkligt i respektive . Sätt , , och . Då ger Pythagoras sats att:

och

Adderar man dessa två får man:

Om man vrider det röda "korset" kring förändras armarnas längder, men förhållandet ovan att summan av kvadraterna på dessa är konstant () gäller i alla lägen. Man bör därför anse , , och som funktioner, etcetera, av vridningsvinkeln snarare än fixa värden och således skriva:

Eftersom varje "pizzaslice" har vinkeln i och varje person tar var n:te bit kommer de fyra delar som samme person får att begränsas av snitt med vinklarna:

och
och
och samt
och

i förhållande till det första snittet. Men de två övre paren motsvarar samma snitt som de två undre och snitten är parvis inbördes vinkelräta, det vill säga utgörs av två stycken kors liknande det i figur 4 vridna kring i förhållande till varandra. Arean av en "slice" kan beräknas genom att integrera trianglar med avståndet från längs en rät linje till pizzakanten som bas över vinkeln i , nedan kallad , på ett motsvarande sätt som man beräknar arean av en cirkel med integration, med den skillnaden att avståndet är en funktion av och inte en konstant radie. Om denna funktion kallas blir arean av en "slice" (från till ) lika med:

och den sammanlagda arean av de fyra delar som samme person får blir då:
.

Men ovan visades ju att om , så är , och och då , det vill säga är konstant, blir den totala arean av de delar personen får:

Q.E.D.

Referenser

Noter

  1. ↑ Att är ritad horisontell (och därmed vertikal) beror enbart på "figurtekniska" skäl och saknar betydelse för resonemanget.
  2. ↑ Eller, för fullständighets skull, där är ett heltal.
  3. ↑ R. Ehrenborg et al., 2022, Sharing pizza in n dimensions, sid 1.
  4. ↑ Eftersom de blå linjerna är parallella med det röda korset följer dessa med i vridningen och således flyttas även och till nya positioner. Beviset för de nya positionerna på , , , , och är såklart identiskt, så resultatet blir ju detsamma.
  5. ↑ En triangels bas är således , dess höjd och dess area blir då .