Prahlada (sanskrit: प्रह्लाद,Prahlāda) är en mytologisk prins bland asurerna, en grupp gudaväsen i hinduismen, känd för sin orubbliga hängivenhet (bhakti) till guden Vishnu. Han är son till asurakungen Hiranyakashipu, som motsätter sig sonens dyrkan av Vishnu och upprepade gånger försöker döda honom. Prahlada förblir trots detta Vishnu trogen och räddas slutligen när Vishnu uppenbarar sig som Narasimha, sin avatar i gestalt av en varelse som är till hälften människa och till hälften lejon, och dödar Hiranyakashipu.
Prahlada framställs som ett fromt och oskuldsfullt barn och har inom hinduisk tradition blivit en förebild för fullständig gudshängivenhet. Berättelserna om honom förekommer i flera hinduiska texter och kretsar kring motsättningen mellan hans tro på Vishnu och faderns fientlighet mot guden. Till berättelsekomplexet hör även Prahladas faster Holika, vars försök att döda honom genom eld misslyckas; denna episod är nära förknippad med den hinduiska högtiden holi.
Mytologi
Prahlada ber till Narasimha medan denne dödar Hiranyakashipu.
Prahlada var son till Kayadhu och Hiranyakashipu, asurernas härskare. Hiranyakashipu hade av Brahma fått en särskild välsignelse som gjorde honom närmast osårbar: han kunde inte dödas av något som fötts ur en levande varelse, vare sig av en människa eller ett djur, vare sig på dagen eller natten, inomhus eller utomhus, på marken, i luften eller i vatten och inte heller med något människotillverkat vapen.
Hiranyakashipu föraktade sonens religiösa hängivenhet eftersom han själv hyste fiendskap mot Vishnu. Trots faderns upprepade varningar fortsatte Prahlada att dyrka Vishnu. Han undervisade även andra unga asurer och lärde dem Narayanas mantra, Om Namo Narayanaya.
Hiranyakashipu försökte därefter på flera sätt döda sin son. Prahlada förgiftades men överlevde, och när daitya-krigare angrep honom med vapen förklarade han att deras försök var meningslösa eftersom Vishnu fanns inom dem. Hiranyakashipu lät därefter de åtta elefanter som enligt hinduisk kosmologi bär upp jorden (aṣṭadiggajas) trampa ned honom, men deras betar krossades när de kom i kontakt med honom. Prahlada stängdes även in tillsammans med giftormar, men dessa lade sig omkring honom och bildade i stället en bädd åt honom.
Enligt en annan episod kastades Prahlada från en höjd ned i en flod men räddades av jordgudinnan Bhumi. Hiranyakashipus syster Holika hade fått en välsignelse som skulle skydda henne mot eld. Hon satte sig därför på ett brinnande bål med Prahlada i knät, men medan Prahlada bad till Vishnu förblev han oskadd och Holika brändes till döds. Episoden förknippas med den hinduiska högtiden Holi.
Ytterligare försök gjordes att döda Prahlada. Asurerna Shambara och Vayu sändes mot honom men besegrades av Vishnu. Prahlada anförtroddes därefter åt Shukra, som undervisade honom i bland annat plikter, vetenskaper och rättskipning. När han återfördes till sin far visade det sig emellertid att hans tro på Vishnu var oförändrad. Hiranyakashipu befallde då daityerna och danavaerna att begrava Prahlada under berg i havet. Med händer och fötter bundna bad Prahlada till Vishnu, som uppenbarade sig för honom, beviljade honom flera önskningar och återställde bergen till sina platser. Prahlada fördes därefter åter inför sin förbluffade far.
Prahlada visar sin far att Vishnu finns överallt.
Konflikten kulminerade när Hiranyakashipu utmanade Prahladas påstående att Vishnu var allestädes närvarande och frågade om guden även fanns i en pelare i palatset. Vishnu framträdde då ur pelaren som Narasimha, en gestalt som var till hälften människa och till hälften lejon. Vid skymningen grep Narasimha Hiranyakashipu på tröskeln, lade honom över sina lår och dödade honom med sina klor. Därigenom kringgicks villkoren i Hiranyakashipus välsignelse: Narasimha var varken människa eller djur, dödandet skedde varken på dagen eller natten, varken inomhus eller utomhus och Hiranyakashipu befann sig varken på marken, i luften eller i vattnet. Klorna utgjorde inte heller något människotillverkat vapen.
Efter Hiranyakashipus död besteg Prahlada asurernas tron och sägs ha regerat fredligt och rättfärdigt. Efter sin död uppnådde han enligt traditionen Vaikuntha, Vishnus och Lakshmis himmelska boning.
.jpg)
