Psykogeografi är ett strategiskt utforskande av urbana miljöer som sker i skärningspunkten mellan konst, arkitektur, geografi, politik och psykologi. Metoden avser att undersöka hur en stadsmiljö medvetet eller omedvetet påverkar individers känslor och beteenden.
Psykogeografin växte inledningsvis fram i Paris i kretsarna runt den Lettristiska internationalen. Begreppet formulerades i mitten av 1950-talet av den franske teoretikern Guy Debord. Ett par år senare utvecklades metoden som en central praktik inom den Situationistiska internationalen. Båda dessa grupperingar var vänsterorienterade rörelser med förankring i konstriktningar som dadaism och surrealism, men i stället för att enbart ägna sig åt ren konstnärlig representation ville lettrister och framför allt situationister ta steget fullt ut till att revolutionera vardagslivet. I detta hänseende var psykogeografin en bärande del i rörelsen.
Under 1900-talets första hälft fördjupades denna utforskning av surrealister som André Breton, vars roman Nadja (1928) skildrar Paris som en labyrint av slumpmässiga möten. Parallellt analyserade filosofen Walter Benjamin stadens rum som en drömlik väv av historia och kommodifiering; medan Raymond Queneau genom sina patafysiska experiment i slutet på 1940-talet utvecklade en egen "litterär topografi", som till exempel att navigera i London med hjälp av en karta över Rom.
Centrala metoder och begrepp
Dérive
Den mest uppmärksammade psykogeografiska metoden är en så kallad dérive (på svenska ofta översatt till 'driva omkring'). Det är en löst definierad taktisk aktivitet där en eller flera personer under en viss tid släpper sina vanliga motiv för förflyttning – såsom arbete, ärenden eller fastlagda fritidsaktiviteter – och istället låter sig dras med av stadslandskapets dolda atmosfärer, arkitektoniska skiftningar och slumpmässiga möten. Debord betonade att en dérive inte är detsamma som en helt planlös promenad, utan snarare ett kontrollerat experiment för att kartlägga stadens känslomässiga zoner och hur det moderna urbana landskapet genom kommersialisering och effektivitetsmaximering förtrycker sina invånare.
Kartor
Psykogeografisk forskning resulterar ofta i alternativa kartor. Ett berömt exempel är Debords och Asger Jorns verk The Naked City (1957), där en traditionell karta över Paris klippts sönder i olika fragment. Fragmenten binds samman med pilar som illustrerar hur de olika stadsdelarna känslomässigt hänger ihop eller hur klyftor uppstår mellan olika urbana atmosfärer, i skarp kontrast till stadsplanerarnas strikt geometriska logik.
Efter 1972
Efter att den Situationistiska internationalen upplöstes 1972 levde begreppet vidare och fick en renässans under 1990-talet, framför allt i Storbritannien. Författare som Iain Sinclair, Stewart Home, Peter Ackroyd och Will Self använde psykogeografiska metoder för att skildra hur historiska lager, politik och glömda berättelser ligger inbäddade i det moderna London och andra urbana miljöer.
Som praktik och teori har psykogeografin med åren kommit att inspirera en lång rad kulturella aktörer, inklusive konstnärer, arkitekter, poeter, politiska aktivister, urbanister och sociologer. Metoden syftar bland annat till att utmana den funktionella och rationaliserade stadsplaneringen genom att utforska städer på ett lekfullt, subjektivt och kritiskt sätt.
Se även
Ivan Chtcheglov − hans essä Formulaire pour un urbanisme nouveau från 1953 utgjorde fröet till psykogeografin
Jacqueline de Jong − en av få kvinnliga situationister som var med om att utveckla psykogeografiska metoder
Paul Virilio − tangerade ofta psykogeografins tankegångar i sina fältstudier
Musique concrète − musikens motsvarighet som använde sig av bandspelare för att hitta stadens "konkreta" ljud
Referenser
↑Debord, Guy(1955).”Introduction à une critique de la géographie urbaine”(på franska).Les Lèvres nues(Antwerpen)(6).
Wark, McKenzie (2011). The Beach Beneath the Street: The Everyday Life and Glorious Times of the Situationist International. London: Verso. ISBN 978-1-84467-720-7.
Coverly, Merlin (2018). Psychogeography. Harpenden: Pocket Essentials. ISBN 978-1-84344-915-7.
