| Pteropus molossinus Status i världen: Starkt hotad | |
| | |
| Systematik | |
|---|---|
| Domän | Eukaryoter Eukaryota |
| Rike | Djur Animalia |
| Stam | Ryggsträngsdjur Chordata |
| Understam | Ryggradsdjur Vertebrata |
| Klass | Däggdjur Mammalia |
| Infraklass | Högre däggdjur Eutheria |
| Ordning | Fladdermöss Chiroptera |
| Familj | Flyghundar Pteropodidae |
| Släkte | Pteropus |
| Art | Pteropus molossinus |
| Vetenskapligt namn | |
| § Pteropus molossinus | |
| Auktor | Temminck, 1853 |
| Utbredning | |
Utbredningsområde | |
| Hitta fler artiklar om djur med | |
Pteropus molossinus är en däggdjursart som beskrevs av Coenraad Jacob Temminck 1853. Pteropus molossinus ingår i släktet Pteropus och familjen flyghundar. Inga underarter finns listade. Arten ingår inom släktet i en artgrupp som är uppkallad efter Pteropus pelagicus (tidigare känd som Pteropus insularis).
Det svenska trivialnamnet Pohnpeiflyghund förekommer för arten.
Pteropus molossinus är lite i släktet Pteropus och den når en kroppslängd av 140 till 148 mm, saknar svans och har en vikt vid 129 g. Underarmarna är 94 till 98,5 mm långa, bakfötterna har en längd av 31 till 32 mm och öronen är 15 till 17 mm stora. Kännetecknande för huvudet är små spetsiga öron som nästan är gömda i pälsen och ögon med gulbrun regnbågshinna. Mellan ögonen ligger en region som är intensiv ockra. Pälsen på ryggen har främst en rödbrun färg med några inblandade gråa hår. Det finns inga längre hår vid axlarna liksom en mantel men hannar har kring körtlar på axlarna orange hårtofs. Pälsen ovanför på djurets nacke och huvud är mörkare än på ryggen. Mellan vingarna ligger endast en smal remsa med päls på ryggen som påminner om flyghundar i släktet Dobsonia. En klo vid andra fingret som finns hos många flyghundar är bra utvecklad. Vid kraniet är den del som bildar nosen (rostrum) kort och bred och okbensbågen är stor. Anmärkningsvärd är särskild små innre framtänder i underkäken. Däremot är de övre hörntänderna vid roten breda.
Denna flyghund förekommer på några atoller som tillhör Mikronesien. Den största ön där flyghunden lever och fyndplatsen för typexemplaret är Pohnpei. Där når djuret 772 meter över havet. Arten vistas i tropiska skogar samt mangrove och äter frukter och blommor. Per kull föds en unge. Frukter som äts kommer främst från kokospalm, släktet Pandanus, kapok och släktet Clinostigma. Denna flyghund letar allmänt under natten efter föda och den är ibland dagaktiv. Den kan flyga några kilometer över havet för att nå andra öar. Vid gömstället vilar exemplaren ensam, i par eller sällan i små grupper. En parning är känd från augusti. Ungar som fick di dokumenterades i februari, september och november.
Beståndet hotas av landskapsförändringar. Fram till slutet av 1900-talet jagades djuret för köttets skull. På marknader utanför regionen betraktades köttet som en exklusiv vara. I samband med den globala uppvärmning stiger havsnivån och regnmängden minskar. I centrum av Pohnpei inrättades ett 5000 hektar stort fågelskyddsområde som även hjälper denna flyghund. IUCN kategoriserar arten globalt som starkt hotad.
|