| R-29 | |
| | |
| Typ | SLBM |
|---|---|
| Ursprungsland | |
| Servicehistoria | |
| Brukstid | 1974 – 2003 |
| Används av | Sovjetunionen/Ryssland |
| Produktionshistoria | |
| Designdatum | 1964 – 1972 |
| Varianter | R-29, R-29D |
| Specifikationer | |
| Längd | 13 meter |
| Vikt | 33 ton |
| Diameter | 1800 mm |
| Stridsspets | 1 |
| Sprängkraft | 1 Mt (R-29) 0,8 Mt (R-29D) |
| Motor | Tvåstegsraket |
| Bränsle | Kvävetetroxid och dimetylhydrazin |
| Styrsystem | Tröghetsnavigering |
| Vapenbärare | Projekt 667B Murena och Projekt 667BD Murena-M |
| Prestanda | |
| Räckvidd | 7800 km (R-29) 9100 km (R-29D) |
| Precision | CEP 1,5 km (R-29) CEP 0,9 km (R-29D) |
R-29 (NATO-rapporteringsnamn SS-N-8 Sawfly) var en sovjetisk ubåtsbaserad ballistisk robot som utgjorde huvudbeväpningen på ubåtarna i Projekt 667B Murena och Projekt 667BD Murena-M.
Robotsystemet började utvecklas i september 1964. Målet var att konstruera en robot som kunde avfyras mot mål i USA från de relativt säkra farvattnen i Barents hav och Karahavet. Tidigare hade de robotbärande ubåtarna varit tvungna att passera Island och ta sig ut i Nordatlanten på sina patrulleringar.
De första provskjutningarna ägde rum i Svarta havet från den ombyggda testubåten K-118 1969–1971 och fortsatte senare i Vita havet från ubåten K-145 i mars 1971. Den femte roboten exploderade vid avfyringen och skadade ubåten så allvarligt att den blev liggande på varv till augusti 1972. I mars 1974 togs systemet i tjänst ombord på Murena-klassen.
1978 introducerades en moderniserad variant kallad R-29D med längre räckvidd och högre precision. Den baserades på de förlängda ubåtarna av Murena-M-klassen som kunde bära med sig 16 robotar mot de tidigare 12.
I början av 1990-talet började robotsystemet avvecklas och ersättas av R-29R och R-29RM Sjtil. De avvecklade robotarna användes i stället som bärraketer under namnet Vysota (ryska: Высота, ”höjd”).
Roboten är tillverkad i aluminium och drivs av flytande bränsle. För att få roboten så kort som möjligt är raketmotorerna placerade i en vertikal brunn i botten av bränsletankarna. Till skillnad från tidigare robotar tankas R-29 redan på fabriken och tillsluts sedan hermetiskt. Det minskar risken för olyckor förorsakade av läckande oxidationsmedel. R-29 var också den första sovjetiska roboten med en digital styrdator.