Raphael Patai
Uppväxt
Raphael Patai föddes 1910 i Budapest i dåvarande Österrike-Ungern som son till Edith Patai, född Ehrenfeld, och författaren och publicisten József Patai (József Patai(hu)). Modern kom från Nagyvárad och växte upp i en tyskspråkig judisk familj som uttryckte sitt stöd för Ungersk nationalism genom att låta henne gå i ungerskspråkiga skolor. I hemmet talades både ungerska och tyska, och barnen uppfostrades till att behärska båda språken flytande.
Fadern József Patai var en framstående publicist och sionistisk skribent, Han grundade och redigerade den judiska kultur- och politiktidskriften Mult és jövő (”Dåtid och framtid”) som utkom mellan 1911 och 1944. Han skrev även en tidig historia över Ungerns judar samt en biografi över Theodor Herzl. Därutöver grundade han en sionistisk organisation i Ungern som verkade för judisk bosättning i det brittiska Palestinamandatet.
Utbildning
Patai studerade vid rabbinska seminarier samt vid Budapests universitet och Universität Breslau, där han avlade doktorsexamen i semitiska språk och orientalisk historia. År 1933 flyttade han till Palestinamandatet, och 1936 blev han den förste att tilldelas doktorsexamen vid Hebreiska universitetet i Jerusalem. Hans föräldrar anslöt sig till honom i Palestina 1939. Patai återvände därefter en kort tid till Budapest, där han fullbordade sin rabbinska ordination vid Budapests rabbinska seminarium.
Karriär
Under slutet av 1930-talet och början av 1940-talet undervisade Patai vid Hebreiska universitetet i Jerusalem och var sekreterare vid Technion i Haifa. År 1944 grundade han Palestinska institutet för folklore och etnologi, där han under fyra år verkade som forskningsledare. Han var även vetenskaplig ledare för ett program om judisk folkloristik inom kulturinstitutionen Beit Ha’Am i Jerusalem.
År 1947 reste Patai till New York med ett stipendium från Viking Fund for Anthropological Research, senare kallad Wenner-Gren Foundation for Anthropological Research, och bedrev även studier om Mexikos judar.Han bosatte sig därefter i USA och blev amerikansk medborgare 1952. Han var gästprofessor vid flera framstående amerikanska universitet, bland annat Columbia University, University of Pennsylvania, New York University, Princeton University och Ohio State University. Han var professor i antropologi vid Dropsie College mellan 1948 och 1957 samt senare vid Fairleigh Dickinson University. År 1952 fick han även i uppdrag av FN att leda ett forskningsprojekt om Syrien, Libanon och Jordanien för Human Relations Area Files.
Patais forskning var bred men kretsade främst kring de forntida hebréernas och israeliternas kulturella utveckling, judisk historia och kultur samt Mellanösterns antropologi i allmänhet. Han publicerade hundratals vetenskapliga artiklar och ett stort antal böcker, däribland tre självbiografiska volymer. År 1985 medverkade han i en utställning vid Museum of New Mexico.
Priser och utmärkelser
År 1936 tilldelades Patai Bialikpriset för judiskt tänkande tillsammans med Moshe Zvi Segal.
År 1976 erhöll han Anisfield-Wolf Book Award i kategorin judisk historia för boken The Myth of the Jewish Race (direktöversatt 'Myten om den judiska rasen').
