| René Thom | |
| René Thom, 1970. | |
| Född | René Frédéric Thom 2 september 1923 Montbéliard, Frankrike |
|---|---|
| Död | 25 oktober 2002 (79 år) Bures-sur-Yvette, Frankrike |
| Begravd | vieux cimetière de Bures-sur-Yvette kartor |
| Medborgare i | Frankrike |
| Utbildad vid | École normale supérieure, Lycée Saint-Louis, Universitetet i Paris, |
| Sysselsättning | Matematiker, universitetslärare |
| Befattning | |
| Ordförande, fondation Louis-de-Broglie (1991–2000) | |
| Arbetsgivare | Centre national de la recherche scientifique (1946–1951) Université Grenoble Alpes (1953–1954) Strasbourgs universitet (1954–1963) Institut des hautes études scientifiques (1964–1988) |
| Noterbara verk | katastrofteori och Dold–Thoms sats |
| Barn | Françoise Thom (f. 1951) |
| Utmärkelser | |
| Fieldsmedaljen (1958) Brouwermedaljen (1970) Prix de l'État (1970) Nationella förtjänstorden för vetenskap (1995) | |
| Namnteckning | |
| Redigera Wikidata | |
René Thom, född 2 september 1923 i Montbéliard, Frankrike, död 25 oktober 2002 i Bures-sur-Yvette, Frankrike, var en fransk matematiker som fick Fieldsmedaljen 1958. Han gjorde sig känd som topolog och gick vidare till aspekter av vad som skulle kallas singularitetsteori. Han blev världsberömd inom det bredare akademiska samfundet och den utbildade allmänheten för en aspekt av detta senare intresse, sitt arbete som grundare av katastrofteorin (senare utvecklad av Christopher Zeeman).
René Thom växte upp i en enkel familj i Montbéliard, Doubs och tog en Baccalauréat 1940. Efter den tyska invasionen av Frankrike tog hans familj sin tillflykt till Schweiz och sedan till Lyon. 1941 flyttade han till Paris för att studera vid Lycée Saint-Louis och 1943 började han studera matematik vid École normale supérieure och blev agrégé 1946.
Thom tog sin doktorsexamen 1951 vid universitetet i Paris och presenterade i sin doktorsavhandling, med titeln Espaces fibrés en sphères et carrés de Steenrod (Sfärknippen och Steenrod-kvadrater), grunderna till teorin om cobordism, det ämne som han senare skulle få Fieldsmedaljen för.
Efter en stipendium vid Princeton University Graduate College (1951–1952) blev han Maître de conférences vid universiteten i Grenoble (1953–1954) och Strasbourg (1954–1963), där han utnämndes till professor 1957. År 1964 flyttade han till Institut des hautes études scientifiques i Bures-sur-Yvette, där han arbetade fram till 1990.
År 1958 mottog Thom Fieldsmedaljen vid den internationella matematikerkongressen i Edinburgh för grunderna i kobordismteorin, vilka redan fanns med i hans doktorsavhandling. Han blev inbjuden talare vid den internationella matematikerkongressen ytterligare två gånger: 1970 i Nice och 1983 i Warszawa (där han dock inte deltog).
Han tilldelades Brouwermedaljen 1970, Grand Prix Scientifique de la Ville de Paris 1974 och John von Neumann-föreläsningspriset 1976. Han blev den första presidenten, tillsammans med Louis Néel, för den nybildade Fondation Louis-de-Broglie 1973 och valdes till medlem av Académie des Sciences i Paris 1976.
Salvador Dalí hyllade René Thom med målningarna Svalans svans och Europas topologiska bortförande.
Medan Thom är mest känd för allmänheten för sin utveckling av katastrofteori mellan 1968 och 1972, berör hans akademiska prestationer främst hans matematiska arbete inom topologi.
I början av 1950-talet handlade det om det som nu kallas Thomrum, karakteristiska klasser, kobordismteori och Thoms transversalitetssats. Ett annat exempel på detta arbete är Thomförmodandena, vars versioner har undersökts med hjälp av gaugeteori. Från mitten av 1950-talet övergick han till singularitetsteori, av vilken katastrofteori bara är en aspekt, och i en serie djupgående (och för tiden obskyra) artiklar mellan 1960 och 1969 utvecklade han teorin om stratifierade mängder och stratifierade avbildningar, vilket bevisade en grundläggande stratifierad isotopisats som beskriver den lokala koniska strukturen hos Whitneys stratifierade mängder, nu känd som Thom-Mathers isotopisats. Mycket av hans arbete med stratifierade mängder utvecklades för att förstå begreppet topologiskt stabila avbildningar, och för att slutligen bevisa resultatet att mängden topologiskt stabila avbildningar mellan två släta mångfalder är en tät mängd.
Thoms föreläsningar om stabiliteten hos differentierbara avbildningar, som hölls vid universitetet i Bonn 1960, skrevs av Harold Levine och publicerades i protokollet från ett årslångt symposium om singulariteter vid Liverpools universitet under 1969–70, redigerat av C.T.C. Wall. Beviset för densiteten hos topologiskt stabila avbildningar färdigställdes av John Mather 1970, baserat på de idéer som Thom utvecklat under de föregående tio åren. En sammanhängande detaljerad redogörelse publicerades 1976 av Christopher Gibson, Klaus Wirthmüller, Andrew du Plessis och Eduard Looijenga.
Under de sista tjugo åren av sitt liv publicerade Thom huvudsakligen filosofi och epistemologi, och han genomförde en omvärdering av Aristoteles skrifter om vetenskap. År 1992 var han en av arton akademiker som skickade ett brev till Cambridge University i protest mot planerna på att tilldela Jacques Derrida ett hedersdoktorat.
Utöver Thoms bidrag till algebraisk topologi studerade han differentierbara avbildningar genom studiet av generiska egenskaper. Under sina sista år riktade han sin uppmärksamhet mot att tillämpa sina idéer om strukturell topografi på frågor om tanke, språk och mening i form av en "semiofysik".
|