Tolman var son till en framgångsrik affärsman och en kväkarmor. Tolman studerade vid Massachusetts Institute of Technology (MIT), där han tog kandidatexamen i kemiteknik 1903. Han tillbringade följande år med att studera vid Tekniska högskolan i Berlin. innan han återvände till MIT för vidare studier. Han fick sin mentorskap av Arthur Amos Noyes, en pionjär inom fysikalisk kemi, och doktorerade 1910 under Noyes handledning. Han arbetade därefter kortvarigt vid olika universitet före första världskrigets utbrott.
Vetenskaplig karriär
År 1912 utarbetade Tolman konceptet relativistisk massa och skrev att "uttrycket är bäst lämpat för massan av en kropp i rörelse."
Under första världskriget tjänstgjorde han i den kemiska krigföringstjänsten och uppnådde graden major. När kriget var slut fortsatte han att arbeta för regeringen i några år och forskade om kvävefixering.
I ett experiment tillsammans med Thomas Dale Stewart 1916 visade Tolman att elektricitet består av elektroner som flödar genom en metallisk ledare. En biprodukt av detta experiment var ett uppmätt värde på elektronens massa. Detta tidiga arbete väckte Tolmans intresse för kemisk kinetik och statistisk mekanik. Tolman och hans medarbetare vid Fixed Nitrogen Research Laboratory vid University of California tackade regeringen för att de hade gjort det möjligt för dem att bedriva grundforskning som hade liten omedelbar relevans för deras tilldelade projekt och skrev att "en sådan liberal politik är av stor betydelse för att upprätthålla en korrekt vetenskaplig inställning hos personalen på ett forskningslaboratorium."
Tolman var medlem i Technical Alliance år 1919, en föregångare till teknokratirörelsen där han hjälpte till att genomföra en energiundersökning som analyserade möjligheten att tillämpa vetenskap på sociala och industriella frågor.
Richard Tolman och Albert Einstein på Caltech, Pasadena 1932
Tolman intresserade sig för allmän relativitetsteori. Han forskade om tillämpningen av termodynamik på relativistiska system och kosmologi. Han etablerade ett antal teoretiska resultat som är viktiga för studiet av ett expanderande universum. I sin monografi från 1934 med titeln Relativity, Thermodynamics, and Cosmology, visade han hur svartkroppsstrålning i ett expanderande universum resulterar i kylning – en viktig markering om egenskaperna hos den kosmiska mikrovågsbakgrundsstålningen. Även i denna monografi var Tolman den första personen som dokumenterade och förklarade hur ett slutet universum kunde ha nettonollenergi. Han förklarade hur all massenergi är positiv och all gravitationsenergi är negativ och att de tar ut varandra, vilket leder till ett universum med nollenergi. Hans undersökning av hypotesen om det oscillerande universumet, som Alexander Friedmann hade föreslagit 1922, uppmärksammade svårigheter när det gäller entropi och resulterade i dess fall fram till slutet av 1960-talet. Tolman tolkade astronomiska observationer i termer av den nya kosmologin i samarbete med Edwin Hubble.
Under andra världskriget tjänstgjorde Tolman som vetenskaplig rådgivare till Leslie Groves inom Manhattanprojektet. Han återupptog det civila livet 1947 och publicerade några artiklar om termodynamiken hos ytfaser. Han dog den 5 september 1948, tre veckor efter att, utan förvarning, ha drabbats av en hjärnblödning. Vid tiden för sin död i Pasadena var han chefsrådgivare till Bernard Baruch, USA:s representant vid United Nations Atomic Energy Commission.
Varje år hedrar den södra kaliforniska sektionen av American Chemical Society Tolman genom att dela ut sin Tolman-medalj "som ett erkännande av enastående bidrag till kemin".
↑Pais, Abraham(2005).”Chapter 15: The New Dynamics”.Subtle Is the Lord: The Science and the Life of Albert Einstein. Oxford University Press. ISBN 978-0-192-80672-7
