| Roger Lescot | |
| Född | 18 mars 1914 Lyons sjunde arrondissement, Frankrike |
|---|---|
| Död | 3 februari 1975 (60 år) Paris trettonde arrondissement, Frankrike |
| Medborgare i | Frankrike |
| Sysselsättning | Orientalist, diplomat, översättare |
| Befattning | |
| Ambassador of France to Jordan (1962–1968) | |
| Redigera Wikidata | |
Roger Lescot, född 1914 i Lyon, död 3 februari 1975 i Paris, var en fransk lingvist, orientalist och diplomat. Han är främst känd för sina arbeten om kurdiska, kurdisk muntlig litteratur och yazidier samt för sina översättningar från persiska och spanska till franska.
Lescot studerade litteratur och statsvetenskap samt arabiska, turkiska och persiska vid École nationale des langues orientales vivantes, föregångaren till dagens Institut national des langues et civilisations orientales (INALCO). År 1935 sändes han till det franska institutet i Damaskus, inom det dåvarande Franska mandatet för Syrien och Libanon. Där började han studera kurdiska och genomförde från 1936 undersökningar bland yazidier i norra Syrien.
Under mandatperioden samarbetade Lescot med diplomaten och forskaren Pierre Rondot samt med kurdiska intellektuella ur Bedirxansläkten, däribland Celadet Alî Bedirxan och Kamuran Alî Bedirxan. Han medverkade även i tidskrifterna Hawar (direktöversatt 'Nödropet'), Roja Nû(direktöversatt 'Den nya dagen') och Ronahî (direktöversatt 'Ljuset').
Lescots forskning i Syrien var nära förbunden med den franska mandatförvaltningens militära och politiska verksamhet. Lescot och Rondot följde den kurdiska pressens och litteraturens utveckling för mandatförvaltningen, samtidigt som de stödde flera kurdiska kulturella initiativ. Historikern Jordi Tejel beskriver dem som officerare och forskare med en dubbel roll: de producerade vetenskaplig kunskap om kurderna, men samlade samtidigt information åt mandatmyndigheterna. En senare översikt över den europeiska kurdologins historia beskriver deras verksamhet under krigsåren som omfattande underrättelseinhämtning inom kurdiska samhällen.
I januari 1940 utarbetade Lescot rapporten Bases éventuelles d’une politique kurde (direktöversatt 'Möjliga grunder för en kurdisk politik') för mandatmyndigheterna. Där föreslog han att Frankrike skulle stödja kurdisk språkundervisning och utgivning av läroböcker, tidningar och tidskrifter. Förslaget syftade samtidigt till att motverka sovjetiskt inflytande och göra den kurdiska rörelsen lättare att övervaka. I en skrivelse från mandatförvaltningens Services spéciaux i januari 1941 pekades Lescot ut som den kurdiskkunnige person som skulle infiltrera kurdiska nationalistiska kretsar.
Denna dubbelroll var motsägelsefull, eftersom det kulturella samarbetet med kurdiska intellektuella förenades med en kolonial politik som syftade till att övervaka den kurdiska rörelsen och förhindra politiska eller militära initiativ som kunde skada franska intressen.
Lescot var chef för École d’arabe i Damaskus 1941–1942 och därefter för Institut français de Damas 1942–1944. År 1944 började han tjänstgöra vid det franska utrikesministeriet.
Lescots fältarbete bland yazidier resulterade i Enquête sur les Yézidis de Syrie et du Djebel Sindjar, (direktöversatt 'Undersökning av yazidierna i Syrien och Djebel Sindjar') utgiven 1938. Mellan 1940 och 1942 utgav han dessutom de två volymerna Textes kurdes (direktöversatt 'Kurdiska texter').
Den andra volymen av Textes kurdes (direktöversatt 'Kurdiska texter') innehöll Lescots utgåva och franska översättning av den muntligt traderade kurdiska berättelsen Mamê Alan. Berättelsen hade bevarats och framförts av dengbêjer. Den ska inte förväxlas med Ehmedê Xanîs skrivna diktverk Mem û Zîn (direktöversatt 'Mem och Zin'), även om verken bygger på besläktade berättelsetraditioner.
Efter återkomsten till Frankrike tog Lescot 1945 initiativ till undervisning i kurdiska vid École nationale des langues orientales vivantes. Han undervisade där till 1947, då Kamuran Alî Bedirxan övertog undervisningen.
Tillsammans med Celadet Alî Bedirxan utarbetade Lescot Grammaire kurde: dialecte kurmandji (direktöversatt 'Kurdisk grammatik: kurmanjidialekten'), en omfattande grammatik över kurmanji. Verket utgavs i Paris 1970.
År 1947 lämnade Lescot undervisningen för en diplomatisk tjänst i Kairo. Han kom senare att tjänstgöra bland annat i Iran, där han lärde känna den persiske författaren Sadeq Hedayat. Lescots franska översättning av Hedayats roman Den blinda ugglan utgavs med titeln La Chouette aveugle 1953.
Mellan 1962 och 1968 var Lescot Frankrikes ambassadör i Jordanien. Hans utnämning sammanföll med att de diplomatiska förbindelserna mellan Frankrike och Jordanien återupptogs efter att ha varit avbrutna sedan Suezkrisen 1956.
År 1963 utkom även Lescots franska översättning av Juan Rulfos roman Pedro Páramo.
|