| Robert (Roope) Juntula | |
| Född | 20 mars 1871 Miehoila, Hauho, Storfurstendömet Finland |
|---|---|
| Död | 12 mars 1952 (80 år) |
| Medborgare i | Finland och Kejsardömet Ryssland |
| Sysselsättning | Lantbrukare, gårdsägare |
| Känd för | Historisk förebild till Herr Puntila och hans dräng Matti |
| Redigera Wikidata | |
Robert (Roope) Juntula,född 20 mars 1871 i Miehoila, Hauho, död 12 mars 1952, var en finländsk lantbrukare och gårdsägare. Han är främst känd genom sin koppling till Hella Wuolijoki och Bertolt Brecht och beskrivs i forskningen som den historiska förebilden till titelgestalten i Herr Puntila och hans dräng Matti. Enligt forskningen inspirerade berättelser om Juntula Wuolijokis pjäsutkast Sahanpuruprinsessa, vilket senare utvecklades av Brecht till den färdiga pjäsen.
Enligt Hauhos födelsebok föddes Robert Juntula den 20 mars 1871 på Juntula gård i Miehoila by i Hauho socken. Hans föräldrar var Nehemias Juntula och Matilda Wuolijoki. Föräldrarna gifte sig den 9 mars 1868. Äktenskapet blev kortvarigt då mannen avled innan parets yngste son föddes våren 1872. Modern blev därmed änka med tre små söner och Juho Robert Wuolijoki utsågs till deras förmyndare. Drygt två år senare gifte modern om sig med rusthållarsonen Tuomas Reinholdinpoika Peissu. Juntula gård hyrdes därefter ut och familjen flyttade till Puntila gård i Hauho. Familjen började använda gårdsnamnet Puntila som efternamn, vilket var vanligt i Finland under denna tid. I sitt andra äktenskap fick modern ytterligare åtta barn och blev sammanlagt mor till elva barn. Enligt Erkki Wuolijoki växte Robert, kallad Roope, upp som fosterbarn hos familjen Wuolijoki. Genom denna nära anknytning kom berättelser om honom att bevaras inom släkten och senare återges i litteraturen om Hella Wuolijoki och Bertolt Brechts pjäs Herr Puntila och hans dräng Matti.
Juntula förekommer i samtida material från finska inbördeskriget 1918. I den röda regeringens tidning Suomen Kansanvaltuuskunnan Tiedonantaja den 12 mars 1918 omnämns Robert Juntula från Miehoila i samband med ett mål inför den revolutionära domstolen i Hauho.
Enligt historikern Erkki Wuolijoki anslöt sig Juntula tidigt till den vita sidan under inbördeskriget. Han tjänstgjorde inledningsvis som skidspanare och deltog den 12 mars 1918 i striderna vid Kuorevesi. När den ordinarie befälhavaren tillfälligt var frånvarande övertog Juntula ledningen för den vita styrkan. I striderna stupade en vit soldat och en annan sårades, medan de röda styrkorna led större förluster.
Omkring en vecka senare deltog Juntula i striderna vid Aitolahti. Enligt Wuolijoki uppfattade han inledningsvis de framryckande soldaterna som egna innan det visade sig att de tillhörde den röda sidan och eldgivning utbröt. Under striden sårades Juntula av ett gevärsskott genom armen. Ett annat skott träffade hans packning. Trots sina skador lyckades han ta sig från stridsområdet och vårdades därefter på sjukhuset i Mänttä.
Enligt Wuolijoki var Juntula den ende från Wuolijokiområdet som deltog på den vita sidan under inbördeskriget.
Under 1920-talet var Juntula delägare i sågverksbolaget Carelia Timber. Bolaget grundades av Hella Wuolijoki, som var verkställande direktör och största aktieägare. Juntulas bror Juho Nehemias Parkku var styrelseordförande. Bland övriga aktieägare fanns bland andra Harold Grenfell, Arvi A. Karisto och Arvo Puntila.
Carelia Timber arrenderade mark i Suojärvi och uppförde Liettee sågverk. En del av timret hämtades från Sovjetunionen och exporterades efter sågning till Västeuropa, främst för möbel- och snickeriindustrin. Under 1927–1928 uppgick bolaget i Aunuksen Puuliike.
Enligt Vappu Tuomioja blev Juntula helnykterist efter en bilolycka under vintern, då han i berusat tillstånd körde ut på isen på sjön Roine. När han vaknade nästa morgon och insåg vad som hade hänt lovade han att aldrig mer dricka alkohol. Enligt Tuomioja höll han detta löfte resten av sitt liv och avstod från alkohol fram till sin död 1952.
Roope Juntula är främst känd genom sin koppling till Hella Wuolijoki och Bertolt Brecht. Enligt forskningen utgjorde han den viktigaste historiska förebilden för titelgestalten i Herr Puntila och hans dräng Matti, även om Brechts slutliga rollfigur är en självständig litterär bearbetning.
I sin biografi över Hella Wuolijoki beskriver Erkki Tuomioja Juntula som "farbror Roope" inom Wuolijoki-släkten. Han återger berättelser om att Juntula kunde uppfattas som sträng och auktoritär i nyktert tillstånd men generös, sällskaplig och varm när han var berusad. Dessa motsägelsefulla karaktärsdrag har av forskningen lyfts fram som en viktig inspirationskälla till Puntilafiguren.
Enligt Tuomioja byggde Hella Wuolijokis pjäsutkast Sahanpuruprinsessa på berättelser om Juntula. Under förbudstiden i Finland berättas han bland annat ha lämnat ett födelsedagsfirande för att söka efter alkohol och senare återvänt kraftigt berusad. Episoden återges som ett exempel på de berättelser som kom att knytas till den gestalt som senare utvecklades till Puntila.
I bildtexten till ett samtida fotografi i samma verk identifieras Roope Juntula uttryckligen som förebilden för Herr Puntila.
Forskningen framhåller samtidigt att Puntila inte är ett direkt porträtt av Juntula. Brecht omarbetade Wuolijokis material och skapade en dramatisk gestalt som förenar drag från verkliga personer med pjäsens sociala och politiska teman.
Knopf beskriver samtidigt Roope Juntula som en välbärgad tavastländsk jordbrukare och ovanligt stark person, som ställde höga krav på sina anställda men som under dryckeslag var glad, generös och gästfri. Han återger även en episod där Juntula vid ett födelsedagsfirande hos Hella Wuolijoki reste till Kausala och med hjälp av ett veterinärrecept skaffade mer alkohol när förrådet tagit slut. Episoden inspirerade enligt Knopf Hella Wuolijokis novell Den finske Bacchus, vilken senare utvecklades till pjäsen Herr Puntila och hans dräng Matti.
År 1940 vistades Bertolt Brecht på Hella Wuolijokis herrgård Marlebäck i Iitti, dit han hade flytt undan Nazityskland. Under vistelsen samarbetade Brecht och Wuolijoki kring ett pjäsmanus som byggde på Wuolijokis tidigare utkast Sahanpuruprinsessa. Arbetet resulterade senare i pjäsen Herr Puntila och hans dräng Matti.
Enligt Erkki Tuomioja hade Wuolijoki redan tidigare berättat för Brecht om Roope Juntula och andra personer ur sin släkts och hembygds historia. Dessa berättelser utgjorde en del av det material som låg till grund för pjäsens huvudgestalt.
Roope Juntulas betydelse har främst behandlats inom forskningen om Hella Wuolijoki och Bertolt Brecht. Forskningen beskriver honom som den viktigaste historiska inspirationskällan till Puntilafiguren, samtidigt som den framhåller att Brechts slutliga gestalt är en litterär konstruktion och inte ett direkt porträtt av en enskild person.
Erkki Tuomioja och Erkki Wuolijoki återger båda berättelser om Juntula som bevarats inom Wuolijoki-släkten. Dessa berättelser har senare fått stor betydelse i beskrivningen av bakgrunden till Herr Puntila och hans dräng Matti.
Trots att Roope Juntula inte var en offentlig person under sin livstid har hans namn bevarats genom kopplingen till Herr Puntila och hans dräng Matti, som hör till Bertolt Brechts mest spelade och internationellt uppmärksammade pjäser. Genom forskning om Hella Wuolijoki och Brecht betraktas han som den historiska förebilden bakom en av den moderna dramatikens mest kända gestalter.
Vappu Tuomioja beskriver Juntula som den historiska förebilden till Puntila och avslutar sin skildring med att konstatera att han är begravd på Hauho kyrkogård. Hon framhåller att berättelserna om honom utgjorde grunden för den teatergestalt som senare blev Herr Puntila.
Roope Juntula har även uppmärksammats i senare lokalhistoriska sammanhang. I ett festtal vid MTK Lammi–Tuulos 100-årsjubileum 2018 lyfte Jouni Lehtonen fram honom som den historiska förebilden för Puntila-gestalten och som en representant för det tavastländska jordbrukarsamhället och dess kultur.