| Rudolf Kohlrausch | |
| | |
| Född | 6 november 1809 Göttingen |
|---|---|
| Död | 8 mars 1858 (48 år) Erlangen |
| Medborgare i | Kungariket Hannover |
| Utbildad vid | Göttingens universitet |
| Sysselsättning | Fysiker, matematiker, universitetslärare, lärare |
| Arbetsgivare | Philipps-Universität Marburg Friedrich-Alexander-Universität Erlangen-Nürnberg |
| Barn | Friedrich Kohlrausch (f. 1840) |
| Föräldrar | Friedrich Kohlrausch |
| Utmärkelser | |
| Hedersledamot av Physikalischer Verein (1854) | |
| Redigera Wikidata | |
Rudolf Hermann Arndt Kohlrausch, född den 6 november 1809 i Göttingen, Tyskland, död den 8 mars 1858 i Erlangen, Tyskland var en tysk fysiker.
Kohlrausch var son till den kungliga hannoverske skolchefen Heinrich Friedrich Theodor Kohlrausch. Han var gymnasielärare i matematik och fysik, varav en gång i Lüneburg, Rinteln, Kassel och Marburg. År 1853 blev han extra ordinarie professor vid universitetet i Marburg och 1857 ordinarie professor vid universitetet i Erlangen.
Kohlrausch var far till Friedrich Wilhelm Georg Kohlrausch och farfar till Karl Wilhelm Friedrich Kohlrausch.
År 1854 introducerade Kohlrausch relaxationsfenomenet och använde den utsträckta exponentialfunktionen för att förklara relaxationseffekterna av en urladdande Leidenkondensator. I ett experiment 1855 (publicerat 1857) med Wilhelm Weber (1804–1891) visade han att förhållandet mellan elektrostatiska och elektromagnetiska enheter producerade ett tal liknande värdet på gånger ljusets hastighet, en konstant som de kallade . Kirchhoff insåg att förhållandet är lika med ljusets hastighet. Denna upptäckt var avgörande för Maxwells antagande att ljus är en elektromagnetisk våg.
Kohlrausch gav en rent vetenskaplig grund åt Voltas grundförsök, i det han med en särskilt inrättad apparat (kondensator) undersökte de elektriska spänningslagarna och med sin elektrometer lagarna för elektriskt laddade kroppars inverkan på varandra. Man har honom att tacka även för ett experimentellt bestyrkande av Ohms lag. Mest berömd blev Kohlrausch genom sitt samarbete med Weber vid uppställandet av det så kallade absoluta måttsystemet för de elektriska storheterna, genom vilket alla måttbestämningar kunde återföras till några få rationella enheter (Elektrodynamische Massbestimmungen, 1856).
|