Vägvråk

Vägvråk Status i världen: Livskraftig (lc)
Systematik
Domän	Eukaryoter Eukaryota
Rike	Djur Animalia
Stam	Ryggsträngsdjur Chordata
Understam	Ryggradsdjur Vertebrata
Klass	Fåglar Aves
Ordning	Hökfåglar Accipitriformes
Familj	Hökar Accipitridae
Släkte	Rupornis
Art	Vägvråk R. magnirostris
Vetenskapligt namn
§ Rupornis magnirostris
Auktor	(Gmelin, 1788)
Utbredning
Synonymer
Buteo magnirostris

Vägvråk (Rupornis magnirostris) är en fågel i familjen hökar inom ordningen hökfåglar. Den förekommer i skogskanter över stora delar av Central- och Sydamerika, från Mexiko till Argentina. Namnet syftar på fågelns förkärlek att sitta intill vägar. Arten ökar i antal och beståndet anses vara livskraftigt.

Utseende och läte

Vägvråken är en relativt liten (33–41 cm) vråk med ljusa ögon och streckat bröst som kontrasterar med tvärbandad buk. De olika populationerna skiljer sig åt, men de flesta har grå ovansida, grått huvud med gul vaxhud, bandad stjärt och rostfärgad tvärbandning undertill. Vissa skiljer sig mer, som brun- och rostfärgade saturatus och bruna streckade gracilis (se Utbredning och systematik nedan). Som ungfågel är den, precis som många andra unga vråkar streckad undertill, men stjärten har breda och rätt jämna tvärband. Flykten är snabb och stel och påminner om bandvingad vråk eller en hök. Under vårvintern har den en ljudlig spelflykt.

• 
  Adult
• 
  Adult
• 
  Subadult

Utbredning och systematik

Vägvråken har en vid utbredning från Mexiko till norra Argentina. Den delas upp i två grupper och elva underarter, med följande utbredning:

• Rupornis magnirostris gracilis – öarna Cozumel och Holbox utanför Yucatánhalvön
• magnirostris-gruppen
  • Rupornis magnirostris griseocauda – Mexiko till nordvästra Costa Rica och västra Panama
  • Rupornis magnirostris conspectus – sydöstra Mexiko (Tabasco och Yucatánhalvön) till norra Belize
  • Rupornis magnirostris sinushonduri – öarna Bonacca och Roatán (Honduras)
  • Rupornis magnirostris petulans – sydvästra Costa Rica och västra Panama samt angränsande öar
  • Rupornis magnirostris alius – Pärlöarna (San José och San Miguel) i Panamabukten
  • Rupornis magnirostris magnirostris – Colombia och västra Ecuador till Guyanaregionen och Amazonområdet i Brasilien
  • Rupornis magnirostris occiduus – västra Amazonas i Brasilien, östra Peru och norra Bolivia
• pucherani-gruppen
  • Rupornis magnirostris nattereri – nordöstra Brasilien, i söder till Bahia
  • Rupornis magnirostris saturatus – sydvästra Brasilien till Paraguay, Bolivia och västra Argentina
  • Rupornis magnirostris pucherani – Uruguay och nordöstra Argentina, i söder till Buenos Aires-provinsen
  • Rupornis magnirostris magniplumis – södra Brasilien till Misiones i nordöstra Argentina och angränsande Paraguay

Släktestillhörighet

Vägvråk placerades tidigare i släktet Buteo men förs nu som ensam art till släktet Rupornis.

Ekologi

Vägvråken trivs i skogskanter, från tropiska låglänta skogar till mer ökenartade områden. Som namnet indikerar ses den ofta utmed vägkanter på telefontrådar och stolpar. Födan består framför allt av insekter, men tar även reptiler och små däggdjur.

Status och hot

Arten har ett stort utbredningsområde och en stor population, och tros öka i antal eftersom den gynnas av skogsavverkning. Utifrån dessa kriterier kategoriserar IUCN arten som livskraftig (LC). Världspopulationen uppskattas till i storleksordning fem till 50 miljoner vuxna individer.

Noter

Externa länkar

• Wikimedia Commons har media som rör vägvråk.
  Bilder & media
• Wikispecies har information om vägvråk.
  Artförteckning
• Läten på xeno-canto.org