Russell Crowe

Uppväxt

Crowe föddes i Strathmore Park, en förort till Wellington i Nya Zeeland. Han är son till John Alexander Crowe och Jocelyn Yvonne, född Wemyss, som båda är cateringansvariga på filminspelningar. Hans morfar Stan Wemyss var filmfotograf under andra världskriget, vilket gav honom utmärkelsen Brittiska imperieorden. Crowe härstammar från maorier på sin mors sida. Crowes farfar, John Doubleday Crowe var walesisk från Wrexham och emigrerade till Nya Zeeland där han gifte sig. Crow är kusin till cricketspelarna Martin och Jeff Crowe som båda spelade i nationallaget. Han är även brorson till Dave Crowe som också var en känd cricketspelare.

När Crowe var fyra år gammal flyttade familjen till Australien och bosatte sig i Sydney där fadern John började arbeta för sin far Jack, som hade ett patent på rostfria avgasljuddämpare. Det gick inget vidare och föräldrarna började istället med catering som senare, även det via Jack som också var filmproducent, ledde till att de stod för catering på filminspelningar. De gjorde catering för hela den australiske serien Spyforce (1971–1973) där Crowe berättat att han fick växa upp bland kulisser och skådespelare. Han fick också en replik i serien som en föräldralös pojke mot seriens huvudroll Jack Thompson.

I Australien gick han i skolan på Vaucluse Public School och Sydney Boys High School, där han på den senare satte upp egna pjäser varje fredag, oftast om krig och där alla dog. Han blev populär i skolan genom sina kändisimitationer och spelade både cricket och rugby. Under en skolutflykt till en TV-studio när han var 12 år gammal råkade han också gå ifrån klassen in i en provspelning, där fick han en kort roll i den australiska serien The Young Doctors. Familjen flyttade tillbaka till Nya Zeeland 1978 där föräldrarna började arbeta på ett hotell. Crowe gick där i skolan på Auckland Grammar School and Mount Roskill Grammar School, där han istället blev intresserad av musik och startade bandet Roman Antix.

Tidig karriär

Crowe hoppade av skolan vid 16 års ålder för att hjälpa till att betala räkningarna. Han började arbeta på nattklubbar där han lärde sig DJ:a och träffade Tom Sharplin, som skulle bli en viktig vägledare för Crowes musikaliska karriär. Han antog scennamnet "Russ Le Roq" och gjorde en mindre solokarriär. Under Russ Le Roq släppte han bland annat singlarna "I Just Wanna Be Like Marlon Brando", "Pier 13" och "Shattered Glass". Ingen av singlarna nådde någon listplacering eller gav några direkta framgångar så istället tog han 1984 arbetet som chef på ett spelställe kallat The Venue i Auckland.

Året därpå, 1985, flyttade Crowe tillbaka till Australien med avsikt att återuppta sin skådespelarkarriär och gå på scenskolan National Institute of Dramatic Art, men ett möte med deras scentekniska chef fick honom att ångra sig. Crowe frågade helt enkelt om det var värt för honom att spendera tre år på skolan, han hade då svarat: "Du gör redan det man går där för att lära sig, och du har gjort det i största delen av ditt liv, så det finns inget att lära dig förutom dåliga vanor". När han spelade i en amatöruppsättning av Grease träffade han regissören Daniel Abineri som gav honom sin första professionella roll som både Eddie och Dr. Scott i en nyzeeländsk uppsättning av The Rocky Horror Show 1986. Musikalen fortsatte inpå året därefter där en period på ett halvår följde för Crowe där han inte kunde hitta något arbete för att sedan återuppta rollen igen 1987 för en turné i Australien och Nya Zeeland.

Under tiden med The Rocky Horror Show hann Crowe 1987 också med att göra ett kort inhopp i ett avsnitt av Rafferty's Rules och i fyra avsnitt av Grannar. Han fortsatte med teater i den australiske uppsättningen Blood Brothers (1988) där han spelade rollen som Mickey. Crowe fick ett gott mottagande för rollen men hans motspelare Chrissy Amphlett fick den största uppmärksamheten. Crowe återförenades med regissören Abineri i huvudrollen som Johnny i musikalen Bad Boy Johnny and the Prophets of Doom (1989) som fick gå i ett halvår. Trots att Crowe kom för sent till provspelningen för den romantiska Vägvalet (1990) landade han sin första huvudroll. Regissören George Ogilvie tyckte han såg en desperation i honom som gjorde att han hörde hemma i filmen. Genom inspelningen blev också Ogilvies protogé Stephen Wallace imponerad av Crowe och anlitade honom till sin film Blood Oath (1990) som trots inspelad efter Vägvalet hann få premiär en månad innan.

Genombrott i Australien

När Crowe fick rollen som Andy i Blint bevis (1991) var det första gången ett manus kändes viktigt för honom. Filmen fick ett gott mottagande och gav Crowe bred uppmärksamhet i Australien. I filmen syntes han tillsammans med Hugo Weaving och skulle vinna ett Australian Film Institute Awards för Bästa manliga biroll. Samma år syntes han också i När toffelfabriken tystnar (1991) tillsammans med Anthony Hopkins samt korta roller i serierna Brides of Christ (1991) och Acropolis Now (1991). Året därpå fortsatte de mindre rollerna i TV-serier som Shirty the Slightly Aggressive Bear i ett avsnitt av The Late Show (1992) och ett kort inhopp i den andra säsongen av Räddande änglar. Medan Crowe hade fokuserat på sin skådespelarkarriär lade bandet Roman Antix ned, men tillsammans med bandets gitarrist Billy Dean Cochran startade de 1992 istället rockgruppen 30 Odd Foot of Grunts. 1992 hade också Romper Stomper premiär i vilken Crowe spelar Hando, ledaren för ett nynazistiskt gäng i Melbourne som terroriserar den vietnamesiska befolkningen. Crowe tog rollen trots att alla runt honom uppmanade honom att inte ta rollen, då de menade att den kunde förstöra hans karriär. Filmen och Crowe fick ett mycket gott mottagande och för andra året i rad vann han ett Australian Film Institute Awards, men nu för Bästa manliga huvudroll. Den gen gav honom också status som storstjärna i Australien.

Rollen som Hando gav Crowe flera jobberbjudanden, däribland från USA, som Joshua Chamberlain i det historiska krigsdramat Gettysburg (1993), men han snubblade på mållinjen och rollen gick istället till Jeff Bridges. Istället gjorde han sin första utländska produktion med den kanadensiska romantiska krigsfilmen For The Moment (1993) där regissören Aaron Kim Johnston blivit imponerad av Crowes närvaro framför kameran i hans australiska filmer. Samma år medverkade han också i de något förbisedda och mediokert mottagna filmerna Hammers Over the Anvil (1993), The Silver Brumby (1993), Love in Limbo (1993). Crowe återförenades med Jack Thompson från Spyforce i The Sum of Us (1994) där Thompson spelar fadern till Crowes rugbysspelande karaktär. I filmen blir han kär i John Polsons karaktär och kyssen emellan de två skådespelarna var bådas första kyss med en man. Filmen fick ett mycket bra mottagande från kritiker där, även om alla skådespelare hyllades, Thompson skulle anses stjäla uppmärksamheten.

Crowes första roll i Hollywood blev istället västernfilmen Snabbare än döden (1995) tillsammans med Sharon Stone, Gene Hackman och Leonardo DiCaprio. Crowe hade ursprungligen sökt för en av de mindre rollerna men det var Stone som drev på för att han skulle provspela för en av de ledande rollerna. "När jag såg Romper Stomper tyckte jag Russell inte bara var karismatisk, attraktiv och talangfull utan även orädd. Och jag tycker oräddhet är väldigt attraktivt. Jag blev övertygad om att jag inte kunde skrämma honom" har Stone förklarat. Även regissören Sam Raimi fick tycke för Crowe och beskrev honom som "modig och utmanande. Han påminner mig om hur vi föreställer oss hur en amerikansk cowboy kunde vara". Filmen blev ett finansiellt misslyckande och möttes av blandad kritik men skulle med tiden växa bland publiken och omvärderas bland de mindre nättidningarna. Collider benämnde den år 2020 som en klassiker. Crowe fortsatte i Hollywood och syntes tillsammans med Denzel Washington i science fictionfilmenVirtuosity (1995) som fick ett dåligt mottagande bland kritiker. Samma år medverkade han också i de två sågade filmerna No Way Back och Rough Magic, i den sistnämnda spelade han tillsammans med Bridget Fonda. Han hann också med att släppa debut EP:n The Photograph Kills (1995) med sitt band 30 Odd Foot of Grunts.

Internationellt genombrott

Crowes stora genombrott skedde när han spelade Los Angeles-polisen med kort stubin, Bud White som har en kärleksaffär med en call girl vars arbete hos en skum miljonär som använder sina prostituerade för att utpressa politiker och affärsman sätter honom i en svår situation i neo-noir filmen L.A. konfidentiellt (1997). Trots att filmstudion hade visat oro över att filmen inte hade några stora namn kopplade så fick Crowe rollen genom att även regissören Curtis Hanson hade sett Romper Stomper (1992) och funnit Crowe "motbjudande och läskig, men fängslande". När filmstudion fick se Crowes provfilmning ska de ha blivit så nöjda med hans framträdande att Hanson fick självförtroende nog att även höra av sig till Kim Basinger, Danny DeVito och Kevin Spacey.

L.A. konfidentiellt mottogs mycket väl av både publik och kritiker och hyllades särskilt för sin regi, manus, musik, klippning och skådespel. Desson Howe på The Washington Post hyllade skådespelarna och om Crowe skrev han: "Ny Zeländsk födda Crowe har en unik och sexig tuffhet; föreställ er Mickey Rourke fast utan attityden". Andrew Sarris på The New York Observer tyckte Crowe var det bästa med filmen och skrev: "Herr Crowe ger det djupaste registret med den plågade karaktären Bud White, en roll som inte är lika nedskuren från boken som herr Spaceys eller herr Pearces karaktärer.. men herr Crowe påminner mig vid tillfällen om James Cagney gripande insats i Charles Vidors Dej ska jag ha! (1955), och jag kan inte tänka mig ett högre beröm". Med tiden har filmen hamnat på flera listor om världens bästa film och 2015 blev den utvald att förvaras i USA:s kongressbibliotek på grund av sin kulturella, historiska och estetiska betydelse.

Crowe återvände kort till Australien för att spela in en annan kriminalfilm där han spelar en flyktbilsförare med Heaven's Burning (1997). När han återvände till USA syntes han samma år i den romantiska komedin Breaking Up (1997) tillsammans med Salma Hayek. Även om de ansågs som bra i sina roller tyckte Ken Eisner på Variety att det inte räckte för att bära upp filmen. Crowe tog sedan en paus från skådespelandet för att bland annat spela in 30 Odd Foot of Grunts debutalbum Gaslight (1998). Crowe återvände sedan med sportkomedin Mystery, Alaska (1999) som mottog ett blandat mottagande. Crowe blev runt denna tid också erbjuden rollen som superhjälten Wolverine i X-men (2000) vilken han avböjde men rekommenderade Hugh Jackman istället som fick rollen.

Crowe porträtterade tobak-visselblåsaren Jeffrey Wigand i den biografiska filmen The Insider (1999) tillsammans med Al Pacino och Christopher Plummer. Crowe var själv överraskad när han fick samtalet från regissören Michael Mann och tyckte att han med sina 34 år var för ung för att spela Wigand som skulle föreställa 55 i filmen. Men Mann avvisade det med att han var intresserad av Crowes själ snarare än ålder. För att förberedda sig för rollen umgicks han en dag med Wigand och gick upp i vikt så han vägde mellan 106-108 kg. Filmen blev hyllad av kritiker och Crowes insats skulle stick ut bland recensenterna. Janet Maslin på The New York Times beskrev Crowes hyllningar som: "ett subtilt kraftverk som i sin förvrängda framkallande av Wigand tar sig an en tjock, likgiltig syn av mannen han porträtterar". Richard Corliss på Time Magazine skrev: "När Crowe tar kommandot över skärmen så vaknar The Insider till upprört liv. Det är Alla presidentens män (1976) med Deep Throat i centrum, en insider manad att berätta sanningen". För sin insats blev han nominerad till sin första Oscar för Bästa manliga huvudroll samt en BAFTA och Golden Globe Award i samma kategori.

Gladiator och A Beautiful Mind

Även om skådespelare som Antonio Banderas, Tom Cruise och Mel Gibson övervägdes för rollen som den romerska generalen Maximus Decimus Meridius i Gladiator (2000) så var det Crowe som landade rollen då producenterna varit så imponerade av honom i L.A. konfidentiellt (1997). Allt Crowe fick reda på innan inspelning, och som räckte för att tacka ja, var att filmen hade en 100 miljoner dollar budget, den skulle regisseras av Ridley Scott och att han skulle spela en romersk general. Manuset han fick var bara på 32 sidor nästan helt utan dialog. Så mycket utvecklades med inspelningen mellan Crowe och Scott, däribland generalens namn. Även Crowes replik "Styrka och ära" kommer från hans skola Sydney Boys High Schools motto på latin: "Veritate et Virtute". Mycket av Crowes karaktärs dialog anses vara ikoniskt, däribland citatet: "Are you not entertained?". Det fanns också dialog som Crowe inte var nöjd med, som när hans karaktär presenterar sin identitet vid gladiatorspelen och avslutar med: "Och jag kommer få min hämnd, i detta liv eller nästa" vilket han var nära att vägra att säga, men efter att ha provat ska han ha vänt sig om till Scott och sagt:

"Det var skit, men jag är den bästa skådespelaren i världen och jag kan få skit att låta bra".

-Crowe om viss dialog i Gladiator (2000).

Inspelningen påbörjades bara några månader efter The Insider var färdiginspelad och han lyckades under den tiden gå ner 22 kg samt skaffa sig en muskulös figur. Crowe gjorde också sina egna stunts i filmen vilket drog på sig en hel del skador. Förutom en del ärr har flera skador gjort sig påminda genom livet som i axlarna, knäna, ena hälen, ett revben och i höften. Filmen blev den näst mest inkomstbringande filmen under året och fick ett positivt bemötande från kritiker. Crowes insats blev hyllad. Kenneth Turan på The Los Angeles Times skrev att han bidrog med en "väsentlig fysisk och psykologisk realism till rollen". Joe Morgensten på The Wall Street Journal skrev att Crowe: "inte försöker använda några trick för att bevisa något för oss. Han bevisar det genom ett gammeldags sätt genom att våga vara tystlåten, om inte tyst, och intensivt oförsonligt stark." Crowe vann i kategorin Bästa manliga huvudroll på Oscarsgalan och Critics Choice Awards. Han blev även nominerad i samma kategori på både BAFTA och Golden Globe Award. Crowe har sagt att rollen därefter förändrade hans liv. Dels i hur mycket han blev igenkänd och har berättat om en historia hur en stor folkmassa samlades utanför en italiensk butik han besökte och började skrika "Maximus".

Crowe syntes samma år som kidnappningsförhandlare i Proof of Life (2000) tillsammans med Meg Ryan. Filmen mottogs inte väl av varken kritiker eller biobesökare och ledde till att den knappt spelade in sin produktionskostnad. Crowe ansågs dock vara behållning vilket David Hansen på Newsweek beskrev som: "mest övertygande aspekten av Proof of Life är tack vare Crowes tystlåtna sammanbitna karisma. Det är en roll som Bogart hade kunnat spela – Den amoraliske tuffa killen som stiger inför det moraliska tillfället, och Crowe ger det precis rätt ton av maskulinitet med grusig röst".

Året därpå porträtterade Crowe den schizofrena matematikern och Nobelpris-vinnaren John Nash i Ron Howards A Beautiful Mind (2001). Filmen blev en succé med mestadels positiva recensioner där Crowe hyllades för sin insats särskilt av matematiker och Nash själv. Crowe skulle för tredje året i rad bli Oscarsnominerad för Bästa manliga huvudroll. Alla tre filmer (The Insider, Gladiator och A Beautiful Mind) var också Oscarsnominerade till Bästa film där både Gladiator och A Beautiful Mind vann priset. Det gjorde Crowe till den första att vara med i film som vann Bästa film två år i rad sedan Walter Pidgeon var med i både Jag minns min gröna dal (1941) och Mrs. Miniver (1942). Crowe vann däremot både BAFTA och Golden Globe Awards i samma kategori. Han avböjde också rollen som Aragorn i Sagan om ringen-filmerna (2001-2003) då han kände att regissörer nu pressades av filmstudion att anställa Crowe, efter alla succéer. Med sitt band 30 Odd Foot of Grunts lyckades han också få skivkontrakt och släppa bandets andra album Bastard Life or Clarity som nådde plats 7 under en vecka på den australiska albumlistan.

Master and Commander och Cinderella Man

Crowe följde upp A Beautiful Mind (2001) med den något lättsammare äventyrsfilmen Master and Commander – Bortom världens ände (2003) regisserad av Peter Weir där Crowe har huvudrollen som kaptenen över HMS Surprise som är på jakt efter en fransk Kapare under Napoleonkrigen. Crowe tackade ja till rollen främst för att få arbeta med Weir då han inte riktigt kunde se sig själv som en sjöfarare. Filmen baserades på en blandad kompott på det 20-tal böcker inom Aubrey/Maturin-serien av Patrick O'Brian och skulle precis spela in sin produktionsbudget. Både filmen och Crowe skulle till största del få positiva recensioner, men de mötte även kritik, dels för de tog för stora friheter från romanerna. Filmen skulle ändå få 10 nomineringar på Oscarsgalan däribland Bästa film. Crowe blev nominerad till en Golden Globe Awards för Bästa manliga huvudroll. Filmen markerade Crowes femte medverkan i en film som nominerats till Bästa film på Oscarsgalan på sex år mellan 1997 och 2003 (L.A. konfidentiellt, The Insider, Gladiator, A Beautiful Mind och Master and Commander – Bortom världens ände).

Crowe släppte samma år sitt tredje fullängdsalbum Other Ways of Speaking, med bandet 30 Odd Foot of Grunts. Crowe skulle sedan vara berättarröst i dokumentärfilmen Colour of War: The Anzacs (2004) som följer den australiska och nyzeeländska armékåren under andra världskriget. Året därpå upplöstes 30 Odd Foot of Grunts, och Crowe och några av medlemmarna började istället samarbeta med den kanadensiska musikern Alan Doyle från gruppen Great Big Sea. Tillsammans startade de gruppen The Ordinary Fear of God som släppte sitt första och enda album samma år, My Hand, My Heart. På albumet skrev de mer pianobaserade låtar som singeln "Mr. Harris", en låt Crowe skrev åt skådespelaren Richard Harris som avled 2002. De båda blev goda vänner under inspelningen av Gladiator (2000).

År 2005 återförenades Crowe också med regissören Ron Howard i den biografiska Cinderella Man (2005) där han porträtterar boxaren James J. Braddock som jagar världsmästerskapstiteln mitt i den stora depressionen. Filmen fick ett bra mottagande från kritiker där både Crowe och hans medspelare Paul Giamatti blev hyllade för sina insatser. Men där Giamatti blev Oscarsnominerad fick Crowe nöja sig med en nominering till Golden Globe Awards. Filmen underpresterade på biograferna vilket gjorde Crowe besviken då han tyckt han ansträngt sig mer än i någon annan film. Han hade också försökt få rollen i många år, men blev inte bekräftad för den förrän han vunnit sin Oscar. Året därpå återförenades han också med regissören Ridley Scott inför den romantiska komedin Ett bra år (2006), den första filmen av tre konsekventa filmer de gjorde ihop tre år i rad. Huvudrollen som Max Skinner ansågs vara en förändring från Crowes vanliga roller, där somliga kritiker lade märke till en mognad eller belåtenhet. Crowe själv sade att skådespelande inte kändes så viktigt för honom längre men att det var på tiden att de båda återförenades. Filmen fick ett dåligt mottagande från kritiker och blev en finansiell flopp. Scott trodde filmens dåliga mottagande berodde på att Crowe blev gripen i New York 2005 efter att ha slängt en telefon på en hotellanställd.

Under denna tid började Crowes dragningskraft dala då han inte längre var ett namn som kunde garantera besökare till biograferna. Han började också mer och mer synas i biroller som i Scott och Crowes tredje samarbete American Gangster (2007) där han även återförenades med Denzel Washington. Filmen blev till skillnad från Ett bra år mycket väl mottagen av kritiker där särskilt skådespelarna hyllades. Kritikern Roger Ebert skrev att Crowes insats bidrog enormt till historien. Samma år hade han birollen som antagonisten Ben Wade bredvid Christian Bale i västernfilmen 3:10 to Yuma (2007). Filmen var en nyinspelning av filmen med samma namn från 1957. Även om det inte blev en succé på biografer skulle den få ett gott mottagande från kritiker där David Denby på The New Yorker kallade Crowe för ett "skådespelargeni". Crowe medverkade också i två dokumentärer 2007, Bra Boys: Blood Is Thicker than Water handlar om gängkriminella i Sydneys surfkultur som förutom våldsamma uppgörelser och engagerar sig i samhällsaktivism. Crowe hör som berättarröst. I den andra, South Side Story (2007), som är en dokumentärserie i sex avsnitt följer han rugbylaget South Sydney Rabbitohs.

Robin Hood och Les Misérables

Crowe fortsatte i biroll som CIA-chef i hans och Scotts fjärde samarbete Body of Lies (2008) där han syntes bredvid Leonardo DiCaprio. Inför rollen gick han upp 28 kg i vikt och uttryckte att på grund av filmens utforskning av amerikansk utrikespolitik inte skulle bli populär. Crowe fick rätt då filmen blev en medioker framgång, både han och DiCaprio skulle dock uppskattas av de flesta kritiker. Crowe avböjde också en roll i filmen Australia (2008) vilken precis som Wolverine, även den gick till Hugh Jackman. Crowe återvände i en huvudroll med filmen Tenderness (2009). Han var tveksam till rollen och gick bara med på att göra den om hans karaktär fick mer utrymme och om han fick göra en voice-over till sin roll. Han hade bara nio inspelningsdagar och filmen fick ett dåligt mottagande.

Crowe medverkade samma år i den politiska thrillern State of Play (2009) tillsammans med Ben Affleck. Brad Pitt hade först fått huvudrollen som journalisten Cal McAffrey men hoppade av bara en vecka innan inspelning då han inte gillade de ändringar som hade gjorts med manuset. Regissören Kevin Macdonald reste till Australien för att övertala Crowe att ta rollen istället. Crowe var mitt i förberedelserna för att spela in Robin Hood (2010) och hade svårt att se hur TV-serien filmen baserades på, Den tredje makten (2003) skulle kunna fungera som en tvåtimmars-film. Men efter lite förhandling med filmstudiorna kunde han ta rollen och undvika en schemakrock. Det tog ungefär tre timmar i sminket att dölja det långa hår som han låtit växa ut inför Robin Hood. Filmen fick ett gott mottagande från kritiker men spelade precis in sin produktionskostnad.

Inför Robin Hood (2010) återförenades Crowe och Ridley Scott för femte gången där Crowe spelar Robin Longstride vilket baserades på legenden om Robin Hood. Crowe fick en lön på 20 miljoner dollar och 20% av filmens vinst. Under inspelningen drabbades Crowe av frakturer på båda sina ben, i en intervju sade han att han aldrig diskuterade saken med filmbolaget och aldrig tog en dag ledigt utan "bara jobbade på". Filmen spelade in 321 miljoner dollar men var ändå långt under filmbolaget förväntan. Filmen fick inte något bra mottagande från kritiker heller där de flesta ansåg att både filmen och Crowes insats var undermålig. Även Crowes nästa film The Next Three Days (2010) var både undermålig och en nyinspelning (på den franska filmen Pour elle) där Roger Ebert beskrev den som: "...inte en dålig film, det är bara något av ett slöseri på den involverade talangen". Året därpå återvände Crowe till musiken då han och Alan Doyle släppte det akustiska albumet The Crowe/Doyle Songbook Vol III. Albumet nådde som bäst plats 72 på den kanadensiska bästsäljarlistan. Doyle övertygade också Crowe att vara gästskådespelare i hans kompis Allan Hawcos kanadensiska TV-serie Republic of Doyle (2012).

Crowe medverkade tillsammans med RZA i kampsportsfilmen The Man with the Iron Fists (2012) mestadels för att de lärt känna varandra under inspelningen av American Gangster (2007) och för de gick med på att filma alla hans scener på enbart 10 dagar. Hans karaktär Jakknife (döpt efter sitt vapen) skrevs först till stora delar inspirerad av rapparen Ol' Dirty Bastard, men Crowe tyckte han påminde så mycket om Clint Eastwood och hämtade därför sin egen inspiration från dennes karaktärer i Dirty Harry (1971) och Mannen utanför lagen (1976). Samma år medverkade han också i musikalfilmen Les Misérables (2012) baserad på musikalen med samma namn tillsammans med ensemblen Hugh Jackman, Anne Hathaway, Amanda Seyfried, Eddie Redmayne, Samantha Barks, Helena Bonham Carter och Sacha Baron Cohen. Crowe var först missnöjd med sin karaktär och krävde en del övertalning från regissören Tom Hooper. Filmen fick ett gott mottagande från kritiker och blev finansiellt framgångsrik, alla skådespelare skulle hyllas för sina insatser, utom Crowe som antingen blev ignorerad i recensionerna eller blev kritiserad för sin sång.

Man of Steel och regidebut

Kritiken var inte nådig mot kriminalfilmen Broken City (2013) där visserligen både Mark Wahlberg och Crowe skulle ses som behållningen. Däremot skulle dokumentären Red Obsession, där vinodlare och vinälskare blev intervjuade, få ett unisont hyllande mottagande. I filmen hörs Crowe som berättare. Samma år tog Crowe över Marlon Brandos roll som Stålmannens far Jor-El i nyinspelningen Man of Steel (2013), den första filmen av vad som skulle bli franchisen DC Extended Universe. Även Sean Penn och Clive Owen var tänkta i rollen. När han tackade ja till rollen var han inte medveten om att han skulle bära en åtsittande spandexdräkt och inledde därför en intensiv träningsperiod. Filmen blev en inkomstmässig succé men mottog mediokra recensioner från kritiker. Crowe skulle dock få god kritik för sin insats där IGN skrev att han "står ut ordentligt i denna stjärnspäckade ensemble".

Crowe spelade gangster tillsammans med Colin Farrell, Will Smith, Eva Marie Saint och William Hurt i Winter's Tale (2014) baserad på romanen med samma namn från 1983 av Mark Helprin. Martin Scorsese skulle först fått frågan om att regissera filmen, men han kallade projektet "ofilmningsbar". Filmen blev både ett finansiellt och kritiks misslyckande där Crowes scener kallades för "obegripliga". Filmen blev i slutändan mest uppmärksammad för att vara Eva Marie Saints sista roll. Han spelade sedan titelrollen i den bibliska fantasyfilmen Noah (2014) tillsammans med Jennifer Connelly, Emma Watson och Anthony Hopkins. Regissören Darren Aronofsky erbjöd först Christian Bale och Michael Fassbender rollen, men när båda var upptagna med andra projekt tackade Crowe ja till rollen då han gillade hur filmen var ett varnande exempel för hur mänskligheten förstör Jorden. Filmen mottog blandad kritik men blev en finansiell succé.

Crowe återvände till en australisk produktion för första gången på många år med sin regidebut The Water Diviner (2014) där han även hade huvudrollen som bonden Joshua Connor som letar efter sina söner i Turkiet efter Första världskriget. Filmen fick ett blandat mottagande bland kritiker där Kristoffer Viita skrev för SVT: "Sensmoralen om att krig har inga vinnare hamras in under så osubtila former att skammen kryper i kroppen. I slutändan kan inte ens Crowes patenterade mjuktuffhet framför kameran väga upp för hans klumpighet bakom den". Medan Frank Hatherley på Screen Daily tyckte det var en hjärtvärmande entusiastisk och manlig berättelse. På Australian Academy of Cinema and Television Arts Awards fick filmen 14 nomineringar däribland Crowe som Bästa skådespelare. Crowe följde upp sin regidebut med dramat Fathers and Daughters (2015) som mottog till största del negativa recensioner och blev en ekonomisk flopp.

The Nice Guys och The Loudest Voice

Både Crowe och Ryan Gosling var bland de första tillfrågade till sina roller i Neo-noir actionkomedin The Nice Guys (2016). Gosling har påstått att när han läste manuset såg han Crowe framför sig i rollen som torpeden Jackson Healy. "Filmen blev genast så rolig" sade han om det eftersom han aldrig sett Crowe i någon sådan roll. Båda två ville verkligen jobba med varandra och tackade ja inom en tredagarsperiod. Filmen blev hyllad för sin humor, mysterie och de båda skådespelarnas insats där Richard Roeper skrev för Chicago Sun-Times: "Russell Crowe och Ryan Gosling är den roligaste duon än så länge för det här året i The Nice Guys". Filmen skulle dock bli ett finansiellt misslyckande där den knappt spelade in sin produktionskostnad men blev med tiden en kultfilm. Samma år var han värd för sketchprogrammet Saturday Night Live, den enda gång i sin karriär han varit det.

Både Tom Hardy och Javier Bardem var påtänkta innan Crowe axlade rollen som Dr. Jekyll och Mr. Hyde i The Mummy (2017) bredvid Tom Cruise, en nyinspelning av klassiska Mumien-filmer och vad som skulle bli början på franschisen Dark Universe, ett samlat universum baserat på gamla monsterfilmer från filmstudion Universal. Filmens dåliga mottagande med låga recensioner och att den gick med förlust på minst 60 miljoner dollar gjorde att hela projektet med Dark Universe lades ned. Samma år hade han också en kort cameo i Netflix-satiren War Machine (2017). År 2017 startade han också ett nytt band med tillsammans med Alan Doyle och några av skådespelarna från Les Misérables (Samantha Barks, Scott Grimes och Carl Falk) kallat Indoor Garden Party. De släppte sin debutskiva The Musical samma år. Crowe hade sedan en period med filmer där han hade birollen eller mindre roller som, även om de fick bra mottagande, inte fick någon särskild uppmärksamhet som dokumentären Turtle Odyssey (2018), det biografiska dramat Boy Erased (2018), gäst i Last Week Tonight with John Oliver (2018) och den australiska västernfilmen True History of the Kelly Gang (2019).

Crowe återvände i både en huvudroll och uppmärksammad produktion med miniserien The Loudest Voice (2019) där han porträtterade Roger Ailes och får följa denne från när han skapade och byggde den konservativa TV-kanalen Fox News till de sexuella trakasserier som avslutade hans karriär. Inför rollen gick han upp i vikt och lade dessutom till en helkroppsdräkt som gjorde honom ännu större. Han spenderade dessutom mycket tid i sminket och blev kallad oigenkännlig i de flesta recensioner. Serien fick ett mediokert mottagande av kritiker men skådespelarna skulle hyllas av de flesta, däribland Crowe. För sin insats belönades han med en Golden Globe Awards för Bästa manliga huvudroll i en limiterad serie eller TV-film. Samma år var han också berättarröst i en dokumentärserie om fotbollslaget Leeds United FC kallad Take Us Home: Leeds United (2019-2020).

I Unhinged (2020) spelade Crowe en arg man i en bil som ska lära en kvinna (spelad av Caren Pistorius) en läxa efter att ha tutat på honom. Filmen drabbades av covid-19-pandemin och fick sin premiär framskjuten, men skulle också bli den första filmen att gå upp på biografer under pandemin i USA vilket gjorde att den spelade in sin produktionskostnad. Crowe fick ett gott mottagande, även om hans insats kallades för "endimensionell" medan filmen kallades för en "B-film". Crowe var berättarröst i ytterligare en dokumentärserie, som handlade om det Stora barriärrevet i Great Barrier Reef: A Living Treasure (2021). Samma år repriserade han sin roll som Jor-El i Zack Snyder's Justice League (2021) men enbart med röstinspelningar från Man of Steel (2013).

Thor: Love and Thunder och Nürnberg

Med rädsla för att Crowe kunde låta "lite fånig" med den grekiska brytning han önskade gjorde regissören Taika Waititi flera tagningar med honom i superhjältefilmen Thor: Love and Thunder (2022) där han spelade Zeus. Waititi ville också att han skulle göra rollen med brittisk brytning likt den han hade i Gladiator (2000). I slutändan kom de överens om att Crowe hade haft rätt hela tiden och det blev den grekiska brytningen. Crowe ville verkligen göra en rolig roll och gick in med stort engagemang i projektet. Under inspelningen överraskade han alla sina motspelare däribland Chris Hemsworth och Natalie Portman men även Waititi. Hemsworth sade om Crowe: "Jag trodde aldrig jag skulle få uppleva dagen då Russell Crowe uppträder med en antydan av Gladiator-framtoning men med glimten i ögat - total självironisk. Han höll inte tillbaka. Jag är ett så stort fan. Det har jag varit sedan jag började skådespela. Där är sådan tyngd och allvar i hans roller och i honom som en individ. Men att få träffa honom, han har ett fantastiskt sinne för humor och han gjorde allt som Taika bad honom om, vilket var häpnadsväckande". Crowes tolkning av Zeus blev även hyllad av kritiker.

Samma år medverkade han också i streamingfilmerna Prizefighter: The Life of Jem Belcher (2022), The Greatest Beer Run Ever (2022) och Poker Face (2022). Samtliga filmer mottog dåliga recensioner från kritiker, den sistnämnda var dessutom Crowe som regisserade där han återförenades med RZA. Crowe porträtterade den katolska exorcisten Fader Gabriele Amorth i The Pope's Exorcist (2023). Filmen blev välbesökt på biograferna men kritiker skulle ge ett blandat betyg till både filmen och Crowes insats. Han blev nominerad till Sämsta skådespelare på antigalan Golden Raspberry Awards. I en intervju med GQ år 2024 beskrev Crowe sina val av roller att han gör det som tilltalar honom kreativt eller artistiskt på något sätt och inte är så orolig vad folk ska tycka. Att han tycker han har ett helt otroligt roligt jobb och är mycket nöjd med sin karriär.

Crowe spelade präst återigen med skräckfilmen The Exorcism (2024) eller snarare en skådespelare som spelar en präst. Filmen skulle först bara släppas till streaming, men när The Pope's Exorcist (2023) blev en mindre succé fick den gå upp på biografer. Den fick dock inget särskilt gott mottagande även om Benjamin Lee på The Guardian tyckte att Crowe åtminstone gjorde ett tappert försök att lyfta filmen. Han syntes samma år även tillsammans med sin Thor-medskådespelare Chris Hemsworth bror, Liam i krigsfilmen Land of Bad (2024) och kriminalfilmen Sleeping Dogs (2024) vilka även de fick ett dåligt mottagande. Den sistnämnda var nära att skrotas innan premiär. Han hade också en gästroll som röst i den animerade serien Ark: The Animated Series (2024) och syntes med arkivbilder i uppföljaren Gladiator II (2024) som blev både ett kritisk och finansiellt misslyckande. Crowe själv tyckte de förstörde den moraliska kärnan som första filmen hade.

År 2024 hann han också med att återvända till superhjältegenren med Kraven the Hunter (2024) där han spelade titelkaraktärens (Aaron Taylor-Johnson) maffiafar. Även den filmen sågs som ett misslyckande då den förlorade ungefär 71 miljoner dollar och mottog dåliga recensioner, på Rotten Tomatoes har den 15% positiva recensioner från kritiker. Peter Bradshaw på The Guardian skulle dock se Crowe som filmens behållning. Med sitt band Indoor Garden Party släppte han också albumet Prose and Cons (2024) och gjorde en turné där de spelade på bland annat Glastonburyfestivalen. Crowe porträtterade den nazistiske krigsförbrytaren Hermann Göring i Nürnberg (2025), en roll han accepterade för han ville försöka göra honom mänsklig. Filmen skulle få mediokra recensioner och Crowes insats framhölls som filmens styrka av de flesta kritiker. "Crowe ger sin bästa prestation på minst ett decennium, om inte längre..." skrev Alexander Lerman från The Spectator. Rollen var också en Oscarsfavorit, men uteblev när nomineringarna väl presenterades. Crowe mottog Zürich filmfestivals år 2025 Lifetime Achievement Arward.

Vidare karriär

Inom loppet av en vecka i september 2026 hade tre filmer med Crowe premiär i Sverige; The Weight (2026), Beast (2026) och Unabomber (2026). I The Weight spelar han antagonisten, en fängelsedirektör i depressionens Amerika som lockar en fånge, spelad av Ethan Hawke, med ett erbjudande. Filmen fick ett mycket bra mottagande från kritiker även om Hawke ansågs stjäla uppmärksamheten. Den gick också bra på biografer till skillnad från Beast (2026) som inte lyckades locka folk. Den skulle dock få ett positivt bemötande från kritiker. Crowe spelar inte bara MMA-tränare utan var också med och skrev manus. I Netflix-filmen Unabomber porträtterade han psykologiproffessorn Henry Murray som genom ett experiment tärde på den unga Ted Kaczynski innan han blev känd som den inhemska terroristen Unabomber. Filmen fick inget bra mottagande och även om de flesta kritiker tyckte Crowes insats var det mest övertygande med den så ansågs det vara en medioker insats.

Inte heller rollen som klubbägare i The Get Out (2026) övertygade kritiker. År 2026 regisserade Crowe även dokumentärfilmen What Love Builds som handlar om hans musikaliska karriär och hur musiken påverkat hans liv, en film som tog 15 år att göra. Filmen fick premiär på Venedigs filmfestival där den fick ett gott mottagande.

Relationer

År 1989, under inspelningen av Vägvalet (1990), träffade Crowe den australiska sångerskan och skådespelerskan Danielle Spencer. De inledde en relation som gick fram och tillbaka. År 2001 blev han romantiskt involverad i ett förhållande med Meg Ryan efter att de möts på inspelningen av Proof of Life (2000). Förhållandet varade knappt ett år. Crowe och Spencer försonades och gifte sig 7 april 2003, på Crowes 39:e födelsedag. Bröllopet ägde rum på Crowes boskapsgård i Nana Glen i Australien. Paret har två söner, Charles (född 2003) och Tennyson (född 2006). I oktober 2012 rapporterades det att paret hade separerat. Deras skilsmässa fullföljdes i april 2018.

Under inspelningen av Broken City (2013) träffade han skådespelaren och filmarbetaren Britney Theriot. Runt 2020 inledde de en relation.

South Sydney Rabbitohs

Crowe har varit delägare i det National Rugby League-laget South Sydney Rabbitohs sedan 2006. Han har varit en supporter av laget sedan barnsben. Även under tiden som han blev en stor Hollywood stjärna fortsatte han att gå på matcher och hjälpte till att finansiera den ekonomiskt oroliga klubben. När en omstrukturering av ligan infördes under 1990-talet använde han sina Hollywood kontakter för att försöka övertala affärsmannen Ted Turner (en rival till Rupert Murdoch) att rädda klubben från att inte få spela i ligan på två år. 1999 köpte Crowe en mässingklocka som användes för att inviga den första matchen i ligan 1908, för 42 000 australiska dollar på en insamling för klubbens juridiska kamp för att få återinträda i ligan.

År 2005 gjorde han South Sydney Rabbitohs till det första laget i den australiska ligan att bli sponsrad av en film, då han förhandlade fram ett avtal att Cinderella Man (2005) var tryckta på klubbens tröjor. Den 19 mars 2006 röstade medlemmar i klubben, med 75% majoritet, att Crowe och affärsmannen Peter Holmes à Court skulle få köpa 75% av klubben. De andra 25% skulle fortfarande ägas av medlemmarna. Det kostade dem 3 miljoner australiska dollar och gav dem 4 av 8 platser i styrelsen. Serien South Side Story (2006) följer händelsen.

Crowe hjälpte till att organisera en rugbymatch mellan South Sydney Rabbitohs och Leeds Rhinos på University of North Florida i Jacksonville på Australiendagen den 28 januari 2008. Crowe menade att matchen inte organiserades som ett PR-stunt. År 2009 sparkade Crowe South Sydney Rabbitohs tränare Jason Taylor och en av spelarna David Fa'alogo efter att de två haft ett gräl när de var påverkade av alkohol. Crowe fick be om ursäkt via australiska medier. Samma år övertalade han den eftertraktade brittiska spelaren Sam Burgess att skriva på för South Sydney Rabbitohs. Övertalningen skedde på inspelningen av Robin Hood (2010) där Burgess och hans mor fick komma på besök. Crowe var också inflytelserik när laget lyckades få en annan eftertraktad spelare, Greg Inglis att skriva på år 2011.

År 2010 utreddes Crowes affärsrelationer med ett antal medieföretag av National Rugby League i koppling till South Sydney Rabbitohs lönetak och om det fanns dolda ersättningar till spelarna. Efter att i många år försökt undvika att South Sydney Rabbitohs associeras med vadslagning skrev man 2011 under ett samarbete med spelbolaget Luxbet. År 2011 lyckades Crowe även övertala TV-kanalen Fox att livesända den mindre rugbyligan State of Origin i USA. I slutet av 2012 meddelade South Sydney Rabbitohs att Crowe skulle sälja sin andel av laget men i mars 2013 sade ordföranden Nick Pappas att Crowe inte skulle sälja.

När South Sydney Rabbitohs vann ligan för första gången på 43 år, 2014 så var Crowe närvarande.

Andra sportintressen

Crowes kusiner Martin Crowe och Jeff Crowe var båda lagkaptener i Nya Zealands nationella cricketlag. Crowe både följer och utövar sporten. Han var lagkapten i det "australiska" laget när de i en Hollywood-match spelade mot ett "engelskt" lag. Den 17 juni 2009 var Crowe kommentator åt Sky Sports under en match med Australien mot England.

Crowe är också en beundrare till Nya Zeelands herrlandslag i rugby union. Han är också en beundrare av Leeds United FC som han även fått göra en dokumentär om. Han har i italienska medier även avslöjat att han följer fotbollslaget SS Lazio. Crowe är också en beundrare till den amerikanska fotbolls ligan NFL. 2007 kommenterade han en match mellan Indianapolis Colts och Jacksonville Jaguars.

Crowe är vän med den förre tränaren i amerikansk fotboll av University of Michigan Wolverines, Lloyd Carr. De blev vänner när Crowe hörde att Carr använde Cinderella Man (2005) för att motivera sina spelare. Crowe skulle då ha bjudit Carr till Australien för att hålla tal och motivera South Sydney Rabbitohs när deras säsong gick dåligt. Crowe åtgärdade tjänsten när Wolverine senare hade en dålig säsong och flög in för att tala för spelarna innan en match som de faktiskt vann.

Politisk åskådning

Crowe är en supporter till Australiens arbetarparti (ALP). Han visade stöd för premiärministern Julia Gillard i juni 2013 och år 2023 uttryckte Crowe stöd för den australiska premiärministern Anthony Albanese och tyckte Australien ska skata sig lyckligt för de har honom. Under 2022 lånade han ut sin röst till partiets valreklam.

Crowe har varit en frispråkig kritiker till Australiens migrantförvar vilka han beskrivit som "nationens skam" och "jävligt skamligt". I november 2017 erbjöd Crowe sig att återbosätta fördrivna flyktingar som hölls i förvar på ön Manus.

Sammandrabbningar

Under åren 1999-2005, var Crowe involverad i fyra bråk som gav honom ett rykte att ha ett dåligt humör.

1999 hamnade Crowe i bråk med en man och en kvinna på ett hotell i Coffs Harbour i Australien. På en inspelning från en säkerhetskamera kunde han också synas kyssa en man försökte försonas med honom. Två andra män blev frikända efter att de försökt använda videoinspelningarna till att utpressa Crowe.

Innan Crowe medverkade på Oscarsgalan 2001 kontaktade FBI-agenter honom om att Al-Qaida hotat med att kidnappa honom. Han berättade för reportrar: "Det hade någonting att göra med en inspelning en fransk poliskvinna kommit över, tror jag, i antigen Libyien eller Algeriet... det var något om att få bort ikoniska amerikaner i någon form av kulturell destabiliseringsplan".

Under BAFTA Awards 2002 blev en del av Crowes tal bortklippt inför TV-sändningen vilket fick honom att använda starkt språk när han skällde ut producenten Malcolm Gerrie. Delen som klipptes bort var en dikt av Patrick Kavanagh som Crowe lästa för att hedra den då nyligen avlidna skådespelaren Richard Harris, vilket BBC menade var rättighetsskyddad. Crowe bad senare om ursäkt. Senare samma år var han också involverad i ett bråk med affärsmannen Eric Watson på restaurangen Zuma i London. Den brittiske skådespelaren Ross Kemp gick emellan och bröt upp bråket.

I juni 2005 blev Crowe gripen och åtalad för misshandel av polisen i New York efter att ha slängt en telefon på conciergen på The Mercer Hotel som hade vägrat hjälpa Crowe då telefonen inte fungerade på hans hotellrum. Han blev också åtalad för grovt innehav av vapen (telefonen). Conciergen blev behandlad för ansiktssår. Crowe beskrev senare incidenten som "antagligen den mest skamfulla situation jag någonsin hamnat i". Crowe erkände sig skyldig och fick en villkorlig dom. Före rättegången gjordes en förlikning i en stämningsansökan från conciergen Nestor Estrada. Villkoren för förlikningen har inte avslöjats, men att det ingick ungefär 100 000 dollar har rapporterats.

Incidenten med conciergen bidrog till en negativ uppfattning om Crowes offentliga anseende. Crowe försökte även bli vän med australiska journalister för att bättra på uppfattningen. I South Park-avsnittet "The New Terrance and Phillip Movie Trailer" drev man med hans aggressiva tendenser genom att låta honom ha ett eget TV-program, "Fightin' Around the World", där Crowe är kolerisk och seglar världen runt för att slåss med folk utan anledning. I november 2010 uttalade han sig om den stora medieuppmärksamhet han befunnit sig i hos Charlie Rose: "Jag tror det outplånligt har förändrat mig. Det var en väldigt, väldigt smärre situation som utvecklades till något överdrivet. Mer våld utövades mot mig medan jag gick från min bil till rättssalen av den väntande median än vad jag någonsin gjort... det påverkade definitivt mig mycket... psykologiskt".

År 2011 riktade Crowe kritik mot icke medicinsk omskärelse på Twitter, där han kallade ingreppet "barbariskt och dumt". Han riktade in sig särskilt på den judiska befolkningen att sluta med metoden. Crowes kommentarer blev kritiserade för att vara antisemitiska, vilket han förnekade men bad senare om ursäkt och raderade sitt inlägg.

I oktober 2016 polisanmälde rapparen Azealia Banks Crowe där hon anklagade honom för att ha strypt och spottat på henne och därefter ha kallat henne för "Nigger" under en fest i hans hotellsvit. Åklagarmyndigheten i Los Angeles lade ner anmälan. Året därefter vittnade RZA, som också var gäst på festen, i en intervju om att han enbart bevittnat spottandet, men att Crowe hade spottat på golvet. Han fortsatte med att fördöma Banks "odrägliga och oberäkneliga" beteende. Crowe hävdade själv att han bara avlägsnade Banks från festen då hon hade hotat med att skada andra gäster. RZA förnekade att han hört Crowe nämna rasistiska nedsättande uttryck och bekräftade Crowes berättelse om hot mot andra gäster: "[Banks] hotade med att skära en flicka i ansiktet med ett glas och sen faktiskt tog ett glas för att attackera fysiskt utan någon logisk anledning. Russell blockerade attacken och avlägsnade henne från sviten".

Filantropi

Under inspelningen av Cinderella Man (2005) donerade Crowe pengar till en judisk skola i Montreal vars bibliotek hade brunnit ner efter en mordbrand. En lapp med antisemitiska budskap hade lämnats vid platsen. Crowe hade samtal med skolans ledning och uttryckte sin oro. Han önskade att hans meddelande gick ut till hela skolan. Det avslöjades aldrig hur mycket Crowe skänkte men det startade en insamling från hela Kanada och biblioteket kunde byggas upp. En misstänkt greps och dömdes.

I samhället Nana Glen är han välkänd för sitt engagemang i lokala frågor och de lokala rugbylagen. Efter de australiska skogsbränderna 2019 och 2020 samlade han ihop över 400 000 australiska dollar åt den lokala brandkåren genom att sälja sin South Sydney Rabbitohs hatt. Han donerade också 5000 australiska dollar till varje brigad som deltog i bränderna.

Crowe donerade också 200 000 australiska dollar till en ekonomisk kämpande skola i området nära sitt hem. Pengarna finansierade stora delar av ett projekt att bygga en swimmingpool på skolan. Crowe fick sympatier till projektet när han hörde om att en elev hade drunknat vid en strand på Coffs Harbour, 2001. Han hoppades att poolen skulle hjälpa eleverna bli bättre simmare och lära sig om säkerhet kring vatten. Vid invigningen av poolen hoppade han i fullt påklädd. Rektorn Laurie Renshall från Nana Glen sade om Crowe: "De många saker han gör för oss häruppe, folk vet helt enkelt inte. Vi hade försökt få en pool i tio år."

År 2008 betalade Crowe 35 000 dollar för att plantera sju Magnoliafikusar i Centennial Park i Sydney då det blev känt för honom att parken kämpade med sin budget.

I augusti 2020 donerade Crowe 5000 dollar till en insamling på GoFundMe, startad av regissören Amanda Bailly och journalisten Richard Hall. Pengarna gick till restaurangen Le Chef som förstördes i explosionerna i Beirut 2020. Insamlinge hade som mål att få ihop 15 000 dollar men lyckades få ihop 19 000 dollar. Hall uppmärksammade donationen på Twitter varpå Crowe svarade: "Å Anthony Bourdains vägnar. Jag tror han hade gjort detsamma om han fortfarande var kvar. Jag önskar dig och Le Chef det bästa och hoppas saker är på plats snart."

I juli 2023 spelade Crowe och hans band Indoor Garden Party gratis på en konsert i Bologna för välgörenhet till offren i översvämningarna i Emilia-Romagna 2023.

Film

TV

Teater