Sparks spelar på Rough Trade East, London i september 2017.Bröderna Mael (Ron till vänster, Russell till höger) vid ett TV-framträdande i Nederländerna 1974.Sparks 1974.
Historik
Sparks grundades av de två bröderna Russell Mael (som sjunger) och Ron Mael (som spelar keyboard) 1970 (alternativt 1969 eller 1968) i Los Angeles. Vid sidan av dem, eller bakom dem, om man vill, fanns även gitarristen Earle Mankey, basisten Jim Mankey (även de var bröder) och trummisen Harley Feinstein. Under tiden fram till 1972 gick Sparks under namnet Halfnelson, och det var under det namnet som de kom i kontakt med den kände gitarristen Todd Rundgren. Rundgren skulle senare hjälpa dem att få sitt första skivkontrakt samt att producera deras första album som släpptes 1971. Det sålde dåligt och skivbolaget trodde att deras namn, Halfnelson, var egendomligt och att ett namnbyte skulle göra albumet mer lättillgängligt. Bolaget föreslog "The Sparks Brothers" därför att bandet och låtarna hade så mycket humor, en blinkning till "The Marx Brothers". Killarna i bandet avskydde idén, men godtog "Sparks" som en kompromiss. Efter namnbytet gavs deras första album ut igen, nu med namnet "Sparks". Den sålde inte bättre för det. De släppte "A Woofer In A Tweeter's Clothing" samma år och med de låtarna såg deras bolag till att de fick visa upp sig i England. En kort tour dit med originaluppställningen med bröderna Mankey och Harley Feinstein väckte ett ganska stort intresse bland engelsmännen. (Intervju med Ron och Russell Mael på Channel 4 News av Krishnan Guru-Murthy, publicerat den 9 oktober 2020 på YouTube)
När Sparks sedan åkte på sin första Europaturné kom bröderna Mael, efter att ha blivit mycket varmt mottagna av den engelska musikpressen, att lämna USA och resten av bandet för London. Då de med anledning av detta sedan behövde ett bakgrundsband satte de in en annons i tidningen Melody Maker och snart hade gitarristen Adrian Fisher, basisten Martin Gordon och trummisen Norman "Dinky" Diamond infunnit sig. Med dessa tre i säkert förvar skulle de snart spela in den framgångsrika LP:n Kimono My House som nådde Top 5 i Storbritannien1974. Albumet åtföljdes bland annat av listtvåan "This Town Ain't Big Enough for Both of Us".
Bröderna Mael hade under sina år som studenter på UCLA arbetat vid sidan av med att styla modeller till klädkataloger. Detta skulle i stor utsträckning komma att påverka skapandet av deras idag legendariska musik, deras galna scenframträdanden, deras nyskapande men gammalmodiga utstyrslar (se Ron Maels mustasch) och skivomslag som alla fullkomligt sprudlar av energi, blinkningar åt modevärlden och åt andra musikgenrer.
Sparks var på 1970-talet, vid sidan av Sweet, Mott the Hoople Marc Bolan, David Bowie och Slade bland de allra största glamrock-banden. Senare skulle de dock överge glittret för att liksom exempelvis Bowie framgångsrikt ge sig i kast med den växande disco-rörelsen. Men där lät de sig inte uppehållas för länge. På albumet som följde hade de givetvis bytt genre igen.
↑In his autobiography, Peter Hook relates a New Order concert in Milano in 1982 where they did a cover of the 1979 Sparks track, "When I'm With You". Hook also wrote that New Order's "Temptation" and "Hurt" were inspired in part by Giorgio Moroder's "production on the wonderful Sparks track "Number one in Heaven"." Hook, Peter(2007).Substance: Inside New Order. Simon & Schuster
↑Björk talks about the records that changed her life. "Sparks: Kimono My House. [...] "’This House Ain’t Big Enough For The Both Of Us!’ They were my cheesy fantasies when I was eight. they were exotic, I guess. My parents were into heavy hippy Hendrix music at the time and I thought that was very boring and repetitive. Sparks were the most refreshing thing in my life." Aston, Martin(10 July 1993).”Rebellious Jukebox”.Melody Maker. Bjork also said: "I loved the way Russell Mael sung like a geisha, and that they were into wearing geisha clothes, as I was really into Japanese people". ”Björk Guðmundsdóttir’s Record Collection”.Q magazine. October 1993.
↑Easlea, Daryl (2009). "In an interview recently, the Human League cited that record as the thing that got them excited and focused on what they were doing."
↑Easlea, Daryl (2009). Duran Duran bassist John Taylor: "["This Town ain't..."] was one of the songs that one had to have immediately." Duran Duran singer Nick Rhodes: "There was something about them that was very different. I was immediately fascinated with that song."
↑Easlea, Daryl (2009). "Franz Ferdinand had erupted in early 2004 [...] Alex Kapranos, their lead singer, did a piece in the NME entitled why I love the Sparks. "It's only after a few listens you really can get into it [...] Then your really fall in love and bands change your life. Now I can't imagine life without them"."