| SR 12 | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Ormbäraren |
| Rektascension | 16t 27m 19,5055s |
| Deklination | -24° 41′ 40,4148″ |
| Skenbar magnitud () | +13,09 till 13,53 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | M3+M8 |
| Variabeltyp | T Tauri-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | -5,64832 ± 0,01018 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: -7,703 ± 1,088 mas/år Dek.: -25,327 ± 0,829 mas/år |
| Parallax () | 8,9034 ± 0,4288 |
| Avstånd | 370 ± 20 lå (112 ± 5 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 0,36 +0,16−0,07 M☉ |
| Radie | 2,0 ± 0,3 R☉ |
| Temperatur | 3 428 K |
| Ålder | 2 miljoner år |
| Andra beteckningar | |
| SR 12, 2MASS J16271951-2441403, ISO-Oph 130, AP J16271951-2441403, 2E 3688, NSV 7725, 1RXS J162721.6-244144, ROX 21, TIC 175629526, V2247 Ophiuchi, WDS J16273-2442AB, Gaia DR3 6049072007438134272, Gaia DR2 6049072007438134272 | |
SR 12 (även känd som V2247 Ophiuchi) är en dubbel svaglinjig T Tauri-stjärna som har en planetmasseliknande följeslagare med en noterad ackretionsskiva.

SR 12 upptäcktes av Otto Struve och Mogens Rudkjøbing år 1949 som en emissionslinjestjärna av spektraltyp M. Begynnelsebokstäverna i deras namn användes för att namnge stjärnan, tillsammans med stjärnnumret i deras katalog. Den observerades också som en röntgenkälla med Einsteinobservatoriet, med beteckningen ROX 21. Dubbelstjärnan upptäcktes år 1987 med hjälp av ockultationer med månen och speckleinterferometri.
SR 12 är belägen i ρ Ophiuchis stjärnbildningsregion och är en svaglinjig T-Tauri-dubbelstjärna, vilket betyder att den fortfarande ackumulerar gasformigt material från en omgivande skiva. Det finns skillnader i spektraltypklassificering av de enskilda stjärnorna. En K4/M2.5-dubbelstjärna föreslogs, såväl som en M3+M8-dubbelstjärna. Dubbelstjärnan är separerad med ca 0,21 bågsekund, vilket motsvarar ett avstånd på 24 AE. Speckle-interferometri från SOAR visar dock ett mindre avstånd på 0,1118 ± 1,1 bågsekunder.
Stjärnan är en variabel stjärna med en rotationsperiod som varierar mellan 3,4 och 3,6 dygn. Detta beror på stjärnfläckar på olika breddgrader som motsvarar olika rotationsperioder, vilket tyder på fotosfärisk skjuvning. Primärstjärnans magnetiska yta kartlades 2010. Magnetfältet visade förändringar inom 1 vecka. Överskottsemissioner koncentrerade på mellersta breddgrader ses som ett fotavtryck av en ackretionstratt. Dubbelstjärnan visar ingen observation av omgivande stoft i Spitzer- och ALMA-observationer.
SR 12c upptäcktes första gången år 2002 med hjälp av Infrared Survey Facility (IRSF), som konstruerades och drevs av Nagoya University och NAOJ och är belägen vid South African Astronomical Observatory. Uppföljande observationer utfördes med [[Subaru- teleskopet]] under 2005 och 2008. Arkivdata från Hubbleteleskopet och Very Large Telescope (VLT) användes för att bekräfta astrometrin. Följeslagaren nämns också i en artikel från 2002 som observerad av Hubble/ NICMOS.
SR 12c ligger på ett avstånd på cirka 980 AE från dubbelstjärnan. Det nära-infraröda spektrumet tyder på en spektraltyp av M9,0 ± 0,5 för den planetära följeslagaren (PMC) och en massa av 14 +7−8 MJ. Ett ytterligare nära infrarött spektrum med högre upplösning togs 2014, vilket visade tecken på mycket låg ytgravitation, vilket är ett tecken på stjärnans ungdom. VLT-spektroskopi resulterade i en spektraltyp på L0 ± 1. Ett senare arbete fann att SR 12c är mindre massiv med 11 ± 3 MJ och SED-anpassning gav en spektraltyp på L0 ± 1. Flera observationer tyder på att SR 12c är omgiven av en skiva.
Observationer med VLT X-SHOOTER visade väteemissionslinjer, särskilt väte-alfa. Detta anger att SR 12c ackumulerar material i en takt av 10-11,08±0,40 år. Objektet visade också infrarött överskott från Spitzer IRAC-fotometri. Observationer med ALMA noterade skivan, men kunde inte upplösa denna, vilket tyder på en stoftskiva med en radie på mindre än 5 AE och radien kan vara ca 0,3 AE om kontinuumet är optiskt tjockt. Skivan har en stoftmassa som är dubbelt så hög som skivan runt PDS 70c, men är mindre massiv än OTS 44. Om man antar att skivan bara har 1 mm korn, är skivans stoftmassa 0,012 M ? (0,95 M ☾ ). För en skiva som endast består av 1 μm korn, skulle den ha en stoftmassa på 0,054 M ? (4,4 M ☾ ). Skivan innehåller också gas, vilket visas av ackretionen av väte, där gasmassan är i storleksordningen 0,03 M J (cirka 9,5 M ? ). ALMA noterade ingen kolmonoxid i skivan.
| Planet | Massa | Halv storaxel (AE) | Siderisk omloppstid (d) | Excentricitet | Inklination | |
|---|---|---|---|---|---|---|
| c | 11 ± 3 MJ | 980 | - | - | - | 1,6 ± RJ |