| SZ Piscium | |
| | |
| Observationsdata Epok: J2000.0 | |
|---|---|
| Stjärnbild | Fiskarna |
| Rektascension | 23t 13m 23,778s |
| Deklination | +02° 40′ 31,60″ |
| Skenbar magnitud () | +7,18 |
| Stjärntyp | |
| Spektraltyp | K1 IV + F8 V + ? |
| Variabeltyp | Algolvariabel/RS Canum Venaticorum-variabel |
| Astrometri | |
| Radialhastighet () | 12,0 ± 2 km/s |
| Egenrörelse (µ) | RA: +23,624 mas/år Dek.: +26,346 mas/år |
| Parallax () | 10,6705 ± 0,1864 |
| Avstånd | 306 ± 5 lå (94 ± 2 pc) |
| Detaljer | |
| Massa | 1,74 M☉ |
| Radie | 6,0 R☉ |
| Luminositet | 12,3 L☉ |
| Temperatur | 4 910 K |
| Vinkelhastighet | 3,0 ± 0,6 km/s |
| Andra beteckningar | |
| HD 219113, AG+02 2918, BD+01 4695, CABS 202, CCDM J23134+0241A, 2E 4697, GSC 00580-00054, HIC 114639, HIP 114639, IRAS 23108+0224, 2MASS J23132378+0240313, PPM 173881, 2RE J2313+024, 2RE J231323+024013, 1RXS J231324.1+024028, SAO 128041, TYC 580-54-1, uvby98 100219113, SZ Piscium, WDS J23134+0241A, Gaia DR2 2658507622907361536, Gaia DR3 2658507622907361536 | |
SZ Piscium eller HD 219113, är en trippelstjärna belägen i den södra delen av stjärnbilden Fiskarna. Den har en skenbar magnitud av ca 7,18 och kräver en stark handkikare eller ett mindre teleskop för att kunna observeras. Baserat på parallax enligt Gaia Early Data Release 3 på ca 10,67 mas beräknas den befinna sig på ett avstånd av ca 306 ljusår (ca 94 parsec) från solen. Den rör sig bort från solen med en heliocentrisk radialhastighet av ca 12 km/s. Det inre paret bildar en dubbelsidig spektroskopisk dubbelstjärna med en omloppsperiod på 3,966 dygn Den är en fristående förmörkelsedubbelstjärna av Algoltyp i klassen RS Canum Venaticorum-variabel med en underjättekomponent. (Detta innebär att paret har en snäv men separerad omloppsbana där stjärnorna förmörkar varandra, och primärstjärnan är en utvecklad stjärna som visar stjärnfläckar och annan magnetisk aktivitet.)
Stjärnans variation rapporterades av A. Jensch år 1934, som publicerade de första elementen. År 1956 undersöktes systemets spektrum av Nancy Roman, som fann att den kallare komponenten är den ljusare och mer utvecklade. Systemet studerades av G. A. Bakos och J. F. Heard år 1958, som fann en magnitud på 7,72 för minimum vid primärstjärnans förmörkelse och 7,30 för följeslagarens. De förfinade klassuppskattningarna och fann att primärstjärnan troligen är en K1 IV-underjätte i snäv omloppsbana med en huvudseriestjärna av spektralklass F8 V. År 1972 införde H. L. Atkins och D. S. Hall den på en lista över variabla system av RS Canum Venaticorum-typen och visade att den har ett överskott av infraröd strålning.
S. Jakate et al. fann 1976 att perioden för variation i luminositet förändras över tid. De upptäckte stark emission i H- och K-linjerna hos K-stjärnan och noterade att den visade inneboende variabilitet. Systemet visade ovanliga episoder av emission och variation i Hα-linjen, vilket tolkades av astronomer som utkastat material som möjligen bildade en omgivande skiva. Systemets omloppsperiod varierar i en 56-årscykel med en amplitud på 4,3×10-4 dygn, vilket kan förklaras av påverkan av stjärnvinden och magnetisk aktivitet.
Betydande stjärnfläcksaktivitet observerades över hela K-typstjärnan, med variationer i den totala fläcktäckningen som observerades över tid. Den uppskattas fylla 85 procent av dess Roche-lob på grund av följeslagarens gravitationella inverkan. Rotationsperioden för stjärnan är flera gånger långsammare än dess omloppsperiod, medan rotationen för F-typstjärnan är synkron. Förändringar i systemets radiella hastighet över tid tyder på att den är ett trippelstjärnesystem där den tertiära komponenten har en massa av cirka 75 procent av solens massa och en omloppsperiod på 1 530 ± 3 dygn.

Primärstjärnan SZ Piscium A är en orange till gul underjättestjärna av spektralklass K1 IV. Den har en massa av ca 1,74 solmassor, en radie av ca 6,0 solradier och avger energi från dess fotosfär motsvarande ca 12 gånger solen vid en effektiv temperatur av ca 4 900 K.
Följeslagaren SZ Piscium B är en gul till vit dvärgstjärna i huvudserien av spektralklass F8 V Den har en massa av ca 1,33 solmassa, en radie av ca 1,52 solradie och utsänder energi från dess fotosfär motsvarande ca 4 gånger solen, vid en effektiv temperatur av ca 6 100 K.