Historia
Sajur har identifierats med den antika orten Shezor, som nämns i Talmud och Mishna. Orten förknippas med Simeon Shezuri, en judisk lärd från Mishna-perioden. Enligt judisk tradition finns gravar som tillskrivs Simeon Shezuri och andra judiska lärda i Sajur.
Arkeologiska undersökningar har visat att Sajur var bebott redan under järnåldern. Vid en utgrävning 2002 påträffades keramik från flera järnåldersfaser, bland annat från järnålderns andra period och från Iron IB. Fynden längst ned i stratigrafin bedömdes av utgrävningsledaren Hervé Barbé som tydliga belägg för järnåldersbosättning på platsen. Vid samma utgrävning undersöktes även en klipphuggen grotta som kan ha varit en grav, men vars funktion inte kunde fastställas. Tidigare utgrävningar i Sajur hade påträffat gravar från romersk-bysantinsk tid samt från slutet av första och början av andra århundradet e.Kr.
Under korstågen förekommer Sajur under namnformer som Seisor och Saor. År 1249 överförde Johan Aleman mark, däribland områden kring Beit Jann, Sajur, Majd al-Krum och Nahf, till Tyska orden.
År 1875 besökte den franske resenären Victor Guérin Sajur. Han beskrev orten som en liten drusisk by på en höjd och noterade att höjden tidigare varit tätt bebyggd. Han nämnde även trädgårdar med bland annat fikon-, oliv-, granatäpple- och mullbärsträd.
I Survey of Western Palestine, som genomfördes av Palestine Exploration Fund, beskrevs Sajur 1881 som en stenbyggd by med omkring 100 drusiska invånare. Byn låg i slättlandskap med olivodlingar och åkermark och hade tillgång till vatten från cisterner och en närliggande källa. En befolkningsförteckning från omkring 1887 anger 190 invånare, samtliga druser.
Brittiska Palestinamandatet
Vid folkräkningen 1922 hade Sajur 196 invånare. Av dessa var 176 druser, 17 muslimer och 3 kristna, vilka samtliga var grekisk-ortodoxa.
Vid folkräkningen 1931 hade Sajur 254 invånare, fördelade på 53 hushåll. Befolkningen bestod då av 141 druser, 11 muslimer och 2 kristna.
Enligt statistiken från 1945 hade Sajur 350 invånare, varav 340 klassificerades som ”andra” och 10 som muslimer. ”Andra” avsåg i detta sammanhang huvudsakligen druser. Byn omfattade sammanlagt 8 172 dunam mark. Av dessa användes 1 380 dunam för planteringar och bevattningsbar mark, 1 933 dunam för spannmålsodling och 7 dunam var bebyggd mark.
Israel
Sajur förblev en drusisk ort efter Israels grundande 1948. År 1992 erkändes Sajur som en självständig landskommun.
Israel
