Salah Mesbah Khalaf, även känd som Abu Iyad, född 31 augusti 1933, död 14 januari 1991, var en palestinsk politiker. Abu Iyad var en av medgrundarna till det palestinska nationalistpartiet Fatah och ansågs vara Yassir Arafats högra hand. Därtill hade Abu Iyad högt uppsatta positioner inom den Palestinska befrielseorganisationen, bland annat som underrättelsechef - i den befattningen misstänktes han av Israel och USA för att ha grundat Svarta-septemberorganisation.
Khalaf mördades 1991 av anhängare till Abu Nidal, en tidigare bundsförvant som bildat en utbrytargrupp till Fatah känd under namnet Abu-Nidal-organisationen. Vissa tror att ordern kom från Saddam Hussein, i och med Abu Nidals nära band till den irakiska regimen, den brittiske journalisten Patrick Seale har dock argumenterat för att Israel beordrade hans död.
Khalaf föddes i Jaffa år 1933. Hans far, som kom från Gaza, drev en livsmedelsbutik på Carmelmarknaden, där hälften av hans kunder var judar och han talade hebreiska, vilket hans son också lärde sig från vänner bland sefardiska judar. Vissa menar att Khalafs mor var judinna, men att han döljde detta faktum genom livet eftersom det rimmade illa med hans roll inom den Palestinska nationaliströrelsen.
Under al-Nakba flydde Khalafs flydde från Jaffa med båt mot Gaza den 13 maj 1948 efter att nyheter spridits om massakern i Deir Yassin. Familjen, likt de flesta palestinska flyktingar, förväntade sig att återvända till Jaffa efter kriget, något som aldrig skedde. Khalaf flyttade till Kairo i början av 1950-talet och skrev in sig på lärarhögskolan Dar al-Ulum. Där blev han 1951 medlem i Muslimska brödraskapet.
I samband med studier på al-Azhar-universitetet gick Khalaf med i den allmänna unionen för palestinska studenter där han 1951 för första gången skulle träffe Yasser Arafat. Efter avslutade studier i filosofi och psykologi återvände Khalaf till Gaza 1957 och började undervisa på flickskolan al-Zahra. Tjänsten varade i ett halvår, varefter Khalaf började undervisa på en skola för fattiga flyktingbarn. På uppmaning från Arafat, reste Khalaf till Kuwait, där han tillsammans med Arafat, Farouk al-Qaddum, Khaled al-Hassan, Abd al-Muhsin al-Qatan och Khalil Ibrahim al-Wazir grundade partiet Fatah (omvänd akronomym för Harakat al-Tahrir al-Watani al-Filastini - Rörelsen för Palestinas nationella befrielse).
I samband med att Fatah övertar makten i den Palestinska befrielserörelsen (PLO) så intar Fatah-medlemmar höga roller inom organisationen - däribland Khalaf som utnämns till PLO:s underrättelsechef. I den rollen skulle Khalaf anklagas av Israel och USA för att Svarta Septemberorganisationen. Denna anklagelse ledde till att Khalaf en kort tid frihetsberövades i Jordanien.
Efter PLO:s evakuering av Beirut och flytt till Tunisien huvudstad, Tunis, agerade Khalaf kontaktperson mellan USA och PLO via den amerikanske ambassadören i Tunis. Olikt Arafat, som stöttade Saddam Hussein under Gulfkriget, så menade Khalaf att palestinier, ett folk som slogs mot den israeliska ockupationsmakten, inte kunde stödja den irakiska ockupationen av Kuwait.
Khalaf mördades i Tunis i januari 1991 hemma hos Fatah:s säkerhetschef Hayel Abdulhamid av livvakten Hamza Abu Zaid. Abu Zaid sköt Khalaf i huvudet, och mördade även Hayel Abdulhamid och Khalafs medhjälpare Fakhri al-Omari. Abu-Nidal-organisationen - en utbrytargrupp från Fatah - låg bakom operationen.
Det har sedermera diskuterats huruvida Saddam Hussein beordrade mordet, med tanke på Abu Nidals nära band till den irakiska regimen. Den brittiske journalisten och Patrick Seale menar däremot att Abu Nidal-organisationen styrdes av den israeliska underrättelsetjänsten, och att Israel därmed också bör misstänkas för inblandning.
En begravningsceremoni hölls för Khalaf, Abdulhamid och al-Omari i Tunis med Yasser Arafats närvaro. En annan ceremoni hölls i Amman där männen begravdes på martyrkyrkogården.