Samtidsdokumentation är inom museisektorn ett samlingsbegrepp för metoder och praktiker som används för att dokumentera samtida samhällsfenomen, vardagsliv, miljöer och materiella uttryck medan de ännu pågår. Syftet är att skapa källmaterial som kan bevaras och användas för framtida forskning, utställningsverksamhet och kunskapsförmedling.
I Sverige etablerades samtidsdokumentation som ett tydligt arbetsfält under 1970-talet, mot bakgrund av en uppfattning att 1900-talets samhälls- och vardagsliv var underrepresenterat i museernas samlingar.
Under efterkrigstiden växte inom etnologi och museologi en diskussion fram om museernas ansvar för att dokumentera sin egen samtid. Kritiken riktades mot att museisamlingar i huvudsak speglade äldre historiska perioder, medan industrialisering, urbanisering och moderna livsformer i begränsad utsträckning dokumenterades.
Under 1960- och 1970-talen genomförde flera svenska museer egna nutidsdokumentationer. Behovet av metodutveckling och samordning mellan institutioner bidrog till bildandet av nationella samarbetsformer för samtidsdokumentation.
År 1977 bildades Samdok, ett nationellt samarbetsorgan för museernas samtidsdokumentation. Samdok samlade kulturhistoriska museer i Sverige i syfte att samordna insamlingsansvar, utveckla metoder och underlätta erfarenhetsutbyte kring dokumentation av samtiden.
Samdok organiserades genom tematiska arbetsgrupper, så kallade pooler, som motsvarade olika samhällssektorer. Indelningen baserades delvis på Statistiska centralbyråns näringsgrensindelning. Arbetet samordnades genom ett sekretariat placerat vid Nordiska museet i Stockholm, som ansvarade för administration och koordinering av nätverkets verksamhet.
Samdok bedrev sin verksamhet genom gemensamma projekt, årliga möten samt publicering av rapporter och metodtexter. Organisationen upphörde som formell struktur 2011 i samband med att sekretariatet lades ned.
Efter Samdoks nedläggning bildades ett nytt nätverk för museipersonal med inriktning på samtidsdokumentation. År 2015 antog nätverket namnet DOSS – Dokumentation av samtida Sverige.
DOSS fungerar som ett nationellt nätverk för erfarenhetsutbyte och metodutveckling inom samtidsdokumentation. Nätverket organiserar återkommande möten, tematiska arbetsgrupper samt delar ut utmärkelsen Årets samtidsdokumentation.
Samtidsdokumentation bedrivs i dag vid många svenska museer genom intervjuer, fotografi, observationer, digitala insamlingar och deltagarbaserade arbetssätt. Arbetet sker både inom ramen för nätverk som DOSS och genom enskilda museiprojekt.