Samuel Abraham Goudsmit, född 11 juli 1902 i Haag, Nederländerna, död 4 december 1978 i Reno, Nevada, USA, var en holländsk-amerikansk fysiker fysiker, som tillsammans med George Uhlenbeck år 1925 formulerade teorin om att en partikel har ett inre rörelsemoment, så kallat spinn, vilket ledde till stora förändringar i atommodellen och kvantteorin.
Goudsmit, tillsammans med Uhlenbeck, nominerades flera gånger till Nobelpriset i fysik för sin upptäckt av elektronspinn men tilldelades aldrig detta, trots starkt stöd från nomineringssiffrorna. II Rabi anmärkte att utelämnandet av Goudsmit och Uhlenbeck från Nobelprislistan "alltid kommer att vara ett mysterium för mig".
Biografi
Goudsmit, som var av judisk härkomst, var son till Isaac Goudsmit, tillverkare av vattenklosetter, och Marianne Goudsmit-Gompers, som drev en hattbutik. År 1943 deporterades hans föräldrar till ett koncentrationsläger av de tyska ockupanterna av Nederländerna och mördades där.
Visualisering av elektronspinn på en vägg i Leiden
Goudsmit gifte sig med Jaantje Logher år 1927. Deras dotter, Esther Marianne Goudsmit, föddes år 1933 i Ann Arbor, Michigan. År 1964 tog hon en doktorsexamen i zoologi vid University of Michigan och blev 1972 professor i biologi vid Oakland University i Rochester, Michigan. Hon gick i pension år 1995.
Samuel och Jaantje skilde sig 1960, och samma år gifte sig Goudsmit med Irene Bejach. Precis som Goudsmits föräldrar hade Irenes far, en tysk läkare och folkhälsovårdstjänsteman i Berlin, Curt Dietrich Bejach, mördats av nazisterna. Han omkom i koncentrationslägret Auschwitz.
Utbildning och karriär
Goudsmit studerade fysik vid universitetet i Leiden under Paul Ehrenfest, där han doktorerade 1927. Efter att ha doktorerat tjänstgjorde Goudsmit som professor vid University of Michigan mellan 1927 och 1946. År 1930 författade han tillsammans med Linus Pauling en text med titeln The Structure of Line Spectra.
Alsos, en del av Manhattanprojektet, utformades för att bedöma framstegen i det nazistiska atombombsprojektet. I boken Alsos, som publicerades 1947, drar Goudsmit slutsatsen att tyskarna inte kom i närheten av att skapa ett vapen. Han tillskrev detta vetenskapens oförmåga att fungera under en totalitär stat och nazistiska forskares bristande förståelse för hur man konstruerar en atombomb. Båda dessa slutsatser har ifrågasatts av senare historiker och motsagts av det faktum att den totalitära sovjetstaten tillverkade bomben kort efter bokens lansering. Detta uttalande förbiser dock fysikern Klaus Fuchs handlingar som skickade "många underrättelserapporter direkt från Los Alamos".
Samuel Goudsmit och Wolfgang Pauli i Uruguay, 1942, Rio Negro Hydro-anläggningen, när nazisternas tyska ingenjörer deporterades.
Efter kriget var han kortvarigt professor vid Northwestern University, och från 1948 till 1970 seniorforskare vid Brookhaven National Laboratory, där han var chef för fysikavdelningen 1952–1960. Han blev under tiden välkänd som chefredaktör för den ledande fysiktidskriften Physical Review, utgiven av American Physical Society. I juli 1958 startade han tidskriften Physical Review Letters, som erbjuder korta anteckningar med åtföljande korta fördröjningar. När han gick i pension som redaktör 1974 flyttade Goudsmit till fakulteten vid University of Nevada, Reno, där han stannade till sin död fyra år senare.
Goudsmit, †S. A.(1981).”The Backview of Human Figures in Ancient Egyptian Art”(på engelska).Journal of Near Eastern Studies40(1): sid.43–46. doi:10.1086/372838.
Goudsmit, S. A.(1974).”An Illiterate Scribe”(på engelska).American Journal of Archaeology78(1): sid.78. doi:10.2307/503765.